borta bra

Ja, det var fint i London. Eller fint kanske är fel ord. Det var trevligt, skoj, intressant och roligt.
Ricky var som det geni jag alltid har tagit honom för. Så himla kul att se och höra honom live! Det var klart resans höjdpunkt.
Vi gick även runt på flera museer (berättar mer sen) och konstgallerier och satt på mängder av pubar och testdrack den ena pinten efter den andra. London är en kanon weekend! Men både bil och människotrafiken är ett helvete där så när helgen är slut är det skönt att komma hem till glesbygden igen. Tur man har två friska ben (och vett nog att denna gång packa ner sköna skor) och att regnet höll sig borta, så det blev många mil av ren vandring längs gator och genom de enorma parkerna. Och eftersom det slank ner ett par baconskivor mellan äggen och att jag numera är helt såld på sub (fylld med allt) så var det helt perfekt med lite promenad. Men varför är Norrköping ett litet stjärthål på kartan? Till och med Gävle har subway! Ja ja, man kan inte få allt.

Nu är det jobb jobb jobb som gäller. Blir till att slita dubbelt varje gång man varit borta. Helt rätt, fast det tär på den lilla kroppen och knoppen. Är helt slut nu, igen. Fast ändå glad. Bra att se och uppleva annat. Att bli en insnöad liten pekingbo (peking som inte i riktiga peking ens) är inte min plan. Snart ska jag kila iväg på möte.
Bye.