recension: Last night

Last night

-från 2010 med Keira Knightley och SamWorthington

Regi: Massy Tadjedin

Ett ungt gift och olyckligt (?) par lockas båda av otrohet. Kommer de gå hela vägen? Och vad är egentligen värre, köttsligt eller känslomässigt svek?

Detta är ett relationsdrama om svartsjuka, svek och passion. Väldigt allmänna och kanske rätt uttjatade ämnen egentligen, men ändå blir det lätt intressant och spännande på film. Om man gör det bra.

Det här görs inte bra.

Tänker på suveräna Closer för ett antal år sedan och Woody Allen som lyckas med samma recept om och om igen, men då har han också ett manus som står för sig själv och skådisar som lika stabilt står invid.

I Last night var manuset som ett såll och skådespelarna hade i sina händer karaktärer tunna som eldorados toapapper.

Knightley är egentligen sällan bra tycker jag. I kostymdramer funkar hon kanske, men nä, annars har jag svårt att tro henne och hennes repertoar av miner.

I en scen dock kläcker hon en övertygande replik -Är du hemma redan?
Blicken där är med och orden likaså. Hon gör dessa sekunder mycket bra och jag hyser ett litet hopp, fast då detta är i slutet av filmen hoppas jag mer på hennes kommande, för i denna finns i hennes spel inte mycket till substans i övrigt alls och Joanna som hon spelar kunde jag inte bry mig mindre om.
Worthington, maken, funkade som blå i Avatar, men är här så grådassig att han riskerar att försvinna. Passionen mellan honom och hans kollega Eva Mendes har mindre glöd än en fimp i rännan och frågan om de ska få till det känns lika viktig och spännande som om jag ska äta en macka till snart.

Filmen är rätt snyggt gjord. Alltså hantverksmässigt, om man ser till formen, eller vad ska jag säga stilen. Det är New York och taxi och kvällspromenader. Personerna är unga och snygga, de handlar om enkla och lättrelaterade ämnen, till och med en fransos, Joannas ex, dyker upp och charmar henne, men då även hans karaktär är i blekaste taget hjälper det inte att kameran gör ett hyfsat jobb.
Slutet är under all kritik. Som om de inte kunde komma överrens och valde att klippa innan klimax. Det är nog tänkt att det ska ha ett naturligt slut, eller liksom... inget slut, som ja, i verkligheten, bla bla bla. Men då den krystade intentionen lyser igenom och man ändå misslyckas med det är det helt enkelt inte bra. 

Detta är en nästan provocerande dålig film, då det med enkla medel faktiskt hade kunnat bli så mycket bättre.

4 finnjonnor av 10 och det är snällt av mig.