onsdag 6 januari 2010

skaffa hit och skaffa dit

Att folk pratar om att skaffa barn har jag förlikat mig med även om jag personligen fortfarande bara skulle gå så långt som att skaffa kattungar och tex bil. Men att det ska rådas från olika håll hur, varför och när man ska skaffa vad kan jag bli så ytterst trött på.
Nu ska man tydligen enligt en artikel inte skaffa barn för tätt för de är synd om det äldre barnet som inte är färdig med sin sparationsfas och blir åsidosatt. 3-4 år är istället lagom tycker proffset.
För det första är det väl familjens eller föräldrarnas ansvar att se till att storasyskonet inte blir åsidosatt, något som förövrigt lika (o)gärna i så fall skulle kunna hända hur många år det än är syskonen emellan om nu föräldrarna har för vana att sätta ett barn åt sidan. Och för det andra, det är inte alla förunnat att exakt bestämma hur många år som ska gå mellan 1 och 2. Om ens någon. Du kan inte veta att syskonet blir till lätt även om första barnet började gro efter första försöket.
Idag är genomsnittsåldern för förstföderskor rätt hög på sina ställen och att då ha som alternativ att antingen vänta i många år och riskera att det efterlängtade andra barnet aldrig kommer eller få dåligt smavete för att man skadar sitt första barn om man försöker på sykon snabbt och råkar lyckas. Trista alternativ tycker jag men förhoppningsvis är det inte många som läser och tar alldeles för mycket till sig.
Nä, jag tycker dessa proffs ska ägna sig åt annat, som att hjälpa och ge riktiga och handfasta råd. Om t ex hur man bäst förbereder storasyster inför ankomst av lillebror utan att hon ska känna sig utanför även om hon bara är drygt ett när han förväntas komma.

Detta är bara ett inlägg bland många andra. Inget särskilt berättas alltså här.
Reds anm :-)

19 kommentarer:

Linda sa...

Berättar du det jag tror..? I sådana fall stort grattis och all lycka!

wildheartedgirl sa...

Haha, förstod då jag läste gårdagens bloggpost. Grattis!

finnjonna sa...

Linda: Vet inte vad du tror, men jag berättar inget. När jag gör det ska jag vara väldigt tydlig och ta emot gratulationerna med glädje :-)

Linda sa...

Finnjonna: då sparar jag på mina gratulationer, men all lycka önskar jag ändå! ;-)

Ann-Katrin sa...

Väldigt sant! BRA skrivet! De här inläggen är guld värda, Jonna.

Dessutom; Det är ett jävla tjat om varför man inte "skaffat" barn ännu eller när man ska "skaffa" barn. Speciellt bland de som nyss fått. En vän till mig försöker nu även frälsa folk via Facebook "ni som inte gjort det ännu, tveka inte, ni kan visserligen inte ångra er men ni kommer inte göra det heller". Utan att överhuvudtaget reflektera över att det är en gåva och inte en självklarhet. Många kan inte få barn, andra har inte en livssituation där de känner att det skulle gå att lösa och så vidare. Men det bara klampas på. Suck! Vet alldeles för många som har haft problem för att ta det för självklart att man kan få barn, och det gör mig jätteledsen att så många inte ens tycks reflektera över det. Dubbelsuck!

Anonym sa...

...Jag läste dendär förgrömmade artikeln när den publicerades och blev lite illa till mods. Jag är en av dem som fick mitt första barn rätt sent, min förstfödda dotter är i Milos ålder nu och i magen sparkar lillebror som tittar ut till våren om allt går som planerat. Så tack för ditt inlägg! Bra skrivet, tröstande för en annan...

Anonym sa...

Tack Jonna. Dina ord tröstar när jag precis fått reda på att tvåan är på väg och ettan firar första födelsedagen i dagarna. Läste den artikel du syftade på och fick lite ångest, men hamnade snart i samma tankebanor som dig. Tack i alla fall.

Anonym sa...

Konstigt, vi har 1 år och 7 månader mellan våra och den klara fördelen är att storasyster inte kommer ihåg att det fanns bara hon, alltså kunde hon inte bli svartsjuk. Klart att bebisen får lite mer uppmärksamhet i några månader men vad är det av ett liv, ett liv med sitt syskon som en av sina bästa vänner, tror det är lättare att ha stort utbyte av sitt syskon om man är mer jämnåriga.
Men som sagt barn är ju inget man beställer så tacksamhet är vad jag känner över dessa fantastiska små människor! Kram Jenie

Anonym sa...

ett litet syskon till milo kanske kan laga sprickan mellan dig o marcus? lycka till!

Anonym sa...

Det va det dummaste jag hört,det är 1och ett halvt mellan mina dom har sån glädje av varandra och som förälder kan det ju inte bli bättre,småbarnsåren "samlat" under en kortare period:)
Har du möjlighet satsa på ett syskon !
Tina

Jessica sa...

Jag blir faktiskt skitförbannad över sådana här artiklar. Artikelns rubrik lyder: "Skaffa inte barn för tätt", när den egentligen borde heta "Åsidosätt inte ditt barn när ett syskon föds". Jag har två år (exakt faktiskt) mellan mina två pojkar, och jag har aldrig åsidosatt någon av dom på något sätt. Idag är killarna 9 och 7 år gamla, och de allra bästa vänner (även om de givetvis har kompisar i sina åldersgrupper också), och de kan också ryka ihop så att hårtussarna far omkring.
Den här kommentaren tyckte jag nästan var lite skrattretande;
"Ibland kommer inte det andra barnet alls, ibland dröjer det. Andra upplever inte att de inte har tid att vänta. Men om man har möjlighet, tycker Elisabeth Schönbeck att tre, fyra år är ett lämpligt åldersavstånd."
Vaddå "om man har möjlighet"? Jag blev gravid direkt med båda mina killar, men min dotter (som nu är 11 månader) tog det 4 år!? Vad menar hon med "om man har möjlighet"? Inte ens om du adopterar kan du kontrollera hur många år det är mellan barnen?
Nej, jag lackar till av sånt här, kan hända att allt det där stämmer med vad hon säger hur det äldre kontra de yngre barnet känner sig, men då spelar det för fasiken ingen roll om det är 2, 3, 4, eller 8 år mellan barnen?

Anonym sa...

Bra skrivet Jonna! Blir så trött på allt babbel om att förstagångsmammor blir äldre o det inte är bra med syskon tätt. Nähe, men vad ska man göra, knäppa med fingrarna o bli gravid exakt när man vill... Det funkar ju inte så för väldigt många, alla har inte, precis som du skriver, lyckan att kunna planera exakt när man får barn. Barn är en gåva och inget man skaffar.
Kram från mig

Anonym sa...

Hej
I ett tidigare inlägg berättade du att du talade finska med lille Milo. Blev så glad. Mina barn, nu 16 och 14,har växt upp i England med svenska och engelska. Och jag tror att ett "extra" språk det är en av de största gåvor man kan ge sitt barn.
Kram,
Karin

Anonym sa...

Hej Jonna! Bra att du säger ifrån men dessa artiklar är ju inget bry sig om.Egentligen. Har en lillasyster 1 år yngre , det var inte bra pga att föräldrarna inte hade tid för två småbarn alltså"nlev jag "odräglig" storasyster tidigt, tills jag tröttnade och stack.Tog på mig rollen för mycket. skratt. Men ingen skall tala om för andra hur de skall göra. Har bara ett barn själv o så tjatas det om det...Alla kan tjata om precis vad som helst. ålder , hur många barn när hur osv. Inget bry sig om vi lever vidare som inget hänt trots "experterna" . Och mår bra dessutom . kram

Jenny sa...

Så sant som det är sagt!
Mellan mina prinsar är det bara 1 år och 11 dagar och jag väljer att fokusera på det positiva istället. De har otroligt skoj tillsammans, jag tror att de kommer få en extra fin relation. De kommer uppskatta någorlunda samma saker när man tex ska iväg på semestrar osv. Jag tycker det rä toppen med barn tätt och om det är som jag tror så önskar jag er grattis och lycka till!
Kram!

mrsjones sa...

Kanske blir man extra arg över det där med att "skaffa barn" när man själv vet att så mycket kan gå fel..Att det inte bara är att trycka på en knapp så är det klart..Och alla dessa "experter" sedan..pust.

Lillan fyller ju ett denna månaden och om ett halvår kommer (förhoppningsvis) lillebror el lillasyster. Blev ganska chockad över det beskedet först och det tog flera veckor innan jag kunde glädjas helt. Nu längtar jag och ser massor av fördelar (även om sömnen förmodligen inte är en av dem;)

Kram!

ps ser fram emot de goda nyheterna!

Anonym sa...

Jättebra skrivet Jonna!
Tyvärr är det drygt 4 år mellan våra barn, alldeles för lång tid tycker vi. Men pga min op av cellförändringarna som vi ”pratade om” igår, så blev det så och efter op kunde jag sorgligt nog inte få fler barn pga den tidens brist på dagens kunskap. Man skaffar inte barn, man har kanske förmånen att FÅ barn! Man skaffar sig nya stövlar, nya skor, nya djur eller ett hus, men inte barn!
Och hur lång tid det ska gå mellan syskon, om man nu har ynnesten att få flera barn, det är upp till föräldrarna och naturen. Inte någon besserwisser som tror sig kunna och veta allt. Jag blir bara så heligt förbannad när jag läser såna där artiklar. Det är bara att strunta i såna här ”skit-artiklar” och göra och tänka utifrån sina egna och naturens förutsättningar!
Kram Maggan1

C sa...

Fast uttrycket att "skaffa barn" kan ju också ses som ett resultat av det faktum att kvinnor i dag bättre kan välja och planera när de vill försöka bli gravida. Tidigare var man ju helt utlämnad till att just "få" barn. Uttrycket att få barn tycker jag dessutom känns rätt religiöst.

Min poäng är att det kanske inte behöver vara så laddat och att det faktiskt finns olika perspektiv på "samma" uttryck.

Take Care!

stefanbergmark.se sa...

Intresanta tankar. På Babyvärlden.se diskuterar vi just nu det här med syskontäthet. Gå gärna in där och kommentera och länka till era bloggar:

http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/MinStory-Sa-bade-tatt-och-langt-mellan-syskonen-ar-fel/

Mvh
Stefan Bergmark