torsdag 22 november 2007

kan inte hjälpa det

Det är lite av en plusboom på vårat forum bland oss mammor som mist sina små. Och jag gläds så otroligt med mina olycksystrar, dessa fantastiska kvinnor, som likt mig tyvärr tvingats ner en eller ett par vändor till helvetet, när de äntligen lyckas få sitt efterlängtade plus. Jag gråter glädjetårar, hör musik och vill dansa en dans. Känns nästan som om det var mig det handlade om.
Men sedan kommer jag på att jag fortfarande sitter på precis samma ruta där jag suttit senaste året och musiken tystnar långsamt och dansen blir inte till mer än en flyktig tanke.
Jag är fortfarande så oändligt glad för dessa underbara mammor vars tur det verkligen är sedan länge att få bära och i slutändan också få hålla en liten levande bebis i sin famn!
Men lika ledsen är jag för mig som alltjämt bara får drömma om det.

5 kommentarer:

Karin sa...

Hej vännen!
Tack för fina ord, blir så glad av dina fina ord.
Jag följer din blogg varje dag med spänning och jag önskar av HELA mitt hjärta att du och Marcus får en liten snart, ni är värda det såååå mycket.
STORA varma kramar/ Karin- Love och Hannes mamma

gerzava sa...

Känner som du, det spritter till i hjärtat av glädje och hopp! Hopp om ett eget plus..men efter sex månader så tystnar min musik lite också.. Hoppas, hoppas, hoppas att det blir din tur snart! och min..
Kram Angela, Dylans mamma..

mayo sa...

du vännen har åtminstone dina egna ägg att tillgå, här är det dött som i en öken, det är SORG utan ände så ge mig några kloka ord

finnjonna sa...

karin: Tack söta!

angela: Jag hoppas med. En julklapp till oss båda kanske? Vi får försöka veva upp volymen lite...

mayo: jo jag hoppas jag har ägg. Men det känns i mörka stunder inte alls som en tröst för mig, eftersom de varje månad förblir obefruktade. Och Det är Min sorg just nu, tillsammans med det andra.
Det kanske känns futtigt i jämförelse och önskar jag kunde ge dig några kloka ord men jag hittar dom inte nu. Vänligen J.

Tovan tycker sa...

Så fint skrivet. Det är okej att gråta, sörja, skratta, dansa,le, gråta igen och igen. Fast visst är man trött på all gråt...kraaam