dag hundraåtta -en liten gris som är aptrött

Börjar bli dags att gå och lägga sig snart.
Som det känns.
Varit vaken i 5-6 timmar nu och dagen har knappt börjat. Marcus sover på. Är så avundsjuk på att har kan göra det, hur mycket som helst, när han kan. Inte så konstigt kanske med tanke på hur hans schema ser ut och så mitt i jämförelse. Men samtidigt förstår jag inte, jag är ju sjukligt trött, som en liten gris, men kan ändå inte det jag mest vill och önskar, sova. Kanske jag skulle ta och försöka mig på en dagstupplur, även om det egentligen inte är min grej. Eller nä, jag sparar det till natten som kommer och lever på hoppet så länge. Just nu kan jag inte ligga heller och sova sittandes har aldrig varit min grej.
Kanske jag ska ta och pigga upp mig med nåt gott? Sockerchocka eländet till kropp. Har ju lite saker att välja på. Igårkväll var jag och mumsa god fika med Viktoria och fick också massa kakor av henne. Dessutom fick Marcus en hel tårta som tack från Villa Nestor där han var och uppträdde så socker finns i skåpen. Frågan är hur bra det är för tarmarna att börja dagen så. Har iof redan ätit en antydan till frukost för många timmar sen så man kan nästan säga att det är lunchdax för mig nu och varför inte då börja med efterrätten direkt? Ja jag får se.
Ska ta och kolla vidare på nätet först och leta reda på lite leende munnar i hopp om att bli smittad igen. Det är så orättvist, en jobbig förkylning kan sitta i hur länge som helst och bara bli mer långdragen om man inte får sova, men en dålig natt och det räcker för att lyckan som man smittades med igår direkt är som bortblåst.
Bajs.