måndag 18 januari 2010

näthat

Det här med att folk ska envisas med att skriva taskiga kommentarer i bloggar och tycka och trycka ner andra är rätt intressant. Eller lika intressant egentligen som det är tråkigt och synd.
Jag läste för en tid sedan på Sanna Lundells blogg att hon skulle stänga ner kommentatorsfunktionen just för att det var så mycket skit som levererades där och jag kände först att jag inte fattade någonting.
Men det gör jag ju.
Eller fattar är starkt, jag har fortfarande ingen som helst förståelse för att man går in på bloggar man inte gillar av någon anledning och envisas med att spy galla där, än mindre förstår jag hur man kan provoceras så av tex Sannas mammablogg att man måste göra allt för att försöka sänka henne.
Nu pratar jag såklart inte kommentarer av typen jag tycker annorlunda än du utan väldigt grova saker som hon tidigare gett tydliga exempel på.
Så nej, jag fattar ingenting, men har ju samtidigt lärt mig att det kan vara så, en lärdom som dock på inget sätt okejar något.

Jag har länge granskat mina kommentarer. Slänger helt sonika bort de där folk bara är ute efter att såra mig och min familj, något som händer med jämna mellanrum. Det går som i vågor. Periodvis kryllar det av troll som ska berätta för mig hur dålig jag är som mamma, som tjej, hur lat jag är och bara en belastning för samhället när jag var tvungen att ligga ner som gravid, för att inte tala om vilket behov vissa individer har att tala om för mig hur dålig Marcus är på allt han gör. Jag har också fått veta hur några (någon?) anonym verkligen hatar mig för vad det nu kan tänkas vara för. Faktiskt, ett par sådana rena hatkommentarer har jag lite smått förundrat fått motta. Förundrad just för att jag inte för mitt liv kan förstå vad i bloggen som kan få någon att hata mig.
Roligt blir det när en person som först skitit i min farstu sedan efteråt när kommentaren (skiten) inte publicerats undrar varför och hotar med att sluta läsa. Det är humor! Ha ha.

Hursom.
Jag måste ändå säga att för det mesta är det rätt mysigt här på min blogg. En stämning jag själv hoppas och önskar bidra till. Precis som jag tycker att Sanna Lundell gjort och gör på sin. Men det tycker inte t ex Alex Schulman.
Utan att slösa för många rader på den mannen så skrev han i samband med att Sanna hade stängt ner kommentarerna, att man får det man förtjänar i bloggvärlden. Näthat, (som för övrigt var en löjlig diskussion eller hur det nu var) enligt honom förekommer bara på bloggar som själva sprider hat.
Och det är detta som är intressant.
Inte att Schulman tycker något empatilöst, det är ju karlns signum, utan just detta vart näthat så många gånger förekommer.
Hos Sanna Lundell och mig har vi ju redan konstaterat. Och det är ju tydligen vårat eget fel, men annars då?
Ja, överallt är väl min gissning och vissa går säkert igång på det och provovcerar för att trigga igång mer, men aningen förvånad blev jag när jag blev erbjuden att vara med i en bloggsatsning -Mammabloggarna, en harmlös community med mammor, fast som innan jag hann börja där, fick stängas ned pga hot och förföljelser.
Är inte det makalöst. Mammabloggar. Hör ni vad provocerande. Jag undrar vilket har de spred för att förtjäna hoten och trakasserierna.
Sjukt.
Inte är vi, mammorna, den första gruppen framgångsrika kvinnor som får ta emot mängder av bajs i den här bloggosfären.
Och på tal om bajs, vilket sanslöst illaluktande skitsnack detta med att man får vad man förtjänar, är!
Men men.
Det är som det är. Hoppas ändå att diskussionen aldrig dör ut. Till sist kanske vi får till en förändring, förbättring i nätklimatet.
Det ville jag säga nu.
Hep.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Svårt att veta vad som leder till att vissa blir hatade o mobbade o inte andra. Vissa verkar mest sprida en allmän trivsam o vänskaplig stämning på sina bloggar o i kommentarerna, som Innan du fanns eller Pernilla Wahlgren. Sanna Lundell o Katrin Zytomierska kanske får andra reaktioner när de t ex förespråkat rökning o alkohol under graviditeten. Sen kanske folk retar sig på varför dom är "kända", dvs att dom bara är ihop med ngn man som är känd. Det är kanske samma sak som provocerar vissa av kommentarsskrivarna med dej, jag vet inte? Att dom typ tycker att du försöker göra dej "känd" för att det är så synd om dej med problemen med graviditeten o att du är ihop med en halvkänd man?

