söndag 28 december 2008

dag hundratjugosex -söndagsglädje

Det är faktiskt en bra dag idag, söndagsfaktorn till trots.
32 fullgågna veckor är bakom oss och för första gången känns det riktigt stort och hoppfullt. 28 och 30 i alla ära, men 32 är favoritdelmålet nummer ett! Bara två månader kvar till dagen D om det hade varit en helt vanlig graviditet. Men för oss lite ovanliga blir det något mindre om allt går bra. Fast allt efter v 36 och framåt är ju riktigt bra och helt normalt för vem som, så vi kan nästan säga att om en månad så... På tisdag får vi förhoppningsvis veta exakt när. Så länge allt bara går som det ska.

Hade laddat för en bra dag men är fortfarande överraskad över att den verkligen är här nu så vet jag inte riktigt vad göra med den.
Äter mandariner och känner älskade Mini hicka, ibland vrider h*n sig så det gör ont, men jag vill känna min bebis så det får kosta sina AJ! och vara värt allt. Såklart det är. Min bebis kör träningsläger inför det som komma skall och idag tror jag (nästan) också på det. Att h*n levande till oss kommer att komma. Jag lämnade oron vid tröskeln till idag och ska njuta av varje ögonblick av tro som hittar till mig. För just nu är allt bra och just nu tror jag på allt bra.
Även till sen.
Jag måste göra det. Vill göra det.
Och gör det.

7 kommentarer:

Petra sa...

Jag förstår hur du känner det! Det var inte länge sen jag också satt där, gravid och rädd. Och samtidigt glad. Och hoppades på en levande bebis. Och vi fick en! Det kommer ni med att få. Och det är ni värda! Ni kommer bli bra föräldrar, det känner jag på mej. Stor kram från Petra i Kattland (från fl)

Linda sa...

Har nyss hittat hit, jag som oxå dragit en nitlott vad gäller bråkande celler och för bara en dryg månad sedan förlorade en älskad lillebror/lillasyster i vecka 17...
Tack för att du hjälper mig att hålla modet uppe, jag försöker att välja tillit inför framtiden. Alltid lyckas jag inte. Men jag försöker.
Massor av hejjarop och kramar till dig Jonna!

Sara sa...

Jag håller verkligen tummarna för er, brukar skänka er en tanke då och då och hoppas att allting ska gå bra! :)

Anonym sa...

Håller alla tummar..kom o tänka på en sak...skulle du meddela könet på barnet, för ni visste väl?? Eller är jag helt ute o yrar nu...vill ha det till att du skrev en gång att ni visste..o skulle kanske berätta sen?? Detta har jag kanske drömt bara!! Hursom, nu är det nära o dt kommer gå som på räls..Önskar er all lycka ..passa på o vila nu innan, för jag vet..med en liten nyfödd blir det full rulle..Kram Maggan

Joanna sa...

Så långt som du har gått nu så borde ju oddsen vara på er sida! Det är kul att höra att du stundtals kan luta dig tillbaka en smula och bara vara "vanlig".

Anonym sa...

Grattis till ännu en fullbordad vecka!
Lycka till på tisdag! Jag kommer att vara på landet utan min dator ett par dagar från i morgon. Gissa om jag kommer att kasta mig över den när jag kommer tillbaka för att kolla hur ni har det. =)
Ha det gott.
Ditte

Anonym sa...

Grattis till att ha klarat 32-veckorsgränsen! Min lillis föddes i vecka 32 och vägde drygt 2 kg. Nu är han en pigg och smart fyraåring utan minne av sin första tid med sondmatning, värmebädd mm.
Det måste kännas skönt att det nu inte längre är någon större kris om Mini väljer att titta fram nu. På neo tycker de att 32-veckorsbebisar är stora.