fredag 26 december 2008

juldagen med mina bebisar


Igår kom jag äntligen iväg och som jag har längtat!
Vi tog svärmors lilla japanare, klämde in rullstolen där bak och körde till minneslunden.
Jag var tveksam först. Hade ont och var lite ledsen. Men väl där sköljdes all form av smärta bort. Fick tända ljus för Dante och Liten, mina älskade, saknade små och det plåstrade om. Gråten gurglade i halsen men Mini som buffade på i min mage, torkade bort tårarna innan de hunnit ut. Jag är mamma till tre små och hoppas så innerligt få ha en av dom hos mig snart.
Storebror och storasyster som jag väntade, längtade och hoppades på hamnade i den vackra lunden, två graviditeter har slutat där och jag är rädd, konstant lite rädd, men hoppfull ändå. Idag lever ett litet liv, ett syskon i min mage, jag bär på en ny längtan, ett nytt hopp. Ibland vågar jag kalla det tro men oftast heter det ingenting.
............................................
På tisdag ska vi bestämma datum för kejsarsnitt. Jag är förväntansfull. Nervös. Otålig. Plötsligt kommer det finnas en dag där framme som vår fina Mini förväntas komma till oss på. Nedräkningen börjar. Jag vill räkna ner, men vill inte. Känns så tryggt på något vis att lägga dagar bakom sig, dagar som gått bra. Men de som jag har framför mig vet jag ingenting om.
Fast jag hoppas.
Och tror ibland.

13 kommentarer:

Mette sa...

Har börjat följa din blogg helt nyligen.Vet du?Nu håller även jag hårt mina båda tummar för er.Denna gången går det bra.Så kanns det.Det tror och hoppas jag.Nu har du ju gått så lång tid.Det måste bara funka denna gången.Du har då verkligen haft tilräckligt svårt med två små änglar.För att inte tala om hur jobbig din graviditet verkar,på alla plan.Kram från Mette

Anonym sa...

kära du, som jag inte känner. inte i riktiga livet, även om jag har kikat på din blogg. konstigt det där.
själv har jag välsignats med två små fantastiska barn och är lycklig över att ha sluppit den där ordlösa smärtan som du och så många med dig har råkat ut för. detta värsta. att förlora sitt barn. jag kan inte föreställa mig det.
jag har kvinnor i min närhet, inklusive min egen mor, som har råkat ut för detta och jag har undrat så länge varför man inte får tala om det... jag är så glad att du öppnar din sorg och glädje för oss som du inte känner. det låter makabert, jag vet. men detta värsta är så tabubelagt att vi till slut inte är medvetna om att det kan drabba vem som helst av oss. samhället är inte upplagt så idag och sorg och även glädje i viss mån hålls undanskymt. vi får inte berätta att vi är gravida innan 12e veckan för tänk om vi får missfall... ja, so fucking what, då kanske människor fattar varför vi plötsligt är ledsna. vi får inte tala om barnet som aldrig blev eller den lilla som inte fick uppleva sin 5e födelsedag.
jag kan inte tycka att detta är rätt. det är inte naturligt. därför vill jag med denna långa och förvirrade kommentar säga tack till dig.
tack för att du delar med dig och att du visar att vi finns till för att leva, längta och känna.
tack.

Anonym sa...

Håller tummarna för att allt kommer gå bra för er!!

lilla angelyne sa...

Tittar in och läser din blogg, lite titt som tätt. Är dålig på att lämna kommentarer dock, men skickar ofta stärkande ord, tankevägen. Hoppas de når fram ibland ;-).
Vilket fall som helst berör du mig, som så många andra. Dina ord efterlämnar strimmor av hopp till oss som också väntar, längtar och saknar. Tack.

God fortsättning och all lycka till dig och din fina familj.

Kramar
/sandra

Anonym sa...

hej!
vilka fina bilder......
jag undrar-om ni blir gravida igen kommer du då att bli liggande på samma sätt igen?
mvh Katarina

Anonym sa...

Det kommer gå bra denna gång, men förstår att du inte vågar tro det ändå. Knappt hoppas... Ni är så fina. Bilden på dig o Marcus känns magisk på nåt sätt, kanske är det dimman... KRAMAR Sara

Finnpajsaren sa...

Vad fint. Härligt att du fick komma dit. Kram.

Jeanette sa...

Hej Jonna!

Hittade till din blogg för ett par fagar sedan och jag fastnade direkt. Har läst från början för att få koll på vad som hänt dig och din sambo - så otroligt fruktansvärt, jag finner inga ord =(. Trots detta så verkar ni vara så starka, glada och fulla av humor. Men det är väl ett sätt att ta sig igenom och fortsätta leva antar jag. Vi har försökt få barn i 1½ år utan framgång, misstänker att IVF blir vårt "öde" men man vet ju aldrig hur det går. Barn är verkligen livets mirakel och inget man skaffar sig, håller helt och fullt med dig på den punkten!

Du har en väldigt fin mage. Stort lycka till - jag kommer att fortsätta följa er resa om jag får =).

Kram/Jeanette

Helena sa...

Så vackert det är med minneslund. Jag ångrar djupt att vi inte valde det alternativet för vår lilla tös, man hade ju inte så mycket tid på sig att välja och vi var rädda att ångra oss senare om vi inte skulle ha en grav med hennes namn att gå till.
Nu blev det istället så att halva släkten lägger sig i hur graven ska skötas och när det ska tändas lyktor och blablabla.

m sa...

Vad fina foton från lunden! Vet du vad som slog mig när jag kikade på bilderna på er... vad många "orber" det fanns runt er, massa små ringar. O visst kanske det var fuktigt i luften (?) men ändå lite mystiskt att de inte finns på bilden på själva kyrkogården. Tänk alla små själar som bor och finns i lunden, kanske dom fastnade på bild? fin tanke tycker jag, även om en del professorer inte kanske skulle hålla med om att en "orb" inte är en själ utan just nån vattendroppe eller dammkorn. tro vad man vill iallafall, men intressant är det.

Fina bilder från er jul oxå :)
Jag håller tummarna hårt för er att det ska gå vägen för er, att er lilla mini-skrutta får komma till er i januari/februari och må fint :) /m

Terese sa...

Igår var det exakt 2 år sedan mina tvillingar föddes. Däremot har jag inte kunnat ta mig till minneslunden trots att jag så gärna vill...får dåligt samvete ibland men jag tror dom vet att jag tänker på dom, alltid. Tror du dom vet det? Jag hoppas dom vet.
Nu har jag ju min Neo hos mig och jag hoppas att du snart har mini i din famn, du ska veta att jag håller alla tummar dagligen och tänker på er, på er alla tre.
Stor Kram från Terese

Anonym sa...

Hej där.
Du kanske redan hört talas om detta, eller inte gillar det eller whatever. Men jag tänkte i alla fall på dig när jag ramlade in på denna sida: http://www.angla-rosetten.se/epages/angla-rosetten_se.sf
-> spädbarnsfonden.
/Trogen läsare

Jessica med Liam och Engla sa...

Jättefina kort från minneslunden!

Det e superhäftigt att få snittdatumet, det blir nästan som en julafton (fast bättre ;-)) att räkna ner till :-)
kram