söndag 19 oktober 2008

dag femtiosex -ett barn är ett barn

Idag fyller vår Mini 22 fulla veckor, vilket sen någon månad betyder att h*n även rent "juridiskt" och medicinskt räknas som barn också i Sverige.
Hip hipp hurra för mitt lilla barn i magen!

Känslomässigt har jag burit ett barn länge redan och det är den känslan som räknas. Men ändå är det en seger att lagen ändras också här i Sverige. 19 år efter att WHO ändrade sin definition på barn var det alltså dags tidigare i år så numera är det ett barn man bär från v 22 och ett barn man föder, även om barnet har dött i magen. Tidigare gräns var skamliga v 28 i vårt medicinskt framstående land och allt innan det ett missfall.
Varför har det varit så tyst om denna lagändring? Varför pratar vi inte om det? Varför informerar inte de som bestämmer att en sådan rätt stor sak har skett inom området barn blir ett barn?
Jag tror i min envishet att denna lag och veckoändring kommer bl. a i längden leda till bättre mödravård och det är vi värda! Hittills har man räknat att "bara" ca 10-15 barn per år dör av GBS och att det därför inte är värt att kolla upp infektionen. Då har alltså bara barn födda efter v 28 ingått i statistiken, sena missfall födda döda före det räknades aldrig.
Nu när vi som andra i-länder följer WHO kommer siffran att öka och då kanske man tom inför obligatorisk urinodling för alla gravida och därigenom kan upptäcka infektioner och bota dessa innan de dödar våra barn i magen.

Artikel om detta från förra året.


Tack alla för era uppmuntrande och stöttande kommentarer! De betyder väldigt mycket och mitt hjärta blir alldeles varmt.
Tack!


Nu ska jag fortsätta fira Mini, mitt barn som blivit ett barn.

32 kommentarer:

Anonym sa...

Ja att gränsen gått först vid v 28 är ju skamligt och absurt! Du har ju helt rätt i vad det gjort för statistiken... Att gränsen ändrats till v 22 är ett steg i rätt riktning, men jag och säkert många andra kvinnor som någon gång varit gravida tycker nog att det lilla bebisen där inne är ett barn mycket tidigare än så till och med.

Jessica sa...

Åh ja, varför visste vi inte det? Isola föddes i maj, och just fram till vecka 28 var sådär skakigt, eftersom man visste att hon aldrig skulle räknas som ett barn om hon gick bort. Men inte visste jag att lagändringen skett, hurra! Och grattis Mini, all anledning att fira i dag :)

Joanna sa...

Grattis till mini-barnet Mini!

Jag kände faktiskt inte till lagändringen, men av artikeln i tidningen att döma så var det inte en dag för tidigt.

stoltkatarina sa...

För någon vecka sedan startades en anonym tråd på du vet vilket forum, där en kvinna i v 26 undrade om det var vattnet som hade gått eller om hon hade kissat på sig. På sjukhuset hade de sagt att hon förmodligen bara kissat lite, utan att ta prover, varav hon hade åkt hem igen. Jag och flera andra sa till henne (jag med ordentligt hård ton) att åka in igen och KRÄVA provtagning och ORDENTLIG koll. Mycket riktigt, det var vattnet och barnet hade kort därefter tittat ut. Välbehållet. Men tänk så illa det hade kunnat gå, och hur FRUKTANVÄRT det är att kvinnor skickas hem utan ordentlig provtagning! Det gjorde mig helt bestört! Hade denna kvinna inte lyssnat på oss så vet man heller aldrig... Usch, jag blir så ARG!!! Det ska INTE gå till så!

Therese sa...

Grattis till er & Mini. kramar från mig

Mari sa...

Hej Jonna!

Som många andra såg jag Marcus på tv i morse och jag greps så starkt av honom, av er två! Jag grät under hela intervjun och känner verkligen med er! I rutan dök ett så vackert foto på dig o Mini upp och på något sätt knöt sig hela min kropp - jag önskar er så ett barn, någon liten att få hålla om och vårda ömt!
Jag har själv inga barn, men kan ändå känna smärtan och sorgen starkt!

Önskar er all lycka!
/Mari

Ramona Fransson sa...

Grattis!

Hörde på P1, häromdagen, att de utvecklat något som kallas kängurumetoden,för de som råkar bli för tidigt födda. Lät lustigt, men är både jobbigt och slitsamt, även om det är till stor hjälp för de nyblivna föräldrarna.Att den nya lagen inte uppmärksammas är åter ett misslyckande för våra politiker, som inte ser till den lilla människan. Varje paragraf, stapel i ett diagram, är alltid en människa, inte en siffra!
Sköt om er alla tre.
Ramona

Anna sa...

Vill gratulera och salutera!! Så glad för att allt ser bra ut!! Njut av bäbben:-)

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Jag kände inte ens till lagändringen. Även om den inte praktiskt spelar någon roll så länge allt går som det ska. Men när det inte gör det är det ju en bekräftelse för föräldrar och släkt som jag antar spelar stor
roll.

Är det från 22 fulla veckor man hör till BB och inte gynakuten? Eller släpar det efter där? Jag kom ihåg när det var aktuellt, men min hjärna verkar inte vilja lagra något alls i "onödan" längre.

Marresmamma sa...

Hipp, hipp hurra för er!

Evalena sa...

Jonna (och Marcus),
Mini har ju varit ett barn hela tiden, tycker jag. Så konstigt att det helt plötsligt en bestämd vecka blir ett barn. Hur tänker man?
Ber för er och önskar er verkligen allt gott & mycket lycka till! Kram Evalena

Anonym sa...

Det handlar väl om upplevelsen och definitionen av vad och när nått blir "ett barn", och den kan vara att det är ett barn från befruktningsögonblicket till födseln. Därför kanske frågan inte uppmärksammas så mycket, för att upplevelsen skiljer sig åt mycket från person till person, av vem/vad som är ett embryo, ett barn, ett foster, en speciell form av potential till liv, osv. Samt att frågan riskeras att utnyttjas av religiösa fundamentalistiska krafter. Att inte klassas som "ett barn" måste inte innebära en brist på respekt, det måste ju inte heller innebära att det inte får bedrivas forskning, att man börjar ta forskning som rör kvinnor på allvar, och hjälpa de kvinnor som vill fullfölja sina graviditeter i den mån de önskar.

Vitudden sa...

Hejsan!

Jag ville bara skriva några uppmuntringsord. Jag har en vän som fick åka in till BB i vecka 24 då hon hade fått värkar och var helt öppen. Mot alla odds lyckades de sätta ett cerklage och hon blev sängliggande i fyra månader. Bebisen stannade kvar i magen och föddes på utsatt datum efter en igångsättning. Bebisen är idag en pigg grabb som är som vilket barn som helst bara det att mamma fick kämpa lite extra för att behålla honom :-) Jag önskar verkligen att ni äntligen ska få ert barn, att allt kommer att gå bra för er!
Allt gott!

Ulrika

Anonym sa...

Hej, såg på nyhetsmorgon i morse och grät under intervjun med M! Han är en fantastisk människa! Jag ar alltid gillat honom och hans otroliga sätt att uttrycka sig i ord. Önskar er båda nu verkligen ALL lycka med denna 3:e bebis ni nu väntar. Allt måste bara gå bra nu! Ni måste vara otroligt starka båda två! Kram från en 38 årig mamma (som själv har haft svårt att få mitt barn för snart 7 år sen).

Malin sa...

Jag blir så himla rörd av er historia. Såg din sambo på nyhetsmorogn idag, tårarna sprutade. Jag är gravid och gravidhormonerna gör mig lite extra lipig =) men det var verkligen en rörande historia. Och Marcus var en så himla bra "berättare", skulle kunnat lyssna på honom i flera timmar.
Jag är gravid i v31 efter att ha genomgått en IVF behandling. Vi har haft turen att lyckas på första försöket och jag är så enormt tacksam och lycklig över detta.
Jag beundrar er för er styrka och ert mod. Ni är ett bevis för alla som kämpar där ute att man ska inte ge upp.
Våga tro, våga hoppas!

Kram på er!

finfint sa...

hej hej!
hittade hit efter fina repotaget om dig i gp, och sen har jag haft ett heltidsjobb med att läsa ikapp din blogg!
håller alla tummar för dig och mini!

Marie sa...

Läste din tidningsartikel och blev verkligen berörd. Man undrar vem som bestämmer egentligen och sätter upp reglerna för vårt samhälle - det låter inte speciellt demokratiskt... Blev också verkligen berörd av Marcus i tv4 idag, ni är så tappra! Båda två... hur orkar du vara så låst i förhoppningsvis nio månader, du är beundransvärd!!! Det måste nästan vara outhärdligt. Jag hade sammandragningar med mitt första barn och kände mig låst av att inte kunna stressa fram längre, ligga still - jag fattar inte hur man fixar det. Så såg man Marcus som fixar att sitta i sändning och berätta om ert döda, varma, vackra barn och hur sedan glimten i hans ögon tänds och de bara lyser när Tilde frågar om barnet ni väntar nu. Härda ut! Ni är fantastiska!

Marie sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Väldigt fin blogg du har, blir rörd över förnuftet mitt i alla känslor, vete sjutton om jag skulle orka ha sån insikt. Sen är Marcus artikel i expressen fantastiskt fin också, hälsa honom det och ta hand dig/er.

Helena sa...

Min äldsta dotter är född i vecka 28+0 och jag tror att gränsen gick där på den tiden (1999) Hade hon kommit en dag tidigare hade hon alltså varit någonslags "överlevande missfall". Ja jösses...

Anonym sa...

Hej
Fick tips om din blogg via en kompis. Sedan såg jag din Marcus på tv i morse på Nyhetsmorgon. Han fick bland annat fråga om varför man väljer att gå ut offentligt och berätta om era barn som dött. Marcus hade jättebra svar som jag tolkar att man inte ska behöva dölja dessa problem eftersom det är fler som är drabbade, det är också viktigt att sätta ord på dessa saker. Vi har själv genomgått 6 IVF utan positivt resultat och det behöver verkligen belysas i media om dessa problem. Det är så många som lider av barnlöshet i det tysta och anklagar sig själv för att de inte kan bli gravida. Nu har vi 2 IVF kvar innan vi ger upp och satsar helhjärtat på adoption. Det är trots allt väldigt tuffa behandlingar och otroligt sorgset att få minus efter minus.
Kramar och lycka till.
Lena

Helena sa...

...en sak till som man måste tänka på mitt upp i alltihopa...

När vår andra dotter föddes var hon gott och väl innanför gränsen för vad som räknas som barn, men hon dog en vecka gammal. Sjukhuset hade en rapp kurator som tipsade oss om att vi måste vara snabba som ögat med att skicka in namnanmälan, annars hade folkbokföringen bara registrerat henne som "flickebarnet" och det hade tydligen inte gått att ändra på i efterhand (detta var 2005).

Anonym sa...

Jonna, jag önskar av hela mitt hjärta att allt går bra för er och Mini framöver, att ni får bli en liten lycklig familj i februari.
Jag blev, som så många andra, mycket djupt berörd av M i TV4 i morse och är tacksam för att jag för en gångs skull tittade. Ni har båda en fantastisk förmåga att uttrycka er och jag beundrar er öppenhet enormt. Måtte Mini bli det största ni upplevt.
Eva

eva sa...

hej..kom in på din blogg via tv4 programmet imorse..tycker det skall bli kul att få läsa om er väg till bebisen..har själv förlorat några barn via missfall..min dotter föddes i januari -07 i vecka 26...sen hade jag ett tidigt missfall i mars-08 i vecka 6 och nu i helgen var det dax igen i vecka 5 endast....men det gör lika ont i en ändå. jag har åldern emot mig nu men tänker inte ge upp. jag hade ingen aning om att det var ändrat till vecka 22 nu..men det låter ju bra. kommer att läsa din blogg varje dag nu för här kan jag hämta styrka och hopp..tänker på er..och så underbart att få fira varje dag med en liten bebis i magen!!! kram kram kram från eva ps..är du med på sajten www.familjeliv.se? tycker den är bra.

mia sa...

grattis till 22 veckor!!! bra kämpat båda två:)

Öländskan sa...

Håller alla tummar. Såg Marcus på nyhetsmorgon ,eller såg gjorde jag inte så bra genom tårarna, önskar allt gott till er och lilla Mini imagen. Är själv mormor til 2 guldklimpar. Kramar till dig och Marcus

Grebban sa...

Grattis Jonna till 22 veckor.

Jag hade ingen aning om att de hade ändrat lagen. Det var väl ändå på tiden.
Själv fick jag mitt första "missfall" straxt innan vecka 28 men min lille Johan fick både namn och begravning så det var nog ett gränsfall. Mina båda tvillingpojkar som föddes vecka 21 fick tyvärr ingenting. De berättade inte ens vad de gjorde med dem.
Att mista barn vare sig de ligger i magen eller är födda är en sorg man bär med sig resten av livet, vilket ibland kan vara tungt, därför beundrar jag dig och din sambo som hjälper så många andra genom att öppet gå ut som ni gör.
Själv har jag idag en liten adopterad pojke som är 4 år och han är min hela värld och det tror jag att er lilla Mini också kommer att vara.
Jag kommer att följa din blogg med spänning och hopp och önskar er båda all lycka.

zara sa...

Hamnade här av en slump, tycker du är supertapper som kämpar på. Var i samma sits, visserligen bara från v 26, men sängläge är jäkligt psykiskt påfrestande. Man är så rädd hela tiden, och för dig måste det vara tusen ggr värre med tanke på bagaget. I mitt fall var det en urinvägsinfektion som gav mig njurbäckeninfektion-> sammandragningar, men allt gick bra som tur var. Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det ni gått igenom har varit, så jag önskar er all lycka som finns här i världen med Mini!

Anonym sa...

Min mormor sa alltid tid mig att man får så mycket man orkar bära...men ibland känns det som att man inte orkar mer. Jag har själv varit med om liknande som ni men idag sitter jag med en helt underbar liten pojke i min famn, jag önskar er all lycka till!
Kram från mig

jordgubbspaj sa...

Vad skönt att ännu en vecka gått!
Lagändringen var verkligen på tiden!

Kram

Johanna sa...

Hej på dig, ja jag hade min målstolpe vid vecka 28 då jag hade en strulig graviditet, sen slutade det med att jag gick 3 vecka över =).

Har ett länktips om du är ute efter snygga barntavlor, kolla in: http://www.designforkids.se/

Ha det underbart!

Madde (maddepladder) sa...

Grattis till Mini, Marcus och till dig Jonna!

Och till alla andra barn som nu räknas som barn.