Mimmi somnade visserligen hyfsat tidigt, men Milo var tvungen att lägga dockorna först och eftersom Julia, till vänster, hela tiden vaknade tog det sin tid innan killen kunde gå och lägga sig.
Det är faktiskt bland det gulligaste jag någonsin sett, Milo två år lite drygt leker med dockor.
Det var inte sant vad de bajsade hela kvällen, kakka hela tiden så han var tvungen att torka med papper och sen ha salva på (Mimmi har varit risig i buken så det ha blivit mycket byta och massor salva senaste dagarna). När bajsandet väl avtog skulle han lägga dom och uuuuuuuuu aj PUFF, PUFF sjöng han och bäddade ner under handduken. Men Julia vaknade konstant. Åh nej, sa den nyblivne pappan och lyfte upp på axeln och klappade ömt på ryggen. Till sist somnade hon med och Milo klappade både på kinden och sa hejdå. Sen gick vi och lade oss och han somnade bredvid mig medan jag sjöng om trollmor och hennes ungar.
Så otroligt sött. Tror jag fick en tår i ögat när jag i smyg tittade på leken.
Nu är det kanske vampyrromantik med Eclipse som gäller för mig. Uuuuuuu aj aj ;-).
God natt.
8 kommentarer:
Jonna! Så underbart du berättar! Man ser det verkligen framför sig, så gulligt♥ Skickar kramar......
låter som att han blir en underbar pappa en gång i framtiden=)
oj så gulligt! Ja kärlekstårar kommer det ju en del;) kram!
Vilken underbart härlig kille ni har. Det är ni mer än väl värda. Önskar er en fin tid ni har kvar i Rom. Och välkomna hem igen.
Åh vad gulligt! Jag blir också tårögd. Så fantastiskt att små barn ofta kan locka fram det bästa inom oss. Positiva känslor. Ett leende. Det mest fantastiska är nog att de inte är medvetna om det ens. Jag som kämpar mig igenom en depression skulle absolut bli gladare av att få en "barntimme" (mina sandkakslott är grymma!) om dagen som tillägg till alla psykmediciner och oändliga psyksamtal. Men jag är glad ändå att du delar din blogg med oss.
Puff puff Louise xx
Åh, men vad gulligt!!!!!!!!!!
Jag fick lära mig som gammal barnskötare om lekens betydelse, och det är något väldigt viktigt som följer en genom hela livet. Ibland tycker jag att det glöms bort, så jag blir alldeles varm av det du skrev. Kram
Vilken fin liten berättelse du ger oss! Kändes nästan som om även jag fick en liten tår i ögat!
Kram Maggan1
Gillar din blogg. Ville bara säga det. Kom också på att den blivit mjukare. Det är fint.
/V
Skicka en kommentar