Min klocka har larmat redan två gånger idag. Först pep den med informationen att LOST-boxen och SATC-filmen släpps på dvd idag och sedan för att meddela mig om att det är Litens dag. Hade inte behövt pipen, varken det ena eller det andra, vet mycket väl vad som händer idag och vad som en gång hände.
Den 22 oktober 2006 krystade jag ut min älskade pyttelilla dotter i en av landstingets plåtburkar. Det lät så högt när hon slog i kanten och sen landade i botten. Det behövs inga larm för att påminna mig om det. Det var en fruktansvärd dag, en av det absolut värsta i mitt liv. En sån dag glömmer man inte, även om jag inte har nåt minne alls av vad det var för väder ute. Var iofs aldrig där då, men borde väl ha sett genom fönstret? Men tänkte nog inte på det. Fanns annat att tänka på, om jag nu tänkte alls. Förlorade massor av blod, svimmade och hade mig så det kanske inte vandrade värst många tankar i huvudet då. Jag minns det idag som var det igår, men ser numera allt utifrån. Det är jag som ligger där men ändå inte på något vis. Tur det kanske. När jag sedan dagen efter fick mina påsar blod fick jag också åter hålla henne. Jag sa hejdå och sjöng en vaggvisa. Det var så fint på något sätt och samtidigt så hemskt att det inte ens skulle visas på film idag. Jag lämnade henne till sköterskan och visste att hon nu skulle bli till ett lika starkt lysande sken som sin bror.
Jag minns inte vad det var för väder då, men idag skiner solen!
Två skoj och en sorg.
Ska leende se på tv ikväll och tända ett ljus för min lilla dotter som jag nästan fick.
15 kommentarer:
Många tankar till er idag. Ikväll tänder även jag ett ljus för Liten.
Många kramar.
Hej du!
Du skriver så fint, från hjärtat. Nästan så att mitt hjärta går sönder. Vill bara skicka en liten hälsning till dig. Jag tror på dig, du är stark. Tack för att du delar med dig av dina tankar och hjärta. Jag tror att Mini kommer snart. Tänker på dig! Stor kram
Det spelar ingen roll om det var strålande solsken ute den där dagen - för en dag då ett föräldrapar förlorar sitt barn som inte fick bli, kan ju aldrig vara annat än grå. Mentalt sett.
Jag blir glad av att läsa det du skriver - att det andas så mycket hopp och styrka, mitt i allt - och önskar dig och Marcus allt gott i er resa med Mini.
Bara tårar när jag läser detta. Tårartårartårar!! Gör mej så ont att läsa. Vilken lycka att ni har lilla Mini som påminner om sol och liv!! Linda
din blogg fängslar mig nått otroligt. Jag är själv gravid 26+3 veckor, i min värld dör inga bebisar för de föds förtidigt, inga bebisar behöver falla ner i en plåtskål, och att det ska vara så i din värld gör mig så ledsen.
Du är så fantastisk stark, du och mini!
Läser din blogg varje dag, ibland flera gånger daglien. Du skriver fantastiskt bra och jag kan inte förstå hur du kan få elaka kommentarer! Vad tänker folk med?! Jag tänder ett ljus för Liten idag, och även för Dante och skickar många kramar till dig, Marcus och lilla Mini. Är själv gravid i v 23+3 så vi ligger väldigt lika.
Stor kram från Elin
Är säker på att både Liten och Dante lyser stakt över dig och Mini. Tänder ett ljus för er Lilla idag.
Kramar
Vill bara skicka styrkekramar till dig och Marcus. Såg honom på TV4 nyhetsmorgon, och efter det har jag följt din blogg. Jag kommer att fortsätta följa dig, hålla mina tummar, skicka energi och massor med styrkekramar runt din fina mage!!!!!//Signesmamma
Ska tända ett ljus för Liten och ett för Dante i kyrkan i kväll (går så ofta jag bara kan på tyst kvällsmässa onsdagar, helt underbart för själen).
Tänker på er.
Ska tända ett ljus för Liten och ett för Dante i kyrkan i kväll (går så ofta jag bara kan på tyst kvällsmässa onsdagar; helt underbart för själen).
Tänker på er.
Ta väl hand om dig och Marcus, allt Minis buffande samtidigt som ni får minnas de andra barnen, det måste vara på gränsen till outhärdligt. Jag hoppas att allt buffande, allt det di går igenom nu ska ge ett barn som buffar livet ur er båda.
Stor kram till er på Litens dag! Och en brevbomb till alla elaka jävlar! KRAM!
hej hej har ramlat in på din blogg och kan inte släppa mig från den, du skriver så bra och jag gråter när jag läser och jag blir så arg på människor som vill markus illa, kan dem inte låta folk vara ifred... suck folk har inget liv som vill andra illa...
stora kramar kattis
skickade nyss en kommentar men det var min sambos gmail adress som var innloggade , men nu skickar jag med min adress istället.
kram kattis
Det skär i mig när du beskriver spannen och lätet, det skall ingen mamma behöva få höra! KRAMAR!
Skicka en kommentar