Jupp.
Just så känns det efter att ha läst en fullständig sågning av mig och min person, skriven tydligen av en av våra så kallade kvinnokämpar.
Härligt.
Med feminister som Jenny W behövs inget förtryckande patriarkat.
Hon sköter förtrycket så makalöst bra helt på egen hand av de kvinnor (mig) som inte riktigt passar in i hennes världsbild.
Jag blev tipsad om att någon kallade mig femtiotalskrampig på sin blogg och tyckte leende ett tag att det var rätt bra jobbat av mig som ju har vissa komplex pga mitt vägrande att befatta mig med hushållssysslor.
Men det var innan.
Tänker inte länka någonstans, då hon ondgör sig över mina hundratals läsare (elelr påhejare, jag som snarare bara borde få stryk?), vilket bara antyder att hon själv önskar flera.
Sorry. Inte med min hjälp.
Hursom.
I sin recension av mig tillskriver hon mig en god egenskap -Tjejen verkar rar och så... vilket jag tackar ödmjukast för.
Rar. Det är jag det enligt Jenny W.
I övrigt är mitt liv bara tomt och sorgligt.
Och visst. Hon får så klart tolka in vad hon önskar, men jag undrar samtidigt vilket behov hon vaknade med i måndags när den dagens text kom att handla om ett försök att krympa mig till fotknölarna?
Hon må tycka att föräldraskap och dess "ledighet" inte är något man ens skulle önska sin värsta fiende, men jag skäms inte ett dugg över att det är vad jag har valt just nu i mitt liv och att det skulle vara sorgligt och eller tomt med en underbar och efterlängtad liten son som Milo kan denna Jenny på sin barrikad ta och stoppa upp i sitt trångsynta arsle.
Hon vill egentligen inte skriva taskigt om mig låter hon oss veta, men verkar som sagt ändå manad till att göra det, för "-det är ändå något kusligt aktuellt med den som får mig att tillmäta den ett visst symboliskt värde."
Fast på vilket sätt eller vad man ska göra åt detta kusligt aktuella problem (mig) går hon aldrig in på. Vilket gör personen, som enligt egen utsago är frilansskribent, till en rätt kass sådan.
Inte bara håller texten, sågningen, som helhet ytterst låg standard, hon verkar dessutom ha svårt med det svenska språket och stavfelen blir ibland riktigt smärtsamma att ta del av.
Bra då att hon kan krydda med lite engelska uttryck som i -It is so fifties -Coming man etc och ibland med riktigt svåra ord som -anakronistiskt.
Jenny verkar mest "irriterad" över att jag (bara) skuggar Marcus vart han är tar sig. Mitt mesta brott är således att jag är en "enormt inskeppande stöttepelare" (?) för min man.
Och ok då, jag erkänner väl. Skjut mig för det.
Själv är jag väldigt nöjd med mitt "skuggandet". Tycker nämligen att dansen han är med i nu är skitkul och vad ännu roligare är -att halva veckorna kunna slappa på hotell, få städat på beställning och beställa room service när det börjar kurra i magen. Om det sedan gör mig femtiotalskrampig och sorglig -visst, visst.
Kanske har allt detta skuggande fått för stort utrymme här på bloggen sista tiden, men de raderna är ändå en försvinnande liten del av ett helt liv, något jag hoppas de flesta (om än inte Jenny) förstår.
Halvvägs ner i sin sågning skriver hon -kanske sparkar jag nu på någon som redan ligger (och ammar) och jag som läsare blir förvirrad och förstår inte direkt om hon försöker få till några extra humorpoäng genom att antyda att jag förutom skugga min man, ligger och ammar dagarna igenom som ett riktigt offer. Ha ha liksom.
Eller?
Tydligt är i alla fall att hon varken är beredd att förlåta mig för det här med amningen eller det andra.
Hon "skojar" vidare att tv borde bjuda in mig istället, men hoppas samtidigt att det inte finns så många frågesporter om Marcus Birro för mina övriga special skills kan man ju inte ens gissa sig till. (Hö hö. Stand up nästa?)
Jenny W är antagligen frustrerad över alla orättvisor som drabbat och drabbar kvinnor (vem är inte det?) men att nedlåtande skriva ner den här rara tjejen gör inte orättvisorna färre, snarare tvärtom. Jag blir så innerligt besviken när våra "starka" feministiska röster istället för att kämpa för det feminismen ska handla om och mot det egentliga hoten, tar sig tid att fimpa sina medsystrar som (om så bara tillfälligt) valt ett annat liv än det vid frontlinjen.
Det finns gott om mansgrisar Jenny. Du behöver inte spela en.
Så där ja.
Nu kan jag släppa detta och gå vidare med mitt krampaktiga men enormt rika och meningfulla liv.
39 kommentarer:
Jag kan inte annat än ... ja skratta borde man väl åt sån dårskap. Men jag blir så frustrerad! Varför lägger hon energi på att klanka ner på dig för att du valt livet som mamma. Vad skulle hända med världen om alla valde bort mammarollen? Det skulle bli väldigt svårt för oss alla då! Har hon glömt det? Eller är problemet att du faktiskt väljer att vara hemma och ta hand om din som (som faktiskt inte ens fyllt ett år än)?
Om hon nu är feminist å allt som hon så gärna verkar vilja skylta med, och har ett behov att spy galla över någon, varför går hon då inte på nån av alla de karlar som nedvärderar kvinnor bara pga deras styrka? Är inte det ett bättre val? Om hon nu måste spy lite över nån menar jag (jag förespråkar inte spyandet i sig men hon verkar ju va magsjuk så).
Hur som helst Jonna, alla vi som läser din blogg å faktiskt trivs med att läsa om ditt "skuggande" å ditt "50-talsliv" är glada för att du gör just det och att du underhåller oss mitt i denna kalla vinter.
Tänker för övrigt inte gå in och läsa hennes inlägg för som du skrev, vill ju inte glädja henne genom att ge henne besökssiffror. Så roligt ska hon inte få.
Jag fortsätter helt enkelt att läsa din blogg å titta på Marcus på fredagarna (va så besviken att de inte filmade dig förra veckan - hade ju förberett mig å spanade noga efter en Jonna). Ta hand om varandra!
Kram Rebecca
Jag är dock inte förvånad. Innan Milo kom så hade ni en annan fasad, med andra mål där ni verkade vara nya spjut på himmelen gällande jämställdhet och kämparglöd. Många har blivit besvikna, och så även jag. Det hela var en illusion.
Tack Rebecca!
Anonym: Ja, bra. Vi skyller allt på Milo.
Tänk att våra liv blivit omkullskastade av att ett litet barn berikat det. Måste vara första familjen i historien det händer.
Åh herregud. Vafan. Människor bloggar. Berättar om saker. Det är väl bara att läsa eller inte läsa. Hur kan man ha förväntningar på personer som man ö h t inte känner? Och hur kan man bli besviken på någon som berättar om sitt liv? Jag fattar inte. Människor försöker väl leva så bra det går. Ibland går det som man vill, ibland inte. Ibland blir det bättre och ibland mindre bra. Vem bestämmer vad som blev vad annat än de själva? Nä. Njut av få ta del av andras liv. Recensioner och domar kan väl avläggas i andra forum? Heja dig, Jonna. Jag läser varje dag. Och är tacksam för att du skriver. Vad du än skriver. M v h Catharina.
Jonna!
Vi som läser din blogg älskar att läsa om ditt liv och i mina ögon handlar inte bloggen om Marcus utan om hela din familj. Vad är problemet för Jenny W???
Det kommer vi aldig att få reda på och vi skter i det också eller hur?
Lev väl och fortsätt blogga om allt som händer i DITT liv på DIN blogg!
Kram Kicki från Norrköping
Det vore intressant att läsa vad Jenny-människan skulle skriva om hon började sin måndag med att såga sig själv istället. Kolla sina egna bjälkar i ögat först liksom.
Jag är oförstående till den kritik du återger från hennes blogg. Jag säger som "ilskebyttan": jag läser varje dag (den enda blogg jag läser, f.ö.), uppskattar det du skriver och småler allt som oftast igenkännande över tänket!
Ha en fantastisk fortsättning på din onsdag, Jonna!
/en Julia
Bemöt inte sådana där låga påhopp!
Det är inte värt din uppmärksamhet...
Bry dig inte om henne. Livet har olika faser, just nu ar det valdigt mycket mamma for din del (och din roll ar inte mer 50's an nagon annan mamma-ledig mammas). Snart ar det M's tur att vara hemmapappa och du som ar tillbaka pa arbetet... Jag ar glad att du beskriver din vardag som den ar just nu.
Kram Johanna
Noterar att hon inte tillåter kommentarer på sin blogg. Kanske är ett smart val då hon knappast vill få mothugg när hon spyr galla helt omotiverat över andra. Har man inget snällt (eller ens konstruktivt) att säga kan man vara tyst brukar jag säga, så därför ska jag inte säga vad jag tycker om Jennys text...
Va faan, Jonna, skit i sånt dravel!
Du lever DITT liv det är DITT. Trots det älskar vi att läsa din blogg, och att ha förmånen att vara en del av ert liv på avstånd. Utan dömande, men med kärlek och värme till er alla tre!
Kramar.
Birgitta å Nyfikne Herrn
Ha, ha, 50-talsliv, du som ville ha egentid 6 veckor efter förlossningen, eller hur var det?
Nä, det är fantastiskt att följa både Dig och Marcus (och Milo förstås)på Er fantastiska resa in i föräldraskapet och vandringen tillbaka till kärleken och värmen i förhållandet. Jag hejar på Er, så får den där Jenny W tycka vad hon vill.
Hellu Jonna!
Kunde givetvis inte låta bli att leta rätt på bloggen (nyfiken i en strut) och läsa inlägget.
Tycker det framgår tydligt att hon inte inte läst din blogg i mer än fem minuter och inte vet ett dugg vem du är, hon verkar tro att du är hemmafru, eller?
Jag kan inte annat än tolka hennes inlägg som att hon ogillar alla som är mammalediga. Du är mammaledig just nu och det är tydligen detsamma som att leva i skuggan av Marcus. Rätt komiskt måste jag säga. hon måste väl ha rätt många i sin närhet som varit mammalediga? Varför skulle det vara något konstigt?
Sedan att du väljer att lufta dig och Milo och haka på Marcus på diverse skoj... Skäms Jonna! Du borde sitta hemma inlåst i lägenheten när du är mammaledig! Alternativt hänga med tjejkompisar istället så du inte verkar så efterhängsen! Försök att tänka dig in i hur en omogen fjortis skulle tänka så hamnar du nog rätt i hur du ska agera för att inte uppfattas på ett visst sätt (efterhängsen), det tror jag kan funka!
Skumt i alla fall måste jag säga... Hade hon utvecklat mer vad hon egentligen menar och vad hon syftar på så kanske man på något vis i alla fall hade förstått hennes poäng. Nu blir det bara ett väldigt konstigt inlägg.
Och detta skriver jag inte för att vara en av dina "påhejare" tror inte du har något behov av det angående detta.
Jag förstår inte riktigt vad hennes problem är. Är det det två partners stöttar varandra i respektives förehavanden i livet? Eller för att en förälder väljer att vara föräldraledig med sitt barn? Eller är det det faktum att någon skriver om det största som skett i dennes liv, dvs att få ett barn? Eller är det enbart det faktum att det är en kvinna som skriver om allt detta och dessutom ve och fasa skriver om sin vardag som just nu till viss del råkar handla om sin sambos karriär? Nej jag förstår inte riktigt vad problemet är.
Nu blev jag störd igen när jag läste att hon skrev att dina läsare "borde bara snarast be henne tänka på att livet är kort och viktigt." Är det inte viktigt med barn?
Hej Jonna alla människor mår inte bra och det tar sig ofta uttryck iatt ösa skit över dem man är mest avundsjuk på. Tro mig. Hon har väl själv ett oerhört behov att bli hörd och bekräftad (inget fel idet, vilket vi alla vill) men att håna och vara elak är inte de rätta verktygen vilket hon skulle lära sig genom kog beteendeterapi.
Många kramar
Skit i henne... är det "so fifties" att vara hemma i ett år med sitt barn? Jag fattar inte alls vad hon syftar på. Det känns väldigt gymnasieaktigt alltihop.
Stämningen på internet gör mig förtvivlad. Varför gäller helt andra regler på internet än i vanliga livet? Varför skriver folk här att det tycker att Marcus är tråkig/jobbig/vad-det-nu-är-de-tycker? Om jag har en bekant vars sambo jag inte stormgillar - inte tusan upplyser jag då henne om det. Jag håller tyst och försöker kanske att undvika att träffa sambon. Om man av någon anledning inte gillar Marcus så är det ju jättenkelt att byta kanal eller kanske tom stänga av tv:n och istället leka med sin femåring... Det finns dock ingen som helst anledning att gå in HÄR (på DIN blogg) och berätta högt och brett om hur mycket man ogillar honom.
