fredag 10 oktober 2008

tack... (eller jag är glad idag fast egentligen igår...)

...för att allt så bra ut med världens vackraste lilla Mini och stället h*n bor på!
...för att ena bror och Lisa varit här och hållt mig sällskap
...för att jag fick åka bil till och från sjukhuset och därmed har fått ett större förtroende för framtida sjukresor.
...för att Viktorias muffins fortfarande är gudomligt goda (nu fryser jag in resten och plockar ut vid behov)
...för att jag är trött nu och förhoppningsvis kommer somna inom en inte alldeles för avlägsen framtid.

God natt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kan du inte fråga din kompis om hon vill dela med sig v sitt recept till dina bloggläsare :)

Mitt tack går idag och alla dagar till Dig !

- för att Mini har en så fin mamma!

- för att du bloggar och förgyller mina dagar (å många andra läsares)!

- för att du delar med dig trots att du har de så kämpigt

- för att du delar med dig och sprider så mycket glädje och hopp!

-för att jag får "blogg-lärt-känna dig"!!!

Kramar
/My

Toka2 sa...

Åh, du är mer än halvvägs på Minis resa hem till mamma och pappa! *KRAM*

Carro sa...

Hej! Er historia är så tragisk.... Men tredje gången gillt verkar det ju gå finfint ;)
Undrar bara - gjorde de inget försök att rädda er Dante. Jag trodde de försökt rädda alla barn från typ v 23.
Har själv två små fina barn och hoppas och håller tummarna för att en ny liten människa nyss har flyttat in i min mage. OHHH vad jag hoppas. Hittade så din blogg... är också en del orolig inför ny graviditet, de två andra har inte varit helt utan komplikationer om man säger....
Så, jag håller tummarna för oss båda idag (både dig och mig)! Hur många barn drömmer du om, hur många skulle du önksa dig om man fick ALLT som man ville här i världen.....