Fick precis ett samtal från tandläkaren, en halvtimma innan jag skulle lagt mig till rätta och bättre sent än.. Tydligen är min specialistvariant och det finns bara en, upptagen med att få barn, ja eller hans kvinna mer konkret fast han också såklart som pappan.
Nu var det tydligen falsklarm och det kanske var bra, vet inte detaljerna, men han fanns hursom inte på plats och ska inte vara det på två månader så jag får snällt vänta på min tur till september.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta så jag gråter. Dels av lättnad för det känns onekligen skönt att stanna hemma just nu, men även av frustration. Ett år har tandfan strulat! Nu har jag inte akutont men det känns inte bra heller och att vänta i två månader känns som att stampa på tandruta minus 38. Tröttsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar