många tummar upp

Hå hå ja jaa.
Helt färdig. På ett bra sätt. Vi har precis landat efter ännu en flygtur under vilken planet skakade och motorerna lät alldeles för mycket. Landningen gick dock bra och vi är i säkerhet. Igen.
Den här gången.
Idag.
Just nu.
Tappen såg fantastiskt lång, fast och sluten ut. Längre än sist(!). Så förändringen då får vi nog tack och lov så här i efterhand ta med en nypa salt och se det som en felmarginalsmiss, för nu verkade den åter vara runt sina 30 som ju är lite av ett utgångsläge för mig. Sen kan det nog visa lite olika från gång till gång beroende på till exempel hur mycket kiss jag har i blåsan för allt trycker ju på och ligger så nära varann därinne och hur Mini ligger.
Idag låg vårt barn som en falukorv. Med rumpan ner och huvudet upp på höger sida och fötterna upp på andra. Vikten uppskattades till 1 233 gram och är helt enligt Minis egen kurva. Dock hamnar h*n ca -7 % från genomsnittet, men med en mamma som är lite minus med, fast inte sämre för det, sa läkaren, så är det helt normalt! Flödet till och från moderkakan såg bra ut och vatten fanns det gott om. Allt bra, med andra ord!
Vi tog taxi till Vilbergens centrum i jakten på en pillerburk som bara fanns på apoteket där och gick sedan till ett café i närheten, eller jag hashaltade mig fram med krycksen. Det gör så jäkla ont nu, foglossningen har attackerat andra sidan med och det känns inte... kul.
Men vad gör det en sån här dag?!
Jag skrattar mig fram. Det är det eller att gråta och skratta är roligare. Rykten florerar säkert i Vilbergen med omnejd så här efteråt om en knäppgök som hasade runt centrum hysterisk fnittrande.
Men vad gör det en sån här dag?!
Nu är vi hemma och jag ska move no more.
Här nedan följer några dpligt belysta, tråkiga och skakiga filmsnuttar. Har ju precis lärt mig det här med att lägga ut klipp så därför blir det lite tjatigt många. Allt nytt är kul.
Kolla om ni orkar.