Jag gillar din blogg, jag gillar din prestigelöshet och att du inte försöker att försköna. Alltför många vill måla upp bilder av sina liv som problemfria, men du vågar stå för att det är underbart OCH superjobbigt att ha blivit mamma.
Gillar man den inte så får man faktiskt läsa något annat.
Jag skyller knappast på Milo, utan ert sätt att ha hanterat allt. Ni förändrades, och enligt mig helt och hållet till det sämre. Fast mest Marcus då.
Suck!
Jag tillhör väl de där världsfrånvända människorna som JennyW skulle såga vid fotknölarna eftersom min relation till feminism på intet vis når upp till hennes högt satta ribba.
Egentligen är jag inte så intresserad av feminism utan snarare av människovärde. I min värld är det viktigast att en människa får utrymme och frihet att följa sin känsla, sin tro och övertygelse samt att bli respekterad för det - oavsett om hon är man eller kvinna.
Du gör dina val och den som inte kan respektera det (JennyW) är inskränkt - jag förstår inte hur hon kan bli så provocerad av ditt sätt att leva ditt liv.
Alla som fått förmånen att bli förälder vet att livet förändras. Man känner nya känslor, tänker nya tankar, utvecklas och förändras.
Sådant är stort!
Fortsätt njuta av ditt liv på ditt sätt Jonna. Ta till vara på varje ögonblick - men gör det på ditt sätt.
Kram
Jag gillar ju din blogg supermycket! Har själv varit barnledig många år nu och ÄLSKAR det!
Förresten har Milo fått sin spruta nr 2 mot baconsjukan?
Tack Jonna för att vi slipper länka till totalt meningslösa blogg med personfientlighet och dravel. Något mer korkat än det du återger här kan inte komma från annan än mycket bitter person med stora problem med sig själv. Hoppas bara att inte alltför många unga kvinnor hakar på hennes ideer.
Jag är själv 55+ som har barn födda på 70-talet (då mammaledigheten var bara 6-9 mån).
Hade jag haft råd hade jag helt klart stannat hemma med dem minst 1,5 år (gärna ännu längre). Att du är mån om din man som har j..la flyt med uppdrag och du tar hand om er gulliga Milo och ni kan leva familjärt när ni vill, har ett minst sagt avundsvärt liv i mångas ögon:=)Om det sedan är 50-talskt så må det va hänt, jag hade iaf underbar, sorglös barndom med mina yngre syskon och vår hemmavarande mor utan att behöva dras ur varma, sköna sängen tidigt på morgonen från tidig ålder.
Så kära Jonna, stanna hemma med det käraste ni har, ett tag till om du kan. Ditt liv är varken tomt eller sorgligt! Ni har tydligen klarat er kris och älskar varann och trivs med det. Låt inte bittra feministnördar påverka ditt liv, du själv vet så mycket bättre vad som är bäst för er. Du är helt fantastisk:=) Kram/Tuvstarr
Hittade bloggen utan länk och läste och fastnade för denna eminenta mening:
"En sann vän av denna person borde bara snarast be henne tänka på att livet är kort och viktigt."
En sann vän av Jenny W - eller någon annan - borde kunna tala om detsamma för henne. Jag hade kunnat göra det om det gått att kommentera på bloggen.
Jag menar, den meningen visar ju ändå att hon HAR koll. Jenny W vet att livet ÄR kort och viktigt, således borde hon tro på människans förmåga att använda sitt korta och viktiga liv åt sånt MAN SJÄLV tycker om.
Som i ditt fall, din familj och i Jenny W´s fall att samla billiga bloggpoäng.
Otroligt att det finns dom som tror att om de skriver ner andra, kommer högre själva. Jag är också en av dom som INTE kommer att läsa inlägget som Jenny skrivit. Är själv hemma med en liten och kan inte önska något bättre på jorden. Jag skulle inte byta med NÅGON och jag är säker på att du njuter av din tillvaro med Milo. Fortsätt med det, så stuntar vi i de andra egoisterna ;-)
Äsch, skit i henne!! Har inte läst hennes text & kommer inte göra det heller. Vad ger henne rätt att döma & kritisera? Ta det för var det var, stor avundsjuka & en släng PMS ;)
Jag vet, lätt för mig att säga eftersom det inte var mig hon skrev om. Hade säkert reagerat som du. MEN. Menar ändå det jag skrev, ta åt dig av att vi är många som läser här för att vi gillar dig/er och försök skita i resten.
Allt gott till dig!
Jättebra skrivet Jonna. Och jag ställer mig helt bakom framför allt Rebeccas, Tuvstarrs, Fiffis kommentarer men även de flesta andras! Och som du kanske redan förstått av min kommentar sent 26/1 så ogillade jag Jenny W:s inlägg jättemycket (tyvärr gick jag ju in och läste hennes blogg så hon fick en extrapinne från mig, det grämer mig), men hon fick ingen kommentar från mig. Jag bara stängde ner eländet. Men jag kan väl tillägga att sådana som hon passar inte in i min / vår världsbild.
Fortsätt att vara den du är och skriv precis så som du gjort hittills. Om nu det kallas ”skuggande” och ”50-talsliv” så låt gå för det. Du är fantastisk med det du skriver, så ändra dig inte för 17! Men visa gärna fler att du kan ta bort kommentarer, det är en och annan som kanske skulle behöva få lite smisk på fingrarna, som spyr skit. Här var ju nån igen, som skyllde på Milos födelse, urknäppt att ens komma på idé att skylla på en så oerhört efterlängtad kille som han är!
Som sagt Jonna, skit i allt dravel och alla dumma kommentarer från den sortens människor. Fortsätt att vara den du är, alltid varit och skriv precis det du vill och känner för som alltid. Det är ju det vi gillar dig så starkt för!
Kram! //Maggan1
Bra skrivet, Jonna!
Vilken feminist som hels kan se att du och Marcus har valt ungefär samma strategi som de flesta:
Lång föräldraledighet för kvinnan, troligen mindre lång föräldraldighet för mannen (vilket i och för sig återstår att se, Milo har ju inte börjat fsk än!).
Mannen fortsätter med sitt liv utanför hemmet i ungefär samma utsträckning som tidigare, kanske till och med lite mer intensivt.
Varje par som gör det bidrar förstås till strukturerna, till att det blir normen. Men det kan inte lastas de enskilda individerna, man måste ju faktiskt få leva som man känner att man mår bra av. Även om det för vissa t.o.m. kan gå emot ens principer och övertygelser.
Så skit i den där. Hon är en sån som ger feminismen dåligt rykte. (Och dåligt skrev hon också.)
Åh fy fan, vad förbannad jag blir! Varför är det så fritt fram att hoppa på dig och ditt liv bara för att du är tillsammans med en relativt offentlig person? Genom att spy sin galla över dig, Marcus, Milo och era val gör hon samma sak mot alla oss andra som sätter familjen först. Jag tycker du och Marcus är fantastiska och Milo är en ljuvlig liten grabb. Livet är inte bara småbarnsåren, din tid kommer!
Det är sällan jag citerar folk, men jag tror att Madeline Albright sade något i stil med: Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Jag tror att denna Jenny W just bokat sig en plats på första parkett. Heja dig Jonna, du är bäst!
Har aldrig hört talas om Jenny W. och det verkar inte vara någon förlust... Så barnsligt att klanka ned någon på det sättet.
Dessutom förvånar det mig att det finns människor som inbillar sig att de vet ALLT om en människa som har en blogg, och som tror att man som läsare kan få en helhetsbild av en person genom bloggen. Men så är det givetvis inte, och syftet med bloggar öht är inte att bedöma andra som människor, vilket vissa tydligen har fått för sig.
För min del känns det mest konstigt när en annan anonym kommentator här,
27 januari kl.16.09 skriver att hon/han är besviken på er som par och hur ni lever era liv. Hur kommer det sig att man har sådana förväntningar på (jag förmodar) helt okända människor?? Och sedan ger uttryck för det anonymt på en blogg? Varje människa får väl ta eget ansvar för sitt liv och sina val, och inte fråga efter vad ev. läsare till ens blogg anser om dessa val! Omvärdera val gör vi nog alla, och måste göra också av olika skäl. Och efter att ha blivit förälder är det nog inte ovanligt att människor ändrar syn på vissa saker och kanske agerar annorlunda än man hade tänkt sig innan barnet kom.
