tisdag 9 december 2008

dag hundrasju -smittsam

Min plan funkade. Gick inte och la mig förrän runt tre och läste sen tills jag inte kunde längre och så kom sömnen! Igen och igen och igen. Vaknade först vid elva efter att ha sovit mest hela tiden undantaget ett antal kiss och vändningspauser, men så länge sömnen direkt därefter svepte äver mig igen så är det att betraktas som en väldigt lyckad natt!
Mitt i frukostmackan kom sen min Mackan, guldsköldvinnaren och succékillen, hem. En bra början på denna vår 107:e dag i vila!
Jag känner mig glad. Småfnittrig och busig. Sädär underbart oprovocerat och smått irriterande sorglös och munter. Vill kittla någon som inte vill bli kittlad, men som sen motsrävigt börjar skratta ändå. Vill stoppa fingret i ett öra som inte är mitt och peka i boken någon annan läser och fråga -är du här nu? eller här? Jättestörande men ändå kul och börjar man själv fnissa efter sitt fyndiga tilltag så börjar garanterat den drabbade det också, bara du slutar i tid. (Om det inte är någon trist typ)
Har jätteont ont i huvudet men orkar inte leta reda på alvedon just nu utan fortsätter istället fnittra. Det hjälper! Fnittra åt eländet och eländet krymper.
Mini har ännu inte vaknat och jag funderar på att mellan skratten (skulle nog med lätthet få frikort till ett sanatorium, känner jag nu) svepa lite kallt vatten för att få upp parveln, det blir alltid lättare att andas för mig när h*n tydligt visar sin närvaro. Och just där kom det några stötar! Åh. Min bebis. Tack!
Älskade barn. Mamma ska låta dig sova lite till.

Lycka smittar. Läste om det här. Kan vara det som... För jag känner mig smittad. Den leende munnen där uppe till höger smittade mig. Umgås ju inte särskilt mycket med folk just nu så jag får passa på att suga åt mig av det jag kan och leende munnar är oemotståndliga om man bara låter dom vara det.
Och nu är det din tur.
Du kommer inte undan.
Du är smittad!
:-D

9 kommentarer:

Anna sa...

Hih, jag blev smittad! Tack!

Anonym sa...

Tack för att du smittade mig med ett fnitter. Gabriella

Anonym sa...

Läs Lina Lundhs bok "Min Pappa Tyngdlyftaren" för din lilla Mini så kommer h*n nog röra sig lite till.

Anonym sa...

Du skriver så gulligt önskar er all lycka, det kommer gå bra! Hoppas du fortsätter skriva även efter barnet har kommit ut friskt och härligt. ser fram emot att läsa om din vardag då ochså.

LYCA TILL KRAm aNNIKA

SagoElin sa...

Naaw. Vilket sött inlägg ;) Och istället för det där boken så kan man tex stoppa fingret i någons bulle och säga: Är det din bulle eller? ^^ Det är oxå lite småskoj! Lycka till med finfina magen och förlossningen!

Anonym sa...

Haha, vilken skön humor du har! Jag känner precis igen mig den där fnittrande busigheten som bara flyger på en ibland. Det är det bästa med mig själv må jag säga ;) - det att kunna få ett sådant anfall. De är ju så himla... kul helt enkelt.

:-D tillbaka på dig, okända Jonna!

Jannike sa...

Hihi. I slutet av ditt inlägg började jag le stort å gör fortfarande. Tack så mycket:-)

Joanna sa...

:-)

Anna sa...

Tack för en inlägg som gjorde mig (och flera andra tydligen) så glad, precis vad jag behövde just nu!

Förresten ett tips: När jag var gravid och blev lite orolig och behövde känna bebis röra sig brukade jag luta magen mot diskbänken och slamra lite med nåt bestick mot diskbänken. Ljudet av metall mot metall väckte bebis varje gång mycket effektivt. :)