tisdag 16 december 2008

könsförvirring

Jag ändrade lite där till höger i enkäten, så nu har ni 14 extra dagar på er att fundera!
Det var någon som tyckte att jag inte kan göra så, men det kan jag visst det. Gjorde precis det :-D Har ju faktiskt aldrig lovat outa Mini som varken det ena eller andra ens efter att röstningstiden är förbi, men börjar nu fundera på att verkligen göra det. Sen. Kan förstå om ni är nyfikna. Jag vill bara först se det själv med egna ögon igen och trodde idag att vi skulle få oss en glimt av bebis, men det blir inget förrän på nästa tillväxtUL den 30:e så därav det datumet.

Vi har haft så mycket könsrelaterad förvirring här hos oss så vi har svårt att tro på några icke 100 % utsagor.
Med Dante i magen fick vi veckan innan förlossningen veta att därinne var en flicka. Ut kom vår efterlängtade älkling med snopp och hela paketet. Älskade Liten föddes som en pojke och inte förrän fyra veckor senare när obduktionssvaren kommit fick jag veta att jag fått en dotter.
Stella, vår storkatt, var en liten tjej från början. Jag och "hon" hade flera mysiga tjejkvällar när Marcus var iväg på jobb men de tog slut i samma takt som nåt började växa därbak. Inte myset men tjejdelen i det hela. Jag bad Jessica, outtalad kattproffs, komma och kika på det nyupptäckta och hon blev väldigt skeptisk när hon såg vår tjejs bakdel, hennes Skorpan hade inte liknande utväxt... "Kanske blygdläpparna?" var Marcus kvalificerade gissning, men hos veterinären fick vi senare svaret att vår Stella var en väldigt välutrustad kille med stora stolta pungkulor.
Med en hankatt i hemmet var det sen dags att skaffa den där lilla tjejen som jag så gärna ville ha för balansens skull och hem bar jag Alice, vars uppfödare garanterat "hennes" könstillhörighet.
Alice var liten och söt. Vår fina katttjej, tills en dag... Ringde förtvivlat Jessica och sa att det åter verkade vara nåt på gång där bak. Jag väntade och tänkte att det kanske växer bort, men hos veterinären någon månad senare kom domen och Alice blev Akilles.
Så med den erfarenheten vågar vi inte helt lita på nåt innan vi själva sett det, men kanske ändå att ni får ta del av det vi tror. Men inte förräns om två veckor alltså.
Tålamod.

13 kommentarer:

Madde (maddepladder) sa...

Jag har aldrig räknat med att ni kommer att outa Mini när omröstningen är slut, det måste såklart få vara ert val om ni vill göra det och isf när.

Angående vilket kön som har flest röster för tillfället (och har haft hela tiden) så undrar jag om det kan ha med att göra att "Mini" ju faktiskt finns som tjejnamn? :) Folk kanske omedvetet dras till att tro så då.

/En som också röstade på "flicka" :)

Joanna sa...

Vänta och se, tycker jag! Det blir mer spännande. Tids nog kommer starka könsroller försöka ge sig på Mini, men tills dess räcker det väl bra med att "bara" vara en liten minimänniska?

Vad kul att kollen gick så bra! Kanske kan oron dämpas lite? Det har du förtjänat!

Trebarnsmamman sa...

Oj, vilka historier!!!!! Förstår om ni vill se det irl innan ni berättar. Vi tog inte reda på könet med de två första, men med trean tog vi reda på det. Sedan sög vi på vetskapen som på en karamell och berättade inte för en enda. Inte ens de större barnen fick reda på vad det var. Vi tyckte det var en härlig hemlighet att bära på.

Linda sa...

Hej Jonna!

Ja det där med könsförvirring är inte lätt haha. Tänker på när dom ett par dagar före min dotter är född sa att det skulle bli en kille. Denna gång är dom 80% säkra på att det är en tjej till.... Vi väntar med spänning... Var oxå på kontroll i dag.. H*n ligger VÄLDIGT långt ner men tappen såg OK ut HURRA!!!!!! Kram Linda och Filuren!

Gabriella sa...

Hej!

Jag tycker ni ska vänta med tills bebisen är född med att berätta vad det blev för något.
Behåll er lilla hemlighet för er själva:-)

Anonym sa...

Å va roligt att det gick bra idag. Fantastiskt med en ny tid så långt borta det betyder ju verkligen att det ser fin fint ut. Minis kön är inte viktigt utan att h*n stannar i din mage tills det är dax att komma ut frisk och stark. Men jag är ändå nyfiken.
Gabriella i Kapstaden äter just nu Mammas ny levererade knäck från Sverige och det är grymt gott.

Anonym sa...

Madde skriver att Mini är ett tjej namn, i min värld var det en pojke som hete Magnus som kallades för Mini. Gabriella = en som röstade på en pojke

Tänk vad man blir påverkad av olika saker fast i mitt fall var det din förtjusning i lakrits som påverkade mest.

Anonym sa...

Hej Jonna!

Va härligt att allt ser så bra ut!
Förstår att du är lite orolig för snittet, var inte det jag har gjort två (ett akut och ett planerat) och det var fantastiskt men det planerade var helt klart att föredra.Det mesta som jag hade hört innan (ont efter, svårt att amma mm)stämde verkligen inte och så pigg man är jämfört med en vaginal (vägrar säga "vanlig")förlossning!Hade säkert 10 personer närvarande vid snittet och alla var där för mej, min man och bebisen, kändes sååå tryggt!
Så du har verkligen något fantastiskt att se fram emot!

Ha det bra och fortsätt äta gott!

Kram Jenie

Rebecca sa...

Haha! En gymnasiekompis till mig hade en katt som hette Börje, som en dag fick en massa kattungar :-). Skönt att höra att allt är väl med er. Kram Rebecca (Rebubblan)

Anonym sa...

Har också råkat ut för katter med könsförvirring - vi hade en söt liten kattunge som hette Katty och som sedan fick ett nytt hem tillsammans med en av sina systrar. Där upptäckte man att Katty också hade något "extra" därbak, hon var en kille! Och jag har ändå haft katt i hela mitt liv och var bombsäker på att vi gav bort två kattflickor. Ha det bra och lycka till med de veckor du har kvar! Kram från Elvira.

Jessica sa...

Precis! och även om du säger vilket kön det är kommer det troligen bli tvärtom:) hehe kommer ihåg hur vi noga studerade stackars stellas pung...hahaha.. hoppas på tur till fiket idag, ska köra dig försiktigt;) puss o kram!

Helena sa...

Vi har varit med om könsförvirring som var ganska traumatisk. Vår mellandotter, som inte lever idag, föddes med Adrenogenitalt syndrom (googla, den som vill) och hade viriliserat könsorgan pga syndromet.

Först trodde vi i ett dygn att hon var en pojke, sen fick vi veta att det var osäkert och namnvalet fick dras tillbaka, efter ytterligare ett par dygn fick vi veta att hon var en flicka och hon fick nytt namn. Man hör ju ofta "könet spelar väl ingen roll, bara barnet är friskt" men när man står där och inte VET vad ens nyfödda har för kön, då sviktar marken ändå en aning.

Det kändes i alla fall bra att vi fick könsidentiteten fastställd innan hon dog, och inte via obduktionen, hon hann få sitt flicknamn också innan hon lämnade oss.

Mini sa...

Aha, kul att höra om könsförvirringen! Jag har förutsatt att NI trott att Mini är en tjej, eftersom ni inte givit henne (eller honom) ett riktigt namn, som storebror Dante fick, utan ett typiskt förminskande smeknamn. Liten, som var en tjej, fick ju heller inget riktigt namn, o det har jag kopplat till Marcus lite kvinnofientliga hållning (i massmedia - det behöver ju inte stämma, men han vill ju ofta hacka på feminister) - men där hade jag fel, eftersom ni kallade henne Liten i tron att hon var en pojke. Roligt att få fördomarna på skam!