Vi är alla olika och om man förväntar sig att alla andra ska göra exakt samma val i livet som man själv gör och anser riktigt, kommer man oundvikligen bli besviken, för det fungerar inte så!
Stå på dig Jonna! Bara för att Marcus är författare och en offentlig person, behöver andra inte ha synpunkter på ert privatliv! Man kan bara bestämma över sitt eget liv, inte andras.
/P.
Stå på dig Jonna! Jag hejar på dig.
Styrkekramar
Måste bara tillägga att jag inte tror att denna Jenny W vunnit något på att vissa av oss valde att leta upp hennes blogg och läsa inlägget. Ingen av oss lär ju återkomma.
Men det jag undrar över är vad är det som är så fel att vara so fifties? Jag var hemma med mina barn i 1 1/2 år per barn och njöt av det.Min man arbetade och försörjde oss och det var så vi delade upp det. Jag är glad och stolt över att få vara hemma med mina barn och om vår ekonomi tilllät det skulle jag med glädje vara hemmafru. Det är mitt val och jag skiter (ursäkta uttrycket) fullständigt i löjliga feminist brudar som vill bestämma om jag lever rätt eller fel. Alla lever som det passar deras familj, en annan sak voreom jag var missnöjd. Kan bli så trött på kvinnor som vill pracka på andra kvinnor en livstil som dom anser var den rätta. Jag skulle älska om min man var med i lets dance och vi fick hänga med honom och kolla och bo på hotell. Mitt liv när jag var mamma ledig var fyllt av glädje och kärlek. Vi gjorde massa mysiga härliga saker varje dag och det är väl investerade dagar i mina barn för framtiden.Låt alla välja sitt liv själva. Så jag är en STOLT fiftes tjej fast jag är född på 70-talet.
Jag har ingen aning om vem denna Jenny W är. Var in och kollade på hennes sida och nä...
Vilken bitterfitta som måste försöka hitta fel på andras liv.
Kanske är hon bara avundsjuk, att du ammar, hennes feminist tuttar kanske vägrade eller så lyckades de inte få igång pappans mjölktillverkning, avudsjuk på att hennes man inte får vara med i Let´s dance.
Nä jag vet inte men det är trist att kalla sig feminist och sen kasta skit på andra kvinnor för de är hemma med barnen.
VÄX UPP!
Kram på dig Jonna!
//Kristina
Jag tycker JennyW är taskig, hon har en vass penna och det finns viktigare saker att vara kritisk tänkande kring än en intet ont menandes person som dig.. sen kanska jag kan erkänna att jag känner lite press de gånger jag tittar in här utifrån en viss sorts femininitet men det är inte det viktigaste, jajaj jag kan ju välja att låta bli men det kan ju vara intressant ibland ändå ju :) din stil som kvinna upplever jag ändå vara vanligare än min och en normalitet tycker jag alltid ska undersökas och kunna stötas och blöttas, men då bör man skilja på personangrepp och vetenskap? Lite smakligare folkvett och mer systeraktigt. Kanske man ska kämpa för oss ovanligare mer udda kvinnopersonligheter istället för att tracka på dom "normalare"? Tycker jag. JennywW har tyckts glömt bort att feminismen inte bara är svåra teorier som få förstår, feminismen är mängden massan av människor som kan utöva makt, teoretikerna kommer aldrig vara nått utan massan, som ibland bara vill vara "vanliga" och konfliktbefriade. Hon borde veta bättre än att förlägga hela ansvaret till den enskilda kvinnans val? Tyvärr är inte heller feminismen förskonad från elakheter, inte heller mobbing och våld inom feministgrupper, vi är ju inte mer än människor vi heller det finns svaga mobbingpersoner också som är feminister som överallt, ändå ser jag nått gott i feminismen och vad den kan åstakomma och jag vet ju också att du gjort det Jonna, och på många sätt har brytit tabun och har stått upp mot konservativ trångsynt. Jennyw kanske missade det?
Alla mina arga feministbekanta har blivit kvinnliga, mjuka, kärleksfulla, snälla, glada personer när de har träffat män som de älskar och som de är älskade av. Det är vackert att se vad kärlek, tillit och mod gör med människor.
Fantastiska förvandlingar som vi även unnar "vad hon nu hette".
