stjärnglans och lite diarré

Halva av den veckan vi var i Venedig var ju även världens filmstjärnor där på festival.
En kväll gick vi lite på jakt efter dom, eller jag åtminstone, tror inte Marcus eller pappa B var så intresserade egentligen men snällt hängde de på kartfascisten (som annars hela dagarna guidade de till en mängd olika svårfunna platser) på båtutflykt till Lido där festligheterna hölls.

Jag hade nånstans i mitt huvud hoppats få syn på Angelina J och Brad P, kanske få en glimt av Scarlett J och Keira K och möjligen en liten hägring av Johnny D, men inte. De höll sig alla envist borta ur min åsyn.
Den enda som kan med viss tvekan läggas till de kännigendas lista som vi träffade på vår utflykt var vår egen filmkrönikör Gunnar Rehlin. Inte direkt Angelina, men ändå. Han var faktiskt trevlig. Stod och pratade länge med oss. Kanske var han lite ensam där bland en massa som det heter branchfolk? Och vi såg nog trevliga ut där vi kom längs gatan, tripp trapp trull. Han gick sedan åt andra hållet och vi skulle nog ha följt efter för det enda som väntade där vi sedan hamnade var tomma röda mattor, en doft av försvunnen stjärnstoft, inga toaletter och magknip som senare resulterade i ett diarréanfall utan dess like som fick avsluta kvällens jakt.
Stjärnmötena uteblev och hägringarna bestod mest av toasynvillor tills en riktig hittades.
Men jag gjorde vad jag kunde och nu har jag åtminstone sett mattan vilken det har trampats på med läckra designerskor.
Och det är en matta mer än innan.