fredag 26 december 2008

dag hundratjugofyra -många dagar är det

Nu har jag vilat i många dagar. Tar en evighet att bara skriva ner det -h u n d r a t j u g o f y r a.
Julhelgen har gått fort, det gör ju det när man har roligt och det har varit kul! Svärmor åker hem idag och det blir tomt men vi har nästa koll att se fram emot och det är snart. Känns bra. Har inget hänt sen sist tror jag att vi kommer kunna gå hur långt som helst. Haft så pass ont att jag är redo för vilket besked som, nästan. Men känner mig rätt trygg ändå och tappen är ju eller har åtminstone till nu varit min kompis så det ska nog gå bra. Sammandragningarna och förvärkarna skrämmer mig inte så mycket längre, de är mest besvärliga. Vet att skulle dessa sätta igång något så börjar vi vara i trygga veckor nu.
Därmed inte sagt att läget är lugnt. Det kan det inte vara. Inte för oss. Jag är tyvärr lite för väl medveten om allt som kan gå fel och det är såklart mycket. Risken ska inte vara större för mig än för någon annan, hoppas jag (ska ta den specifika oron med läkaren på tisdag), men jag är långt ifrån den oskulden jag var med Dante i magen då levande bebis var den naturliga utgången av en graviditet. Nu känns det nästan som en bonus vi så innerligt önskar oss och hoppas få.
Men idag är det bra. Mini hickar och buffar i magen, säger på sitt sätt att -det är lugnt morsan, och jag hör. Det är lugnt.
Just nu.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas allt går bra! Jag har svårt att fatta att du orkat ta det så lugnt så länge, men är det stora saker man väntar på så klarar man nog det mesta... Själv har jag min DagenD idag, men får nog vänta vidare i flera dagar till. :)
Allt gott!

Anonym sa...

Du skriver så otroligt öppet och naket Jonna. Vi är så himla många som håller tummarna för dig och Marcus. För att vi VILL att det ska gå bra, att graviditet ska övergå i bebis, för att ni ska få känna den lycka man faktiskt gör när man fött fram ett barn. Åh, jag önskar att jag kunde ge det till er i julklapp!!! Nu kan jag bara hålla tummarna för er.
Varma önskningar om en god fortsättning!
//Hillbergskan