dag hundrafem -sköna söndagen med tips från coachen

Det är söndag men känns inte alls som det. Eller jo kanske ändå egentligen, men bara på den där bra biten som andra känner dessa dagar -lugnt och skönt. Inte alls så där jobbigt, buhuu, längtar till måndag som det så ofta annars för min del brukar kännas som och låta.
Kan ha att göra med Finlands stafettguld i skidor eller helt enkelt det att Marcus är hemma hos mig, oss idag. Är så glad över det att han helt kostnadsfritt får titta på fotbollen medan jag i smyg tittar på honom. Min Marcus.

Mitt blygdben som på sistone sjungit högljudda protestsånger så fort minsta antydan till rörelse gjorts har tystnat på ett märkligt och oerhört skönt sätt. Kryckorna står stabilt i ett hörn i väntan på nästa gång som med största sannolikhet snart kommer, men så länge det är så här njuter jag av tystnaden och av att kunna göra mina dagliga förflyttningar till toa och tillbaks, utan hjälpmedel. Jag är fri!
Såklart har jag en himla massa ont på alla möjliga andra ställen, men kroppen är häftig, den vänjer sig vid det som är och har blivit och efter ett par dagars gnäll och kvidande känns det plötsligt inte så farligt längre och det som är har nu blivit till ett nytt normalläge. Ett ont sådant visserligen, men jag kan välja att inte tänka så mycket på det längre. Just nu i alla fall.
Nu ska jag fortsätta fantisera om frisk luft, något som faktiskt kan bli verklighet denna söndag!



Till er gravida som läser här.
Jag måste bara komma med lite råd och tips mot sammandragningar som kan vara värda att testa om man har problem med sådana, även om de "bara " är besvärliga.

För det första.
Vatten.
När jag låg inne med Dante i magen, var kallt vatten (och två panodil) den första och enda åtgärden som togs mot förvärkarna (sammandragningarna).
Så fort jag ringt på klockan och meddelat mitt ärende till sköterskan i högtalaren kom en barnmorska in med en karaff som jag fick order om att tömma så fort som möjligt. Det hjälpte faktiskt lite, varje gång. Tills det inte längre gjorde det, men då hjälpte ju å andra sidan inte något... I två veckor klarade vi oss på vatten efter att det andra vattnet gått.

För det andra.
Magnesium.
Har ätit Mg-tabletter tills för någon vecka sen då de tog slut. Fick burken av en tjej som också haft cerklage och vars läkare tyckte hon kunde testa eftersom de ibland visat sig ha bra förebyggande effekt.
I vissa länder ger man magnesium i droppfom som behandling mot förvärkar när dessa riskerar att starta något förtidigt och Mg anses ju vara allmänt kramplösande så även om det inte finns några bevis för att tabletterna fungerar mot just sammandragningar ansåg min läkare att de åtminstone inte gör någon skada och jag fick mig ett nytt recept i veckan.
De två veckorna jag var utan har varit väldigt mycket jobbigare med massor av kramper och förvärkar och ett dagligt bricisintag som följd. Dessutom har mina tarmar krisat rejält under tiden. Men nu efter bara några dagars användande (ta i trä) har jag i lika många sluppit bricanyl och också kunnat gå på toaletten utan hjälp av laxermedel. Jippii liksom. Något jag inte kunnat på länge. En vanlig biverkning som jag välkomnar med öppna armar är diarré och även om det aldrig blivit så illa, är lös i magen något jag mycket hellre just nu är, än hård.
Kanhända att effekten är rent placebo, men det skiter jag i, bara det är en effekt.

Men kom ihåg att plötligt ökade SD är en vanlig och många gånger enda symptomen på urinvägs- och eller GBSinfektion, så få det kollat (urinprov) och eventuellt behandlat först!