Jennika sa...

Hej Jonna. Vill inte racka ner på dej, men minns alltför väl din sambos många hatfyllda uttalanden och hån mot vissa grupper av folk tidigare (den mögelskadade medelklassen, de föraktliga knegarna, de opoetiska och iskalla matematikerna, de mediekåta "kändisarna", de elaka och okänsliga lärarna och så vidare.Jag tror att detta tyvärr slår tillbaka på dig orättvist nog.

Och numera har ju inte bara din sambo utan även Alex Schulman gjort helt om. Ömma pappor med helt andra värderingar än tidigare.

Anonym sa...

Det är bra Jonna,stå på dej. Vi som vill läsa din blogg vi kommer att fortsätta.De som inte har något utbyte av den dom får väl hitta någon annan. Det mest effektiva tror jag är att noncha dom, då lessnar dom och förmodligen hittar någon annan att klanka på.

Julia sa...

Jag tycker det är smått fascinerande (i brist på bättre ord) att det finns folk som ägnar så mycket tid åt att försöka få andra att må dåligt. Men det är väl kanske tacksamt att ge sig på människor på nätet där man kan gömma sig när man inte vågar stå för det man säger. Och det är givetvis ännu lättare att ge sig på någon som är välkänd och öppenhjärtlig.
Jag tycker iaf det är starkt att du fortsätter orka blogga och skriva såpass öppet som du gör. Sen tycker jag att folk borde fatta att man i en blogg redogör för enstaka händelser av sin dag och därför är tagna ur sitt sammanhang.
Jag hejar på dig och Marcus och hoppas att livet kommer bli helt suveränt igen, precis så som ni förtjänar!!! Stor stor kram

Anonym sa...

Det är verkligen ledsamt.
Visst tror jag att det flertalet gånger är så att det är personer som själva ger skit, som faktiskt får skit. Men det är garanterat långt ifrån så i alla fall.
Om vi tittar oss omkring, så sker det mord, rån, misshandel, våldtäkter, mobbing och annat runt ikring oss allt för mycket. Så det är ju verkligen inte bara på bloggar som skiten sker. Dock är det ett väldigt lätt ställe, för folk med behovet att ge sig på andra, att mobba.
Och för att förändra detta så tror jag på att "Kärlek ska bemötas med Kärlek och Hat ska bemötas med Kärlek" .. och med detta menar jag verkligen inte att vi inte får visa vårt missnöje inför detta och visa hur ledsna vi faktiskt blir av att bli mobbade och sårad. Och ryta ifrån gör vi även helt rätt i att göra ..men på ett kärleksfullt och respektfullt sätt.
För kärlek, respekt och vänlighet smittar ..och det behövs i detta hårda klimat.

Anonym sa...

Jättebra skrivet Jonna! Håller med dig, det är mestadels väldigt mysigt på din blogg med trevlig, mysig läsning. Den handlar ju om hur verkligheten är, dvs både glädje och ibland lite bekymmer. Men mest av allt så är den din, där du bestämmer vad du vill skriva. Skitkastarnas kommentarer klarar vi oss utmärkt utan.
Mr AS bloggar har jag slutat läsa för länge sedan. Stod inte ut med hans åsikter.
Allt det du skrivit här är helt sant och jag blev glad när jag läste att du slänger bort kommentarer som går ut på att såra dig och din familj! Jag blir helt stum när jag läser vad en del kommentarer innehåller. Det är ju fruktansvärt! Sen blir det ju komiskt/humoristiskt att skitkastarna kan undra vart deras ”skit” tagit vägen och ”hota” med att sluta läsa din blogg, men det är ju faktiskt ett riktigt sjukt beteende anser jag!
Och att en mammablogg ska behöva läggas ner pga hot och förföljelse?! Jag är väl för godtrogen för att förstå sånt, men jag tror dig att det är så. Vart är vi på väg i samhället?
Jag hoppas vi kan slippa elakheter och skit här på din fina blogg, att klimatet här ska vara glatt och positivt och öppet för diskussion av olika slag!
Du skriver så bra och är så fantastisk som vill dela med dig till oss och för mig är det en ynnest att få ta del av det du skriver.
Kram till er alla tre och var rädda om varandra! //Maggan1

Anonym sa...

Så man själv vill bli behandlad ska man även behandla andra, kanske något för alla nätmobbare att tänka på. /A

Anonym sa...

