näthat

Det här med att folk ska envisas med att skriva taskiga kommentarer i bloggar och tycka och trycka ner andra är rätt intressant. Eller lika intressant egentligen som det är tråkigt och synd.
Jag läste för en tid sedan på Sanna Lundells blogg att hon skulle stänga ner kommentatorsfunktionen just för att det var så mycket skit som levererades där och jag kände först att jag inte fattade någonting.
Men det gör jag ju.
Eller fattar är starkt, jag har fortfarande ingen som helst förståelse för att man går in på bloggar man inte gillar av någon anledning och envisas med att spy galla där, än mindre förstår jag hur man kan provoceras så av tex Sannas mammablogg att man måste göra allt för att försöka sänka henne.
Nu pratar jag såklart inte kommentarer av typen jag tycker annorlunda än du utan väldigt grova saker som hon tidigare gett tydliga exempel på.
Så nej, jag fattar ingenting, men har ju samtidigt lärt mig att det kan vara så, en lärdom som dock på inget sätt okejar något.

Jag har länge granskat mina kommentarer. Slänger helt sonika bort de där folk bara är ute efter att såra mig och min familj, något som händer med jämna mellanrum. Det går som i vågor. Periodvis kryllar det av troll som ska berätta för mig hur dålig jag är som mamma, som tjej, hur lat jag är och bara en belastning för samhället när jag var tvungen att ligga ner som gravid, för att inte tala om vilket behov vissa individer har att tala om för mig hur dålig Marcus är på allt han gör. Jag har också fått veta hur några (någon?) anonym verkligen hatar mig för vad det nu kan tänkas vara för. Faktiskt, ett par sådana rena hatkommentarer har jag lite smått förundrat fått motta. Förundrad just för att jag inte för mitt liv kan förstå vad i bloggen som kan få någon att hata mig.
Roligt blir det när en person som först skitit i min farstu sedan efteråt när kommentaren (skiten) inte publicerats undrar varför och hotar med att sluta läsa. Det är humor! Ha ha.

Hursom.
Jag måste ändå säga att för det mesta är det rätt mysigt här på min blogg. En stämning jag själv hoppas och önskar bidra till. Precis som jag tycker att Sanna Lundell gjort och gör på sin. Men det tycker inte t ex Alex Schulman.
Utan att slösa för många rader på den mannen så skrev han i samband med att Sanna hade stängt ner kommentarerna, att man får det man förtjänar i bloggvärlden. Näthat, (som för övrigt var en löjlig diskussion eller hur det nu var) enligt honom förekommer bara på bloggar som själva sprider hat.
Och det är detta som är intressant.
Inte att Schulman tycker något empatilöst, det är ju karlns signum, utan just detta vart näthat så många gånger förekommer.
Hos Sanna Lundell och mig har vi ju redan konstaterat. Och det är ju tydligen vårat eget fel, men annars då?
Ja, överallt är väl min gissning och vissa går säkert igång på det och provovcerar för att trigga igång mer, men aningen förvånad blev jag när jag blev erbjuden att vara med i en bloggsatsning -Mammabloggarna, en harmlös community med mammor, fast som innan jag hann börja där, fick stängas ned pga hot och förföljelser.
Är inte det makalöst. Mammabloggar. Hör ni vad provocerande. Jag undrar vilket har de spred för att förtjäna hoten och trakasserierna.
Sjukt.
Inte är vi, mammorna, den första gruppen framgångsrika kvinnor som får ta emot mängder av bajs i den här bloggosfären.
Och på tal om bajs, vilket sanslöst illaluktande skitsnack detta med att man får vad man förtjänar, är!
Men men.
Det är som det är. Hoppas ändå att diskussionen aldrig dör ut. Till sist kanske vi får till en förändring, förbättring i nätklimatet.
Det ville jag säga nu.
Hep.