Sitter med mina änglaljus tända. Två har jag. Ett för varje barn jag begravt. Eller barn som skulle blivit. Imorgon ska vi allihop till minneslunden och tända ljus. Min mamma och pappa är här. Mormor och morfar. De har blommor med sig till barnbarnen som inte fick bli. Deras enda.
Jag tänker på mina små och alla de andra. Alldeles för många är dom. En förlorad framtid och ett förlorat hopp är tio för mycket.
Jag tänder ljus och det värmer. Det finns ett litet hopp och en gnutta tro i varje låga.
Jag hinner ana och känna det innan det är dags att blåsa ut dom.
Men imorgon tänds nya lågor och med lite tur får jag syn på hoppet igen, tills dess är det god natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar