alles gut!

Hemma och pustar (sen en tid) efter långt besök hos läkare. Det är som efter en lättare lobotomi man ligger och begrundar i backspegeln det som sas . Känner mig trött, stum och omtumlad. Väldigt glad med, givetvis, men mest helt slut.
Mini ligger i säte med huvudet upp så när jag på sistone klappat min bebis på rumpan har jag klappat lilla huvudet istället.
H*n växer på i enlighet med sin egen kurva som dock ligger lite under snittet. Minus 9 % idag. Inget oroande men vi ska ändå kolla igen om 3 veckor. Flödet var bra och allt annat likaså, så vi väljer gamle polaren tillit just nu.
Vi fick ett datum för snitt också. Känns helt overkligt, men så fort vi hunnit smälta det lite ska jag berätta för er. Läkaren trodde chanserna var goda att vi skulle gå hela vägen dit eftersom dagens tappkontroll visade ett så gott som o f ö r ä n d r a t läge. Tänk, all smärta till trots är alltså min forna fiende tappen ytterligare en bästis att krama om. Det jätteonda som på sistone besökt mig kommer antagligen från cerklaget som sliter därinne och ondare kommer det göra. Får försöka stålsätta mig och samtidigt komma ihåg att hittills har det onda inte mer än känts. Det har inte gjort någon skada och just så vill vi ha det.

Tack för tummar och lyckönskningar idag. En trygg dimma har omslutit oss och jag kan inte annat än tro att det är ni!