torsdag 11 december 2008

dag hundranio -päronpaj

Idag kommer mamma och pappa hit igen! Blir så kul. Jag ska bjuda på lakritsbrulé!

Marcus ska snart åka till Göteborg och jobba, men han kommer hem imorgon.
Har fått flera frågor (i alla välmening) om varför han är borta "så mycket" nu när det är som det är med mig här hemma och det är helt enkelt så att vi har bestämt (bestämt och bestämt, det bara ser ut så) att han helt enkelt måste jobba. Jag med min sjukpenning på 60 % av en rätt låg normallön bidrar inte med särskilt mycket till hushållskassan just nu och mer blir det inte på ett bra tag heller och pumps och filmer kostar :-). Sen är ju hans jobb lite speciellt, inget nio till fem direkt med trygghet som a-kassa och sjukförsäkring, ibland är det mer och andra gånger mindre. När han väl är hemma och jobbar, vilket ändå är rätt ofta, så är han ju hemma och bara ett rop bort. Om det egentligen är så mycket han är iväg, vet jag inte, såklart känns det så för honom och jag kan tycka så stundvis och saknar och har mig så fort han inte är inom hörhåll, men samtidigt är vi två om det här på olika sätt och lite skönt är det faktiskt att vara själv, se serier med finsk text, lufta tarmarna högljutt och längta. Jag ser hellre att han jobbar nu och kan istället sen vara hemma med mig och bebis om allt går bra!
Skulle vara intressant att höra hur andra med komplicerade graviditeter har gjort? Är det någon vars man kunnat vara hemma under tiden tex?

Förstärkningen kommer alltså idag. Det känns bra att min mamma alltid kunnat komma och hjälpa till när det har behövts, har ju till vardags henne inte i närheten tyvärr, vilket såklart krånglar till det. Men då blir det också lite roligare med päronbesök när det väl blir! Speciellt kul nu när båda kommer och vi kan gå ut och rulla en sväng med!

Snart ska jag till BM. Vi ska mäta livmoder och ta vanliga prover. Jag hoppas eftermiddagen och kvällen blir lite lugnare idag än igår ur sammandragningssynpunkt, vill helst inte knapra bricis som jag blev rejält dålig av. Tur var att jag fick mig lite brulé sen!

Hoppas ni alla får en fin dag! Tror min blir det...

13 kommentarer:

Anonym sa...

Men sjukpenningen ligger väl inte på bara 60%?? Jag fick 80% när jag var gravid och sjukskriven.

Kram och lycka till
L - f.d. högriskgravid.

Marie (schäfer) sa...

Jonna, jag tycker ni resonerar sunt!
Vi gjorde ungefär som ni, min sambo jobbade MYCKET när jag låg. Han fick resa, men inte vara mer än några timmar bort (2-3 timmar med bil kändes ok) eftersom jag var rädd för att något skulle hända...
Han jobbade mycke helger förutom att han när han var hemma tog hand om mig. Lagade mat, städade, rastade vår hund (som annars är med honom på jobbet så ingen fara på taket för henne :-)) gjorde matlådor till mig och handlade... Stackarn höll igång jämnt :-S
Men nu när vår lilla E är här så har han inte jobbat en helg eller speciellt sena kvällar - han vill ju inte missa nått med E och han längtar ihjäl sig om man måste sova borta nu :-)

Så, jag tycker ni gör helt rätt!!!
Kommer ihåg att jag också tyckte det var skönt att få "prutta" ifred om man säger så *fniss*
Kram kram

Anna sa...

Som du skrev, det var verkligen av välmening som jag undrade i ett tidigare inlägg. Samtidigt som jag vet att det ibland kan vara riktigt skönt att få lite tid själv när man kanske inte känner sig som den mest sociala, och har lust att prutta lite oftare. :) Men det är så lätt som åskådare (kan jag väl kalla mig, så här över nätet :)) att önska att det vore någon hos dig dygnet runt, ifall du skulle behöva någon hjälp. Det är nog de där moderskänslorna som lätt kommer fram när någon har det tungt och svårt. Man vill finnas till hands. Och kan man inte det, så önskar man att någon annan vore där.

Jag tänkte också på det, att pengar faktiskt behövs. Och som du skrev så har ju Marcus ett jobb som faktiskt kan gå väldigt mycket upp och ner, och det är viktigt att ta vara på stunden när det går upp. :)
Och chansen att han kan vara hemma lite mer när Mini kommit är ju större om han är borta nu.
Så jag förstår er mycket väl. Även om jag ibland känner att jag önskar någon vore hos dig.
Fast nu kommer dina föräldrar, och det är ju helt fantastiskt! :)

Den där lakritsbrulén låter ju helt underbar. Jag skrev säkerligen det sist du skrev om den också. Men den låter helt grymt god!