Hejar på dig. Förstår inte varför det måste finas så mycket hat. Även om din kära sambo utrtycker sig dumt så finns det ingen ursäkt för att du ska lida. Klart ma retar sig på adra. Det gör de flesta når jag igågon gång. Men inte går jag och hatar för det. Det finns väl gånger när man sälv har uttryckt sig dumt. Ingen är perfekt.

Sofia sa...

Jag tror att dessa människor som skriver elaka saker bara är avundsjuka. Tycker det är så tråkigt. Jag läser ett par bloggar och på alla dessa bloggar så är det alltid några som skriver massa skit.. Jättetrist..man undrar ju varför de läser bloggen över huvudtaget..

Tycker om din blogg du verkar vara en jätte gullig och snäll tjej... och han är så söt er son:-)
Jag har nyss hittat hit så detta är första gången som jag kommenterar.

Kram Sofia

Amanda sa...

Stå på dig!
Jag tycker att du, din man och Milo verkar vara helt fantastiskt underbara!

Anna sa...

Det är ett otäckt och intressant fenomen det där med näthatet. Hur någon sitter där i skydd av sin skärm och låter giftet flöda med ett enda syfte. Att trycka ner och förstöra. När det gäller bloggar verkar det som att de som uttrycker nån typ av åsikt eller har ett självförtroende som lyser fram mellan raderna är de mest utsatta. Jantelagen är så rotad i oss. Men att det skulle vara nåt slags "karma" det handlar om, att man skulle "få vad man förtjänar" är ju bara idioti, hatet finns ju överallt. Det är tydligt i dagstidningarnas kommentarsfält, särskilt kvällstidningarnas. Hur folk bara öser på, det finns ingen hejd. Jag tror dessvärre inte att vi, folk i allmänhet, är mogna för kommentarsfält. Hela fenomenet är så nytt och alldeles för många tycks missbruka möjligheten till samtal genom att använda den till att ösa ur sig bitterhet och hat. Jag förstår inte hur allt detta hat kan rymmas inom människor. Varifrån kommer det? Det är så fruktansvärt obehagligt.

Malin K sa...

Om du nu inte vill ha elaka/negativa/bajsande (vilket ord du nu väljer) kommentarer i din blogg - varför godkänner du och publicerar dem då? Det är HELT OCH HÅLLET upp till dig vad som skall stå i din blogg. Det är DU och ingen annan som nu faktiskt har förvandlat din blogg till något mindre trevligt att läsa. Du vet, det som inte syns finns inte. Låtsas helt enkelt inte om det! Släng allt direkt! Nu göder du blogghatarna. Att du skall dra igång en debatt och bli ledsen är ju precis vad de vill. Självklart slutar de inte, när de ser att de lyckas. Skulle du istället fullständigt ignorera dem genom att ALDRIG publicera annat än glada/omtänksamma kommentarer, skulle de snart sluta. Låt allt negativt stanna hos dig/i din papperskorg och förpesta inte bloggen med de kommentarerna och allt ältande som följer med dem (såvida du inte VILL det förstås, det är ju trots allt din blogg och du skriver vad du vill på den). Snälla, låt din blogg vara mysig att läsa! De senaste dagarna har allt bara handlat om näthat och ältande av detta fenomen. Snälla, bespara oss detta och gör din blogg till den mest glada och positiva i landet!

Anonym sa...

Sen handlar det väl oxå om hur mkt man tar åt sej? Alex Schulman kanske bara inte bryr sej om vad andra tycker o skriver? Hans lillebrorsa, Calle, verkar lite känsligare kanske, för han reagerade på att kanske 1 eller 2 pers skrivit ngt negativt om ett inlägg, trots att det var kanske 40 positiva kommentarer. Det handlar väl om hur man är som person, om man bryr sej o ser det negativa eller fokuserar på det positiva helt enkelt. Man kan aldrig bli älskad av alla. Har man bra självkänsla o känner sig älskad av sina närmaste tror jag att man är immun mot "näthat" o annat negativt.

Anonym sa...

Hej!
Det är första gången jag läser din blogg och jag är så imponerad av din uppriktighet. Du är fantastisk som orkar vara så öppen med era svårigheter med att skaffa barn. Jag och min man har försökt i ett halvår nu, utan resultat. Det är ett så känsligt och privat ämne och det är så befriande att du är så stark och delar med dig av dina erfarenheter. Det betyder mycket för mig. Tack för att du finns där som ett bevis på att allt faktiskt kan ordna sig ändå. Jag hejar på dig. Skit i de där andra som inte fattar grejen. Kram!