/Lotta
Jonna, vi gillar dig för att du är en frisk fläkt som går upp och ner och som bloggar om banaliteter blandat med väldigt mycket allvar - om cellprov exempelvis. Du har inga problem att snacka om att du inte grejar mycket hemma och du blir arg och glad och engagerad. Jag håller inte med om alla dina inlägg och jag kan reagera på det ena och det andra emellanåt men jag gillar din blogg. Skriv för dig själv och för oss som gillar vad vi läser och strunta i henne - uppenbarligen har hon inte ens läst din blogg ordentligt. Jag tycker absolut inte att det är något 50-talsliv här!
Dessutom har Milo inte ens fyllt ett ännu och du är mammaledig. I sverige måste någon av föräldrarna vara föräldraledig åtminstone så länge, finns inge barnomsorg för så små barn även om du hade velat börja jobba första veckan och du inte lidit av sviterna av en lååång liggande sjukskrivining, så du hade inte kunnat följa människans råd oavsett... Så skit i henne, gör det som passar dig.
Jag har läst både din och hennes blogg och jag håller på dig Jonna! //Linus
Någonting som en avart av feminismen missat är att sätta värde på att vara med sina barn. Det är inte kvinnor som uppoffrar sig och gör det, det är vissa män som missar det. Their loss! Det är inte bara jobb och karriär som är värt någonting, tiden med barnen är värt lika mycket. Nej fel, är värt mer. Mycket mer. Men, enligt tranditionellt patriarkatiskt sätt att se på det hela är bara manliga värden något att sträva mot. Barn är bara ett hinder...
Det blir inte feminism av det hela förrän man lägger större tyngd vid barnen och att vara hemma med sina barn är en förmån. Karriären finns kvar, men det gör inte små barn.
Ja, jag kallar mig också feminist. Men inte en sån som Jenny W.
Hursomhaver är det så jävla löjligt att sätta bindestreck mellan feminismen och manshat.Självklart finns det en massa sk. feminister som just faktiskt är manshatare som så totalt har missupfatttat vad det hela egentligen handlar om.Sen sitter det en himla massa kvinnor och ondgör sig över ALLA män på något slags accepterat sätt typ---Ja,se dessa karlar,det vet man ju hur dom är eller man kan ALDRIG lita på män sådana är dom männen och annat nedvärderande skitsnack medans deras små söner leker på golvet.Flera ggr. har jag hört-----Men mamma,jag är ju pojke varvid Mamman säger att men hallå ,du är ju inte sån ju.Kvinnor som är den typen att------vi ska hålla ihop just bara för att vi är kvinnor,känna någon slags själslig samstämmighet,solidaritet just för att vi är kvinnor förstår jag inte och har fått mycket stryk av kvinnor för just detta.Självklart förstår jag mitt eget kön mycket bättre än en man men måste det betyda att jag tvunget är i ett slags spelande lag? jag menar ....vi är ju trots allt människor oavsett kön som självklart ska leva på samma villkor ? K1
Den som inte känner genuin kärlek för sin egen avkomma har känslomässig störning! Om man med feminist menar att man avskaffar moderlig omsorg så väljer jag istället att kalla mig själv för människotillvänd istället!
Jag har uppfostrat en dotter själv och lever nu med mina två yngre barn utan hjälp utifrån. Det är det bästa jag har gjort och gör. Starkare kvinna får man nog leta efter. Och hade jag haft förmånen att träffa en härlig man så hade jag förmodligen stundom stöttat och hjälpt honom också. För som sagt, sån är jag!
Att det är just kvinnor som trampar på andra kvinnor i vårt land ser jag som det största misslyckandet nästan som vi har gjort och gör!
En sann "feminist" borde värna alla slags kvinnor. Även dem som följer sina hjärtan där barnet hamnar som prio nummer ett.
Man och kvinna kommer ALDRIG att bli lika! Däremot är vi lika mycket värda. Big skillnad!
Jonna, du har drabbats av jante tyvärr. Du vet lagen som inte unnar andra att leva sina liv som de vill!
Härligt att du stöttar din livspartner, som säkert gjort och gör detsamma när "din tid" för det är inne. Du har valt att vara hemma hos din son. Finns inget bättre val! Nu råkar du vara kvinna och tydligen ska alla vi som väljer att ta hand om våra avkommor skjutas p ga vårt kön.
Sorgligt! Och jag hoppas att den som skrivit så urbota korkat till dig har vett att tänka i nya banor!
Kram
/MM
Skicka en kommentar