måndag 31 mars 2008

"skaffa barn"

Man ser det ibland. Hör det ännu oftare. Skaffa barn.
"Dags att skaffa barn nu eller?"
"Vi ska skaffa barn efter vi köpt hus."
"Skaffa barn så vet du hur det är att inte ha tid."
"Barn ska jag skaffa snart."
"Skaffa kattunge först, barn sen..."

Jag hade inte hunnit ut ur sjukhuset efter att Dante dött. Satt medicinerad i cafét och väntade på skjussen. Tre dagar innan hade jag fått och fött min förstfödde son som dog direkt efter. Jag var trött och sorgsen. Då sa en vänlig själ: "Ni får skaffa er en ny."
(Säger man till en nybliven änka att hon bör skaffa sig en ny man?)

Skaffa bil, skaffa kattunge, skaffa en platta öl eller platt-TV. Skaffa vad fan du vill, men inte barn. Du skaffar inte barn! Du har tur som får dom, fick dom, henne, honom. En bil kan du skaffa, likaså husdjuren. Barn välsignas du med.
Högtravande? Kanske. Kan säkert uppfattas så. Men barn skaffar du ändå inte.

Jag var allergisk redan då. Innan allt det här. Det kröp i mig av frågan: När ska du skaffa barn då? Jag hade aldrig tänkt skaffa barn, har alltid bara önskat mig det av hela mitt hjärta. Hoppats att jag en dag får ett, två... tre? Levande. Friska gärna. Då trodde jag iofs att det inte skulle vara riktigt såhär svårt, och döda kunde jag inte inbilla mig att de skulle vara, även om inget nånsin var självklart. Fastän det ändå kändes som det. Men skaffa? Nej, aldrig att jag skulle skaffa barn. Det var att provocera ödet att ens tänka så. Nonchalant mot det vackra, fina i att få. Redan då kändes det så.
Nu, idag får jag närmast utslag och andnöd när jag ser eller hör det. Försöker dock att inte tänka på det, reagera för starkt. Folk säger så. Pratar så, skriver så. Så är det. Bara för mig att acceptera. Men ändå kliar det av bara den. Och jag river så det blöder. Man skaffar inte barn!
Men, visst. Det är jag som är som jag är. Jag skulle kunna önska att jag var naiv, så godtrogen att barnen skaffades även i min värld. Men det är jag inte, gör jag inte. Inte så mycket i alla fall. Jag mest bara önskar. Jag önskar att jag en dag får mitt vackra lilla barn. Mitt barn att hålla i famnen. Trösta.
Tills dess ska jag gosa med mina håriga små.
Våra älskade katter som vi faktiskt skaffade.

10 kommentarer:

Mia sa...

Jag förstår dig precis! En del verkar tro att det är så himla lätt att bilda familj och just som du säger, att de tror att man bara skaffar barn!
Usch det svider varje gång någon frågar om vi inte ska "skaffa" barn snart. Dom har ju ingen aning om att vi i flera år har försökt, kämpat och gråtit många tårar varje månad när man ännu en gång insett att vi blev inte tre i familjen den här månaden heller..
Jag håller tummarna för dig och Marcus att er IVF kommer bli lyckad. Vi ska påbörja vår behandling om ca 2 veckor och i maj är det äggutplockningsdags, spännnade och nervöst!
kramar till er båda.

Anna sa...

Jag håller verkligen med dig, även om ordet säkert finns i mitt vokabulär.

Jag förstår din allergi och jag tackar för en otroligt värdefull påminnelse. En påminnelse om att de där trotsiga yrväderna med snoriga näsor och smutsiga knän faktiskt är välsignelser, och inte skaffade.

Många Jonna-pussar ska jag ge dem i eftermiddag!

Anna sa...

Jag känner som du! Reagerar också väldigt starkt av just orden "skaffa barn".
Jag har själv drömt om barn sedan jag var 17 år. Tidigt. Jag önskade mig en stor familj och att få bli en ung mamma. Men så blev det aldrig. Sitter här barnlös än i dag (36år) och mitt förhållande med mannen i mitt liv "gick i kras" för 1 år sedan. Så min framtid som mamma ser inte så ljus ut. Inte heller mitt liv med mannen i mitt liv.
Men jag tänker inte sluta drömma!

Tisalen sa...

tror många många av dem som läser din bligg är rörande överens om att just barn...de skaffar man inte...man får dem...om man har tur

sara sa...

När vi precis hade fått vår första dotter, som föddes och dog samma dag, sa min dåvarande svärmor: "nu tänker vi inte mer på det, nu ser vi fram emot nästa istället!"
Det var 11 år sedan och nu har jag fått tre friska barn efteråt (ett par är tvillingar).
Barn går inte alltid att planera. Om ändå omgivningen kunde förstå det. För när man förlorat ett barn (eller inte blivit gravid) är den frågan som en kniv i öppet sår.

heidi sa...

Allldeles riktigt. Denna kommentar är den ABSOLUT värsta jag vet....folk är såå jäkla pigga med att skaffa både det ena och det andra, men som du skriver, ett barn är en välsignelse.
Mvh Heidi

Tovan tycker sa...

Håller med! Det är ett mycket obehaglig och nedlåtande ordval.Och vad var det för människa som vräkte ur sig en sådan dum kommentar när du nyss fött din förstfödde!?!Det kokar i mig när jag hör det. Barn är en rik välsignelse. Massor med kramar

smultron sa...

Ja, folk vräker ofta ur sig sånt som kan såra. Och har man haft turen att få barn (barn är en gåva som man får, tänker jag) så tar sig folk rätten att tala om hur många man ska ha.

harenomvåren sa...

Håller verkligen med dig. Läste en kolumn i Metro eller city eller liknande häromdagen om hur livet förändras "när man får barn". Det hela handlade om hur mindre självcentrerad man blev, hur man fick ett annat fokus "när barnen kommer". Jag tänkte att det var ganska självcentrerat att utgå ifrån att allas värld är som ens egen, att alla "får barn" som om "när man blir äldre".

Em sa...

Nej, jag ska skaffa en filt. Nu på den fjärde graviditeten och inga barn är mitt största ångestämne i vecka 17 att jag inte skaffat en filt. För jag tar inget för givet och vet att jag när som helst kan behöva den där filten och jag vill att det ska vara en fin filt. Men barnet i magen har vi inte skaffat.