Helene sa...

Svar till Jennika: Oavsett vad Marcus har sagt, gjort eller skrivit i sitt liv, vad (*valfri svordom*) har det med JONNAS blogg att göra? På vilket sätt anser du att hon är skyldig att stå till svars för sin sambos uttalanden?

Till Jonna: strongt att du tar den här fajten. Ge dig inte. Nätmobbarna är bara patetiska fegisar som aldrig skulle våga säga såna saker face-to-face. Go girl!

Anna sa...

Själv bloggar jag på aftonbladet, och som relativt nybliven bonusmamma så blir det ett naturligt ämne att skriva om. Av någon anledning väcker det känslor hos en del människor som tycker att jag är en hemskt elak och lismande människa som har mage att tro att JAG har rätten att älska och bli älskad av någon annans barn... and on and on it goes.

Jag var för en kort stund även medlem på familjeliv.. Men likadnt där... ständigt dessa pekpinnar och elakheter.

Jag tror tyvärr att det bottnar i mammors ständig osäkerhet kring sin föräldraroll, och istället för att ta itu med det problemet, som faktiskt bottnar i dom själva, så väljer dom att attackera alla som råkar nudda vid deras ömma tår.

Men det är bara min högst personliga tro.

Ida Karlsson sa...

Ibland slår det en extra tydligt att alla människor inte vet vad de själva pratar om. Och därmed heller inte verkar införstådda med vad deras ord kan orsaka för skada i och genom andra. En anonym person som kommenterar i det här blogginlägget uttrycker sig, enligt min mening, lite spattigt. Men jag vet inte om personen bakom anonymiteten i fråga uppfattar sitt inlägg som speciellt hjärtlöst. Ibland kan det vara "bara" oförståelse. Ja oerfarenhet av livets verkliga sveda. Det kan göra en annan, mig, bitter i vilket sammanhang som helst.. "Varför händer det mig, igen?" Men jag måste omvandla min erfarenhet till förnuft. Påminna mig i sammanhangen. Man får dock inte blanda ihop bitterhet och sorg. Att sörja är, som du vet, något helt annat..

Jag gillar dig Jonna, och jag gillar din man. Ni bär en sårbarhet så oerhört skör och vacker. Det finaste av allt är att ni båda fortsätter vara öppna och ärliga för att ni vill, trots svåra slag från olika håll. Ty er till dem som står på RÄTT sida - på ER sida. Love

Anonym sa...

Asch, Alex S vet inte vad han pratar om. Han vill bara intala sig själv att det är ok att spy galla så länge hans läsare får spy tillbaka. Eller något sånt. Tycker din blogg är fin. Din vardag,dina tankar. Modigt av dig att fortsätta blogga trots argbiggor. Finns många som hejar på er också. Lycka till!

Anonym sa...

Ja du...suck säger jag, det är nog svårt att bli av med troll. Jag tror det är bloggfamiljen som har att man måste vara medlem (gratis) för att få kommentera, man få alltså registrera sig med namn och adress, det kan ju vara lite jobbigt för vissa som då kanske struntar i att lägga ner tid på hat.
Linda

Fia sa...

Du har så rätt - förutom det du skriver om Herr Schulman. Du kan knappast ha läst särskilt mkt av det han har skrivit när du kallar honom empatilös. Förstår att din åsikt om honom grundar sig i att han har drivit en del med Marcus. Livet blir dock lite roligare med ett visst mått av självdistans.

Anonym sa...

Intressant att du i ett inlägg om näthat ändå är tvungen att själv ge en känga.

Det är ju bisarrt att folk måste tillkännage sina åsikter om andras liv - att du låg ner under graviditeten till exempel, och få detta till något negativt. Makalöst korkat. Men det är en sak att reagera på hur folk lever sina liv, det ska man skita i, en annan att man reagerar på det någon säger/skriver. Du vill ju ändå gärna få kommentarer kring det du skriver, eller hur? En respons?

Så då blir min respons: uttala dej inte löst om andra människor, i detta fall "empatilöse" herr Schulman. Då kanske du slipper några av påhoppen även kring dej själv. Att han och din man skrivit och tyckt en jäkla massa från båda håll om varandra behöver ju inte påverka din egen blogg, om du inte själv leder in till ämnet.

Tack för ordet och må gott / Anna