...för att den här dagen går mot sitt slut och att jag vågar hoppas nästa blir bättre.
...för att jag lyckats bli någorlunda klar med julklapparna (bortsett från det jag inte hittade idag i dumma norrköpings centrum) vilka jag är relativt nöjd med också.
...för att Mini dansat boogie hela dagen och gett mig många förtjusta skratt och några gälla AJ rop.
...för att Marcus snart kommer hem och har lovat prata med mig, eller åtminstone lyssna på mitt prat, en stund innan läsning! (Behöver också uppmärksamhet)
Gog natt.
3 kommentarer:
Åh känner igen! Min man jobbar som föreläsare och är trött på prat och ord när han varit borta men jag vill bara prata och prata jag. :-D
Hoppas helgen blir bra med lagom mycket boogie i magen.
Jag hoppas du har haft en bra dag idag. Annars har väll inte söndagar varit dina bästa. Så här kommer det mitt tack till er. Tack för att ni skriver så öppet om att sörja, oro och kärlek. Ni har utan att vetat varit inspiration och tröst, gett mod att våga. Tack Jonna för att du höll tummarna det funkade = jag är gravid. I all glädje, flyttade oron in som en extra skugga bredvid mig. Mina händer började klia helt galet, sökte på nätet blev smått hysteriskt. Smsade läkaren tidigt i morse och snälla han ringde upp på en gång, lugnade och skrev ut recept.
Gabriella i Kapstaden som just i denna stund är mamma till en i himlen och en (eller flera)i magen. Fantastiskt att få säga högt.
Mini jag håller nu tummarna för att du ska komma ut i februari till dina fantastiska föräldrar.
Finnpajsaren: Just så är det på fredagkvällarna härhemma, igår hade jag blivit lovad lite prat och fick det också, lite :-D
Gabriella: Åh var häftigt! Grattis till plus! Nu är det lång tid av oro och nervositet förstår jag. Hoppas så att allt går bra och att du snart kan njuta av graviditeten och sen i augusti (?) får lilla bebisen eller två att hålla i famnen!
Skicka en kommentar