Här är lite jag hittade. Det var visst inte så många frågor. Ha ha, överskattar nog mer än minnet hos mig själv. Men det är bara kul att svara, så fråga på om ni undrar nåt.
Rebecka:
Måste fråga kanse nått olämpligt, eller vad du anser det, men de står att du är mamma till en (ängel) Vad hände?
-Två egentligen, om man väljer att tro på änglar. Förlorade två graviditeter, två barn 2006. En son i 24:e veckan som dog strax efter förlossningen pga förtidig vattenavgång efter UVI och en dotter i sent missfall, pga försvagad livmoderhals i 17:e veckan. Så de är mina änglar.
Carro:
Undrar bara - gjorde de inget försök att rädda er Dante. Jag trodde de försökt rädda alla barn från typ v 23.
-Ja, ett barnläkarteam stod redo och han bars genast ut till dom. Tyvärr kom de alldeles för snart tillbaka med honom igen, inlindad i ett litet täcke och vi förstod att det var kört. Han helt stilla, men fortfarande väldigt varm. Som en liten liten sovande bebis.
Senare fick vi veta att han hade lunginflammation, och att vara så liten, ha legat med minimalt med vatten så länge och ha det på köpet, så fanns inget någon kunde ha gjort. Men jag är glad de försökte i alla fall!
Susanna:
Det är så kul att läsa om dig, förstår att du har någon anknytning till Finland men har inte riktigt klurat ut vad det är...
-Min mamma och pappa kommer från Finland, så jag är en fullbodsfinne född och uppvuxen i Sverige. Har alltid pratat finska hemma så det är mitt modersmål.
Ewa:
jag måste bara undra varför just du får vara med i tidningen?är du känd på egen hand el bara pga av Marcus?
-Jag är inte känd alls och har inga ambitioner att bli det heller. Det var inte därför jag var med i GP idag, utan det handlade om min blogg och den har inget direkt med Marcus att göra.
Annica:
En liten fråga som jag undrar om du kan svara på... den där kudden du köpte... var den värd sitt pris?
-Köpte två för 800 kr inkl frakt så det var prisvärt för två bra kuddar, tycker jag. Har ännu inte lärt mig sova på en men i soffan är den perfekt och att ha mellan knäna. Den känns lätt lite hård, men väldigt nyttig för nacken för den formar sig väldigt bra efter huvudet och också lätt och luftig.
Anonym:
Är själv en kaffemoster men tillsammans med Bricanyl blir man snurrig. Du kan inte tänka dig koffeinfritt?
-Koffeinfritt är redan min melodi. Det är sällan jag dricker riktigt kaffe, ibland en latte någon köper med sig, men absolut inte tillsammans med Bricanyl. Huja. Kan bara tänka vilken fart saker och ting skulle få av den kombinationen.
My:
Hade du en sånn där löjlig special "duttpenna" oxå?
(Appropå Bingolottospelandet härom veckan) Nej. :-)
Josefine:
Jag gillar verkligen din idé att sälja tv-tid! Jag skänkte nyss 100 kr till Läkare-kampanjen, hur många minuter/timmar skulle du säga att det motsvarar? :-)
-Jag skulle säga att jag är skyldig dig två timmars fotbollstittande framför min TV. Enligt samma tariff som Marcus har.
Anonym:
Men jag är lite förvirrad... ledsen om jag är frågvis, men är liten en tjej eller kille? du skriver hon och marcus "att han är far till två söner"?
-Liten var/är vår älskade lilla dotter som förlorades i sent missfall oktober 2006. Om Marcus har skrivit två söner så har han skrivit fel eller så skrev han det innan vi fick veta att hon var en flicka. Först sa de nänligen att det nog var en till pojke. Svårt att se på så små tydligen.
Elin:
Jag undrar om du kommit igång med att göra bildspel på alla era fotografier som vi prata om i början av din nedläggning.
