torsdag 15 november 2007

som en repig skiva...

..men allt var faktiskt bra med mina prover omgång 2! Igen! Mina celler är mina kompisar och vi ska aldrig bråka mer. Så den här skivan lyssnar jag gärna till fler gånger.
Har hela dagen suttit med telefonen i handen och fått hjärtklappning varje gång den börjat låta eller vibrera förutom när jag i eftermiddag tog en fika och telefonen just då vilade en stund i fickan. Såklart hann jag inte få upp den när sköna melodin satte igång, förrän det var försent. Okänt nummer. Skit också. Men som tur var lämnade hon (min läkare) meddelande och sa efter en evighet av oro och ångest att allt var normalt!
Jag sjönk leende ihop som en trasig ballong. All kraft och annat pyste ur mig. Men jag var lycklig. Visste inte om jag skulle börja sjunga "Jag vill tacka livet" med finsk brytning eller bara gå runt och krama alla okända. Gjorde inget av det. Satt bara som den ballongrest jag då var och log. Dags att åter börja bygga mitt lilla hus av hopp. Redan införskaffat lite murbruk. Den här gången ska den inte blåsa omkull!
Men först ska jag lyckoåka lite i nya sängen.
Going up - going down.

16 kommentarer:

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Åhhh vad skönt!!!!

Grattis kanske man ska skriva? fast det låter lite banalt.

finnjonna sa...

kattmamman: Jag känner mig som en som man ska gratta just nu så jag tackar ödmjukast! :-)

Tovan tycker sa...

Yes, yes, yes, yes, yes, yes och yes igen och tio tusen yes igen och igen!

Macke F sa...

Jätteskönt Jonna!
Fira lite i helgen vore nog på plats, det är du värd.

stoltkatarina sa...

Men ååååh, grattis! Fy fan vad skönt! (Ursäkta språket!)

Anna sa...

Vad kul!! Grattis.
Håller med macke f. Fira i helgen!!

Är glad för din skull.
Glädjekramar till dig.

Stefan sa...

Vad glad jag blir för din skull Jonna...ja för er båda naturligtvis...
En bättre början på dagen än att läsa det går inte att få..nu kan jag sätta mej på tåget till Göteborg...(och hoppas det går som det ska)...och njuta av helgen och veta allt är bra...
Ger dej en riktigt stor kram!

Malin Bengtsson sa...

JUBLAR!!!!!!!!!! Gud vad skönt att höra, ni förtjänade verkligen detta. Så glad för er skull, gumman

Krånne sa...

Vad gott att höra vännen!!
Lastbilar med kramar til dig!
Ses snart!

Linn sa...

Hurra!
Vad skönt att få släppa all oro och ångest...Är så glad för din skull.
Skäm bort er nu :-) Kramar

Helena sa...

Åh vad skönt!!!

Zeina sa...

Åh Grattis, Vad glad jag blir för er skull! många varma kramar

finnjonna sa...

Tack alla för att ni gläds med mig och oss!

Heidi sa...

Nu fick jag en liten tår i ögat...Din livshistoria har verkligen fängslat mig.... Du är stark, samtidigt svag, men ändå full med finsk SISU!!! Lycka till med allt nu, KRAMEN :-)

Anna sa...

Det var som en sten föll bort ifrån mitt bröst. Jag har tänkt på dig massor och hållt tummarna hårt hela tiden. Åhhhh! Vad glad jag blev!
Kram.

Anonym sa...

Celler ska aldrig vara uppstudsiga! De är ju beroende av en så de borde alltid samarbeta. Hur som helst så läste jag texten innan jag såg bilderna och det där med sängen - going up, going down - gav mig först en härligt ekivok bild som sen fick revideras. Mina föräldrar har en varsin och de bor i en liten by (6 personer) där elen ofta försvinner. Sängen var då i högsta läge för de såg på teve. Sängen gick inte tillbaks förrän strömmen kom dagen därpå. Farsan sa att det var som att sova i en gynstol...som om han visste!
Min man är inte fertil och min längtan efter barn har jag gömt undan. Man läser ofta om att sjukvården är dålig så jag har aldrig ens bett om hjälp. På onsdag fyller jag 39 så nu är det ändå försent. Håller tummarna för dig sådär lite på avstånd. :)
/Vee