Pernilla sa...

Hoppas allt går bra hos BM idag!
Det gör det alldeles säkert, håller tummarna jättehårt och hoppas för Er skull att allt skall flyta på i lugnt och sakta mak tills det är dags.
Vilket otroligt vackert brev Marcus skrivit till Mini! Hälsa honom att det var det vackraste jag läst på länge. Känner mig så ödmjuk inför livet när jag läst en så fin text.

Kramar ifrån Pernilla på Västkusten

Sofia sa...

Vad fint han skriver, Marcus, på sin blogg! Ni kommer bli underbara föräldrar, och jag känner på mig att allt kommer gå bra ända fram till den stora dagen =) Tänker på er ibland!

Helena sa...

Det kan väl inte vara så många som har möjlighet att vara hemma båda två hela graviditeten?

Kanske upplever många det som om Marcus är borta mer än vanliga 8-17-jobbare, eftersom hans arbetstid i såpass stor utsträckning verkar vara förlagd till helger och kvällar?

Anonym sa...

Hej jonna, jag har följt den här bloggen ett tag och det jag undrar över är inte vad är marcus hela tiden utan varför har ni inte anställt någon att ta hand om dig? Det finns ju privata förmedlingar av personliga assistenter som kan få sin lön betald av de som betalar din sjukpenning och var är dina vänner? har du inga vänner som kan ta hand om dig eller hjälpa dig?
/smulan

irmelin sa...

Hurra för dig! Du jobbar ju för tusan dubbel heltid dygnet runt. Men snart, snart är ni i hamn, alla tre. Jobba på!

Anonym sa...

Min man jobbar och är borta ca 8-18 varje vardag och på helgerna blir det att han är borta ibland också pga av alla ärenden, handlra mat, fixa med båten, tomten, ta sonen till simlekis etc som jag ju nu inte kan hjälpa till med som han nu får klara själv. På helvgerna kan det hända att jag känner mig lite ensam för mannen och sonen då i bland gör saker jag vill vara med om, men på vardagarna har det känts ganska ok. Det är mkt som rör sig i skallen och det kan vara skönt att vara ensam ibland, sträckkolla SATC, sova middag etc.

Visst känns det ensamt ibland men nån måste ju dra hem stålarna precisw som du säger, man blir inte superrik po åatt vara långtidssjukskriven precis och med din karls jobb kan jag förstå att man måste ta jobben när det ges tillfällen för man vet ju inte´när det blir en svacka...

Beträffande kompisar som smulan tog upp tycker jag ändå det verkar som du har en del...det jag känner iblan där att kompisarna har ju faktiskt jobb att sköta också och inte alltid har tid att snacka i telefon eller komma förbi på besök på vardagarna, i alla fall inte så ofta jag hade önskat, det blir liksom en påminnelse att "alla har ett liv" därute medan man själv ligger inne och kollar tv hela dagarna som stressat mig ibland.

Jag har i alla fall tid för snitt nästa veckan nu så jag har ljuset i tunneln nära inpå...ska bli så SKÖNT...orkar inte vara gravid en sekund till...

Kram
Ia

Anonym sa...

Sjukpenningen ligger på 80 eller 75 procent beroende på vilken sjuksrivningshistorik du har men inte 60.

finnjonna sa...

L och anonym: Sjukpenningen är på 80% på min 80% lön alltså 60% av en heltidslön. Det jag stämplade upp får jag inget för så det är en hel del mindre än det som redan då var lätt lite...

Antigone sa...

Tycker också ni resonerar på ett bra sätt.
När jag väntade barn nr 3 blev jag svårt sjuk i fogarna, kunde inte sitta, knappt gå ens med kryckor och inte heller vända mig i sängen själv.
Hasse var arbetslös då men det stressade mig att han var hemma hela tiden, ville få vara ifred ibland.....fast jag var tacksam över att han stod ut för d et är ett helvete att ligga så länge och då var jag inte i närheten av vad du går igenom.....

Vid barn nr 4 arbetade han i Köpenhamn, var borta en del och det var ganska bra.
Jag klarade mig tack vare min mamma som ställde upp massor med de tre andra barnen.
Sen var jag inte riktigt lika dålig i fogarna den gången, men däremot hade jag mycket och svåra sammandragningar från vecka 25 fram till förlossningen....

Med tanke på vad ni har i bagaget så är det ju kanon om han arbetar mkt nu så ni får chans att njuta tillsammans när Mini tittat ut!

Kram
Lina

Anonym sa...

hmm,ja Marcus tjänar ju säkert inte så att det räcker till er båda........men så synd att du ska behöva vara ensam just nu.