-Har inte det tyvärr. Har egentligen mycket såna kul grejer jag har tänkt pula med. Men så sitter tummen där den sitter :-) Kanske sedan jag kommer upp i tryggare veckor. Då blir det lättare att leta reda på saker och ting (foton).
Anonym:
Vart bor ni?
-Norrköping
Hur många barn har du i din perfekta drömvärld och varför just det antalet?
-Oj, kämpar för att få mitt första levande, så det är en svår, enkel fråga för mig... men om man får önska och hoppas och leka med tanken... tre, fyra, kanske. Eller fem. För att jag älskar barn och skulle gärna ha flera. Fast inte fler än att hela familjen kan åka i en och samma stora bil :-)
Vad äter du på dagarna? Måste vara jättesvårt att fixa mat liggandes lixom.....
-Tack och lov är sambon Marcus hemma mycket, så han fixar mat åt mig. Eller mamma om hon är här. Är jag själv så finns det frysta färdigrätter (soppor) som jag klarar av att värma. Funkar ju inte att tillaga något själv längre. Tyvärr.
Det här var ju roligt.
Hoppas för er med.
11 kommentarer:
måste bara påpeka att jag läser din blogg för att den är riktigt bra och lite rolig också. Jag ver en av alla dom som frågade ut dig om dina änglar och kände bara att jag visst vill vata mer om jonna..
intessen? jabb? storlek på lägenhet? favorit färg? sånna basic stuff
Klockrent, riktigt bra.
Keep it up
/Lerneby
En svår fråga, som jag undrat lite över, men som du inte behöver svara på om du känner att den är för personlig; har du och marcus någon gång diskuterat adoption?
Hihi, vad rolig du är :-D Kul grej!!!
Hoppas du och mini mår bra idag också?
Kram
Tack för svaret Jonna, de var ju en viktig fråga :)
Kram och gonatt!
My
Tack för alla svar :-) Det blir ju liksom så när man är minikändis.. att folk vill veta allt ;-)
Ha en trevlig vecka! Oh hade jag bott i norrköping hade jag kommit förbi med lite god mat :-) för att göda er båda :-D
Kramar!
Jag vill veta om ni har fönster ut mot gatan eller in mot gården? Jag har nämligen många gånger när jag går förbi velat sms:a "Vi vill se, Jonna vinka, vi vill se Jonna vinka!" Hihihi.
Sen kommer jag ju på att det kanske inte är så lämpligt heller, bara för att jag går förbi nedanför på gatan så vet ju inte jag vilket läge du är i. Men jag känner mig lite rolig varje gång, att du kanske skulle le litegrann åt mig iaf. =)
En lite mindre rolig grej jag undrar över... Har förstått att man kan få höra de mest korkade kommentarer från människor man möter, både främmande och nära och kära, när man förlorat ett barn. Om du VILL berätta om nåt sånt så... Tror det kan va nyttigt för oss andra att höra. Man vill ju så gärna göra rätt men ofta blir det nog fel.
Kram
Jag började läsa din blogg igår efter reportaget i GP. Vad fint du skriver! Men fy, vilken otrolig otur ni haft, och vad tragiskt att förlora två barn. Så sorgligt. Vi sitter här med två otroligt fantastiska döttrar (8 månader och 3 år) och jag vet redan innan att vi är så himla lyckligt lottade, men er historia får ändå mig att reflektera över att ingenting är självklart. Jag önskar er all lycka för att det kommer att gå bra den här gången. Det tror jag verkligen att det kommer att göra. Jag kommer att följa din blogg för att se hur det går. Många styrkekramar!
Jag har en fråga: har ni satt nån tidsgräns på din bedrest? Eller är det tänkt att du ska gå 40 v?
Hihi. Har haft samma tanke som madde ibland "vi vill se Jonna vinka".
Kram
anna: Vi får nästan stämma träff utanför Jonnas fönster nån dag och ställa oss att ropa! ;-)
Skicka en kommentar