Jag sitter med en ny spännande rätt i ugnen (recept kommer senare om det är gott) och väntar på let's dance. Så långt har det tydligen gått. Jag väntar på det. Tycker inte längre att det speciellt kul eller spännande, men ändå sitter jag och gör ingenting mer än väntar. Känns ju nästan skrämmande. Försöker tänka tillbaka... hur länge har jag egentligen väntat på det? Nästan två timmar faktiskt. Sedan Marcus gick iväg till jobbet har jag väntat. Eller, och nu erkänner jag stort, jag väntade lite i smyg redan innan det! Ja, vad ska jag säga. Det är ju inte så att mina fredagkvällar sedan en tid tillbaka är särskilt intressanta. Lite skoj blir det dock (eller svinkul i mina mått mätt) när bror och Lisa hälsar på och vi ser på dansen tillsammans som förra fredagen då vi mumsade sushi och hade ölprovning till efterätt eller när jag går hem (ca 2 ggr per halvår) till en vän och tittar. Men resten av tiden är det jag och TVn och dansen i den. Men missförstå inte nu. Det här är ingen klagan. Verkligen inte! Jag mår bra. Har mina håriga bebisar och min Marcus kan jag "tuna in" närsom. Så förutom de döda små är familjen samlad. Tror jag tar på mig fina nya skorna för att lyxa upp det hela en aning. Brukar hjälpa.
Nu börjar det dofta gott från ugnen också. Vankas receptblogg om ett par timmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar