söndag 19 oktober 2008

förlossningen tur o retur

Vaknade vid gott mod. Såg Marcus prata så vackert om oss och våra barn, grät en skvätt och blev sedan underbart upprymd av alla vänliga komentarer på efterföljande chatten och de här, hos mig. Tänkte -äntligen en söndag som bådar gott.
Gick sedan på toa och det tog inte lång stund förrän jag rasat genom golvet ner till granne efter granne tills jag borrat mig djupare ner i jorden -kändes det som.
Blod.
Fick tag i andningen innan den helt hann sticka. La mig på soffan. Andades. Gick på toa igen. La mig på soffan. Andades och ringde sedan till förlossningen när jag insåg att jag inte skulle palla många minuter till. Till förlossningen ska jag ringa vid kraftigare sammandragningar, värkar, oro eller just -blod.
Bäst att åka in, fick jag veta. Andades fortfarande. Ringde till Marcus och skulle precis till att ringa taxi då den smet. Andningen. Ramlade ihop. Kröp upp och satt därefter ett bra tag och skakade dovt ylande på hallstolen innan jag fick tag i den igen. Fick till sist på mig kläder, ringde bil och åkte in.

De är underbara mot mig där på förlossningen. Verkligen och jag är så tacksam över det. Har alltid en känsla av skuld på mina axlar, tror det är mitt fel om nåt går fel. Tror det är jag som dödar min bebis igen.
Fick snabbt träffa en av läkarna som kan min historia. Hon pratade med mig, lyssnade och lugnade. Det kändes bra. Katastrofen backade och så kollade hon äntligen bebis. Jag visste av alla buffarna att älskade Mini levde därinne men var livrädd att vattnet skulle vara borta. Vart det nu skulle ha tagit vägen, men har det en gång försvunnit så styr man inte i det där läget så framgångsrikt över tankarna som man kanske skulle önska. Men vatten fanns. Massor av gott vatten! Och där simmade h*n. Mitt lilla barn simmade till synes nöjt runt och sparkade hälsningar till mamma.
Allt såg bra ut invändigt med. Oförändrat. Inget mer blod och inga öppna kanaler. Allt stängt och fint. Antagligen var det ett litet blodkärl i slemhinnorna som brustit fick jag veta. Och visst, det har jag hört om. Massa gånger. Men säg det till mig när det är som det är. Märker att jag inga marginaler har att spela med. Från att ena sekunden må rätt bra på toppen av den tillvaro jag har, rasar jag i riktig finländsk rallyfart ner och ännu längre ner, så fort nåt händer.
Men allt var bra idag! Igen. Just nu. Sakta har jag börjat klättra jag upp mot min lilla topp och där vill jag stanna. Ett tag i alla fall. För rasa orkar jag inte. Eller jo jag orkar. Jag orkar allt, vi gör ju det. Men jag vill inte. Jag vill lägga mig i en hammock där uppe på rätt-bra-toppen. Ligga där med Mini i magen och bara ha det lite lugnt. Ett tag.

Idag går vi in i vecka 23 och jag är lyckligast i världen! Skakig fortfarande, men faktiskt lycklig, för idag är allt bra.
Älskar min bebis. Och så länge jag älskar lever jag. Hoppas jag får chansen att berätta om alla turerna en vacker dag. Om alla skitprogram på TV vi tillsammans sett, om alla frysta soppor vi ätit och allt ont vi lyckats le oss igenom. Jag vill berätta hur älskad och efterlängtad h*n varit redan från äggstadiet. Vårat lilla barn. Jag vill berätta om två vackra små storasyskon som inte fick bli, men som idag bor i våra hjärtan. Jag vill berätta allt det som jag aldrig fick berätta för dom... och mycket mer. Jag ska berätta.
(Bara du stannar hos mig nu. Stanna hos mamma nu.)


Marcus kommer inte idag. Tågstopp efter urspårning. Det strular sig runt omkring. Men vårat barn sparkar och lever och han kommer ju hem. Imorgon. Hoppas jag.


tack... eller jag är glad idag...

...för att allt var bra på koll idag!
...för alla kommentarer jag fått här på bloggen, alla tankar och allt stöd. Ni är en varm filt som jag har runt mig och ska nu sova i.
...för att imorgon är en annan dag.

God natt. Och kram.

49 kommentarer:

*Nattfjärilinnan* sa...

Skönt att det inte var något farligt med lill*n,nu får du krypa ner i soffan igen och rå om er...kram A

Mian sa...

Hu så läskigt! Vilken tur att allt var bra med Mini! Vet hur otäckt det är att blöda när man är gravid! Hoppas att du slipper det från och med nu!!

flickrummet sa...

Läser. Blir berörd. Skickar värme. Bara värme. Tack för att jag får läsa. Hoppas allt går väl.

Åse Ohlsson sa...

Hej Jonna !!

Oj ,oj, oj trodde hjärtat stannade på mej oxå, milde tid så rädd jag blev .Jätteglad att allt vart ok , så typiskt när din mamma precis åkt hem shit nåväl du var ju duktig som kunde sammla dej så mycket att du ringde dom o kolla vad du skulle göra .

Sov nu GOTT ALLA TRE
Åse

Annelie sa...

Jag gungar din hammock och hoppas att du får sova inatt. Allt bra. Håll fast vid det.

Gabriella sa...

Skulle just gå och lägga mig och ville bara försäkra mig om att allt va bra. Du har varit duktig idag. Du är fantastisk som kan skriva om allt. Hoppas du får en lugn natt och en fantastisk måndag.

Kram Gabriella

Anonym sa...

Jonna!
Skulle bara titta in innan jag lägger mig och så får du mig att tappa andan och bli alldeles kall.Jag vet att du lilla Mini inte gjorde mamma illa. Inte ditt fel.Men nu får ni båda ta allt med ro.Vi är så många som är runt er och vi är starka. Vi bär en liten bit.Ber en extra bön ikväll för er. Kram

Anonym sa...

Jonna, uschuschusch, fast jag förstod att det antagligen gått ok, eftersom du redan skrev om de så höll jag andan och böjade från slutet!

Fy, jag "förstår" fast jag säkert inte kan göra de i ordet rätt bemärkelse att du blir vanvettigt rädd när sånnt här inträffar. Ingen kommer att kunna hindra det med dina erfarenheter.

Å stackars Marcus, långt borta, o sedan fast i trafiken när hans älskade x 2 kan vara i fara!

Så lättad att allt var ok!!!!!
Lite i taget frammåt, men för varje sekund närmare och lite lite tryggare!

Jag tycker Mini verkar vara en liten kämpe och vi håller alla våra tummar, stenhårt!

Kram!!!!!!!!
/My

Elin i Björken sa...

Jag tänker på er!

Fertilitetsturist sa...

Känner mig helt kallsvettig och svimfäridg bara av att läsa ditt inlägg......... Åh kära lilla Jonna, jag önskar du slapp vara med om dessa skräckras. Men så glad jag också blir att läsa att allt var bra!!!!
Stor kram till dig!

Helena sa...

Åh Gud jag vet precis hur det känns! Känner blodet isa sig när jag läser! Har varit där, precis där. Jag har haft stora blödningar vid alla mina graviditeter, och fast jag åtminstone vid andra och tredje graviditeten vetat att det är så det tydligen ska vara när jag varit gravid så blir man lika tokrädd varenda gång! Jag minns att jag stod på toaletten och torkade blod och viskade hejdå till beibisen i magen (som nu springer omkring som den frisk och glad 1½-åring hon är idag).

Tack och lov för personalen på förlossningen! De var underbara här också. Och skönt att allt såg bra ut för dig. Tar ett tag att lugna ner sig efter en sån chock, jag vet, men orden "oförändrat" och "normalt" och "allt ser bra ut" är ändå lite balsam i själen.

Jessica sa...

Känner att hjärtat nästan stannade när jag läste ditt inlägg. Sen började det slå igen, phu... Följer er resa med viss igenkänning (vi kämpar med IVF) och hoppas så på att ni ska få ett friskt och levande barn, som växer och frodas. Skickar en stor kram!

Grebban sa...

Va skönt att det inte var något fel. Nu kan du pusta ut igen. Måste vart jobbigt att inte ha Marcus hemma utan behöva åka själv med all oro och alla tankar som far omkring i huvudet.

Jag ska åka iväg idag och köpa Marcus bok "Svarta vykort". Sen ska jag krypa ihop i soffan och läsa och gråta en stund. Gråta är något jag faktiskt tillåter mig att göra trots att mina "missfall" hände för så länge sedan.

Kram till dig Jonna...du fixar det här.

Mia sa...

Såg din man på Tv4 i går o jag säger bara: Vilken underbart fin man du har:-D Helt underbar han är.
Känner dig inte, men har sparat din blogg i min blogglista, vart rejält skräckslagen av det jag lästa nu i dag på morgonen, vilka helvetestimmar, innan du får se att allt e okey med bäbis. Hoppas nu allt går bra, nu är det er tur.
Mvh//Mia Elwin
http://matejic-elwin.blogspot.com/

piratfarsan sa...

Puuuh.. fick en klump i halsen när jag läste början på inlägget, men jätteskönt att allt såg bra ut..

Maria sa...

Vilken rysare! Så otroligt skönt att allt såg bra ut.
Men förhoppningar om en ny lugn vecka! kram

meete sa...

ville bara säga att jag förstår att du blev panikslagen!
Vilket skrämsel skott. Vilken tur att allt var ok. Jag håller alla tummar och tår för er allihopa att det håller hela vägen.

Ditte sa...

Åh, Jonna. Skickar styrketankar och -kramar och ber för er.
Läste förresten det Marcus skrivit om när 400 personer bett tillsammans för er. Det måste ha varit en stark upplevelse. Och bön bär, det vet jag av egen erfarenhet.
Stor kram.

Anna sa...

Vad skönt att det inte var några fel med barnet och annat. Måste säga att jag tycker du verkar vara en väldigt stark person.

Hoppas att allt går bra nu ända tills bebisen föds :)

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

*Stora kramar*

Jag som inte alls har en lika uppslitande historia bakom mig, känner så väl igen mig i det du berättar, om att inte ha några marginaler, och alltid tro det värsta.
Jag har långa historier av ylande ångest från förra graviditeten när något inte kändes som det borde, eller innan en kontroll.
När man satsat ALLT, hela livet på det där enda kortet, då skulle det vara konstigt om man inte reagerae precis som du gör.

Jag håller tummarna för er nu. Varenda minut tar er närmare tiden när allt kan gå bra även om barnet kommer ut.

Anonym sa...

Åh, jag satt verkligen med hjärtat i halsgropen nä jag läste det du skrev. Jag räknar ner med dig varje dag och hoppas så att det ska gå bra för dig den här gången! (Jag har faktiskt bättre koll på din graviditet än min egen...) En stor kram från Ann

Gunilla sa...

Jag ger dig en stor STYRKEKRAM!

Jessica sa...

Blev så rörd av Marcus blogg i går. Tror det är många som ber för er runt om här i landet. Jag brukar slänga in Mini titt som tätt i mina böner! Hoppas du får en bra dag, utan fler brustna blodkärl. Vet allt för väl skräcken det innebär. Stor kram och massa pepp!!

Svala sa...

oh gud vad du skrämde mig nu!!!! Blod är det VÄRSTA jag vet under graviditeten... o vad man springer på Toan bara för att kolla om det kommer mer.. går på helspänn.. kan aldrig slappna av... Uschan.... håller alla mina tummar fortfarande..... Kram

smultron sa...

Jag håller andan när jag läser. Skönt att du blev så bra omhändertagen på förlossningen och att allt såg bra ut med Mini. Hoppas du sov gott i natt.

Therese sa...

Skönt att allt gick bra på sjukhuset, hoppas det dröjer en 10-15 veckor nu innan du behöver åka till förlossningsavdelningen igen. Jag har alltid en tumme i kläm för dig och bebisen :-)

Helena sa...

Åh, lilla Mini skräms så! Men Mini har det bra och simmar fint och det är det viktigaste. Snart (men inte FÖR) kommer h*n, och vilken dag det kommer att bli. Jag håller alla tummar och tår och allt annat för att ni ska få en behaglig resa framöver. Stor kram!

mrsjones sa...

Kära du vilken mardrömsdag du hade igår. Hoppas du slipper fler sådana. Kramar om dig hårt och blir så ledsen över rädslan och ångesten, det är så hemskt. Underbart att allt var bra och att lille Mini buffar runt där inne. Ta hand om er och hoppas Markus kommer hem och kramar er snart.

Anonym sa...

Ojoj, vilken resa!
Tänker på dig och Marcus. Håller tummarna, kramar till er!!

Freja

Anonym sa...

Hej! Tycker att du är Fantastisk och vet att EN dag i taget är så alla borde leva. Men en dag i taget med den stora kärleken och tankarna på sitt lilla barn i magen är nästan outhärdlig. Jag har haft blödningar i alla mina fyra graviditeter och en slutade i missfall i v.12. Mitt tredje barn buffar i magen och jag vet att oron aldrig tar slut. När barnet kommer utanför magen startar en ny våg av oro. Jag har försökt att lära mej att njuta av glädjen...njuta av den behagliga känslan av ett barn i magen. Jaga iväg oron!! J-ligt svårt...se en film är svårt...läsa en bok går knappt...! Tror att det är bra att skapa...skriva, sticka, bygga lego, plantera små frön i små krukor !! Att Få tiden att gå...! Under min senaste graviditet har jag sjungt sånger för min bebis när jag kännt oro...glada sånger! Så min bebis inte ska höra min oro!
Så var det måndag igen...önskar dej en glad och härlig vecka! Lina

Anonym sa...

Så skönt att det gick väl. Av hela mitt hjärta önskar jag verkligen att det ska gå bra för er. Tänder ett ljus på morgnarna för mitt änglabarnbarn och för det jag fått av honom. Då finns modiga du och M och er baby i mina tankar.

Det är berörande. Hjärtskärande, tryggt och roligt att läsa din blogg.

Resten av dagen kommer jag att ha mina välgångsönskningar till er, som ett bakgrundsmönster i mitt tankekaleidoskop. Hoppas det bidrar till att jag gör ett bättre jobb med de människor jag kommer möta.

Vill gärna ge tillbaka lite mer än heja och tack om jag kan. Vet att du är inne på det där med att tänka positivt: the-right-way. Kan peppa lite och berätta om ett experiment som klart och tydligt visade hur vi påverkas av våra inställningar. Man lät en grupp människor meditera över professorslivet i 5 minuter. Hur är en professor, vad har man för bakgrund/livsstil, hur uttrycker man sina behov i verkligheten, hur förhåller man sig till omgivningen. Sedan fick de svara på ett antal Trivial-Pursuit-frågor. Så gjorde man samma sak med en annan grupp. Men de fick meditera över rollen som fotbollshuligan. Samma TP-frågor. Gruppen som tänkt sig professorlivet hade 56 % rätt på frågorna. Gruppen som tänkt sig huligantillvaro hade 43%. Det har en enorm betydelse hur vi låter vår tankevärld påverka oss.

Och så en lista på få-tiden-att-gå-tips.

Talbok:

Haruki Murakami: Fågeln som… Egentligen allt av honom men vet inte om annan bok lästs in. Säger inget mer. Du får upptäcka själv om du blir intresserad eller inte.

John Ajvide Lindqvist: Låt den rätte komma in, Människohamn. Hu så han beskriver jobbiga saker i verkligheten i fictionformat. Inget om man bara vill känna sig glad, men absolut om man vill besöka svärtans hus hos mänskligheten. Bättre än Stephen King på så sätt att han är mindre ”babblig” än kingen.

Jan Guillou: Arn-sviten. Berättelser om det varför moral och ansvar är viktigt. Vår värld behöver JG för den tonen i hans författarskap.

Douglas Adams: Liftarens guide… o resten av serien.

Film:

Dogma: Actionrulle med Matt Damon och Ben Affleck i rollerna som två änglar som är förvisade till jorden och måste överlista den högre makten för att komma tillbaks till himlen.

Ping-pong-kingen: Svensk favorit om livet i verkligheten.

Darling: Också svensk, med fantastisk rolltolkning av en pantad stureplanshönas liv.

Death Proof: Tarantino i högform. Våldsam och blodig, men såå välgjord och smart story med temat bad guys /good girls.

Delikatessen: Fransk filmkonst i högform med många år på nacken vid det här laget.

Bitter moon: Polanskis vackraste kärleksfilm

Terry Gilliams. En regissör som beskriver en värld som fångar mig. Särskilt Brazil, Time bandits, men resten med.

Jim Jarmusch. Som ovan. Ingen inbördes Det är berörande, hjärtskärande och känslomässigt berikande att läsa din bloggrangordning.. Gick ju nyss en svit på svt med ett antal av hans filmer.

Hoppas denna dag blir fylld av kärlek och rolig energi för din del.

NK

30-nånting sa...

Oj vad skönt att allt såg bra ut. Men jag förstår att du fick panik. Inte alls konstigt. Nu hoppas jag på lugna och sköna veckor för er alla tre här framöver och så ser jag fram emot att få gråta till din beskrivning av Minis förlossning och hur bra allt gick!

Malin och Leah sa...

Jag ville bara lämna ett litet spår här. Jag följer din blogg troget och hoppas verkligen att det är er tur att få ett friskt underbart litet barn den här gången! Lycka till nu.

Tudorienne sa...

Herregud, du är så duktig. Önskar att jag kunde hjälpa dig på nåt sätt. Du ska inte ha skuldkänslor, du är ju välrdens bästa mamma. Vem kämpar mer än du?

Marielle sa...

Usch vad du skräms! Höll andan och läste snabbt snabbt, för att jag skulle få veta att allt vad bra, och det var det ju! Tur att Mini sparkade på en massa i alla fall! Stor kram till dig!

Toka2 sa...

*KRAAAAM*

jennie sa...

Å va skönt att allt såg bra ut och att bebisen sparkade och hade sig i allt fostervatten där inne.

Jag såg din man på tv igår och tårarna rann när jag läste/hörde om er historia. Var tvungen att leta upp din blogg på stört.

Önskar dig ALL lycka i framtiden och hoppas att ni får hålla er lilla guldklimp i famnen efter jul.
Själv är jag oxå gravid, i vecka 21 idag!! Så vi följs åt kan man säga... :)

ivfprinsessan sa...

Massor med värme, tröst och kramar till dig vännen. Om du orkar o har tid - jag har en blomma till dig min blogg.
http://ivfprinsessan.wordpress.com/2008/10/20/sander-en-tanke-till-jonna/

livetsommaria sa...

Oj en sån skräckupplevelse. Så skönt att det gick bra till slut och att Mini fortfarande finns i dig och mår bra. KRAM

Tina sa...

Oj va rädd du måste vart och oj va stark du är. Hejjar på dig!
Varm kram från en främling!

h sa...

Vad skönt att allt var bra! Håller mina tummar hårt för att ni en dag skall få hålla om erat barn och som du skrev få berätta hur älskat det är. mvh //H

Anonym sa...

Råkade bara hamna här - håller mina tummar för er. Jag har en Dante som fick namnet efter er Dante i himlen - det namnet e så himla fint
Kram

Kockis sa...

Hoppas det kommer gå bra för er och mini... Ni verkar vara såna goa människor. Ert barn kommer få underbart fina föräldrar!
Ta hand om er Kram Kockis

Camilla sa...

Å, vad skönt att allt var bra! Tänker på er. Kram!

Hillbergskan sa...

PHU!!! Jag KAN inte vara härifrån ett par dagar konstaterar jag nu. Hjärtat bultar, tårarna bränner....Men det gick ju bra tillslut. Usch vad hemskt för dig och M det måste varit. Tänker på er och försöker skicka god energi. Håller tummarna som bara den. Sköt om dig. Många varma kramar
//Hillbergskan

Kikki Göransson sa...

Hej
Vilken bra blogg du har! Har hittat hit alldeles precis.
skönt att allt såg bra ut med bebben i magen.

Kikki

Rebecca sa...

Åh jösses gumman! Vilken skräck det är. Med sonen vaknade jag till samma upptäckt ett par gånger och åkte iväg i panik och ilfart utan att kunna andas. Heja Mini! Häng kvar där inne! Hoppas pappa kommer med ett tåg hem idag. Kram Rebecca (Rebubblan)

Anonym sa...

Usch, jag blir helt tårögd när jag läser om din dag - vilken skräck! Jag är så glad att allt var bra med er båda. En än dag har passerat och för varje dag närmar du dig målet. Håll ut!
Såg Marcus på tv, även detta med tårar i ögonen. Så bra, ajg kände igen mig i mycket.

Kram T

Lena sa...

Fy vad läskigt! Och det är ju relativt vanligt med såna blödningar, man kan tom blöda från organen (hua) men med tanke på din historia så är ju även nåt sånt här sketaläbbigt! Och man vet ju som sagt aldrig!
Jag är i alla fall jätteglad att allt var ok. Jonna om du vill ha lite pocketsar skickade förresten så kan du väl maila mig? Har ett gäng hemma och jag tror du skulle gilla några av dem iaf. Du kan mejla via min hemsida isf. kram!