lördag 27 december 2008

dag hundratjugofem -solen skiner och jag med den

Det är en väldigt vacker dag idag. Solen skiner och om man blundar kan man se snödrivorna på taken reflektera solljuset som vore husen täckta av diamanter. Vackert är det.
Jag ska ut och rulla lite snart. Ska andas in den friska kalla luften. Fylla lungorna med utomhussyre. Blir gott.
Kanske tar vi en fika med och tittar lite på folk, det var länge sen.
Ibland känns det som att vi är som alla andra och det är vi ju också, på många sätt. Jag kan stundvis glömma oron och det faktum att jag är orörlig och tro att den där gravida som går gungande och skrattande på andra sidan gatan är jag. Det finns en fnittrande kvinna i mig som dansar fram i tillvaron. Hon håller min hand och tillsammans tar vi oss framåt.
Jag ska ut nu och smittas av solen.
Ska skaka av mig dumma känslor och le. Låtsas som att jag är den där fnittrande kvinnan i mig som dansar fram.
Om än rullande.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver och beskriver så fint. Du är stark som kan föreställa dig att du är den där dansande, fnittrande gravida kvinnan. Fast egentligen är du ju hon, förstås!
Här är det grått och disigt i dag. I går var det soligt och fint. Vi har tydligen varannandagsväder - och tvärtom mot varandra.
Lördagshälsningar från Ditte

Fertilitetsturist sa...

Rulla och fnittra! Det låter som två goda ting! Stora kramar från mig :-)

Anonym sa...

Hoppas ni fick en skön promenad i staden. Jag såg er på andra sidan gatan vid arbetsförmedlingen när jag var på väg hem. Ni såg så fina ut.

Stor kram.

eva sa...

hej vännen! sååå härligt att allt är såååå bra!! tänk dag 125...så länge....man kan inte riktigt färstå..att det är en evighet nästan..snart snart så är bebben här...ha en fortsatt trevlig helg..tänker på dig/kram evapinglan¤