Tycker mycket om det ordet! Oförändrat. Allt var oförändrat. Livmoderhalsen lika lång (kort) som vanligt, tappen stängd och bebis där h*n skulle med massa fint vatten runt sig. Allt var bra! Just nu, idag är allt bra! Och jag så glad!
Nu har vi två kontroller inplanerade de kommande två veckorna och det känns super det också. Min läkare är verkligen bäst! Hon tar mig på allvar hela vägen. Stöttar, svarar på samma frågor tålmodigt och kollar en extra gång om det är det jag önskar. Jag berättade för henne om värsta barnmorskan från igår också och hon skulle genast ta ett snack med henne. Bra va! Ingen ska behöva få ett sånt bemötande av någon!
Färdtjänsten då?
Klart det var en buss som kom. Uppgivet frågade jag snälla chauffören varför de inte kan skicka en vanlig bil när jag varje gång ber om det, fått dispens skickat dit om det och varenda gång blir lovad en vanlig taxi. Det visste såklart inte han. Nu fick jag ändå sitta i bakåtlutat framsätet (det gick på denna) men jag bör inte klättra och bussar skakar alltid lite för mycket för att magen ska hålla sig lugn. Så det fick vara sista gången. Nåväl. Får se om jag orkar försöka få till en vanlig bil nästa vecka. Funderar också på, för att få lite utlopp för ilskan, att ringa någonstans och skälla ut någon men vet inte riktigt vart eller vem. Ja vi får se. Ska inte tänka mer på det. Nu är jag glad!
Åkte vanlig taxi hem sen.
16 kommentarer:
Vad härligt vännen - underbara ordet oförändrat :D Tjoho!!!
Kramar
Hurra!
Ska sms:a till Läkare utan gränser igen för att fira!
Vad häligt! Min läkare sa till mig att risken för att tappen skulle öppna sig nu och bli kortare är ganska liten när man gått över 20 veckor. Men självklart ska jag hålla en tumme för säkerhets skull :-)
Tror mini har det kalasbra i magen!
Grattis! :)
Ang. det där med färdtjänsten så tycker jag också det är helt värdelöst. Jag borde nog ha haft rätt att åka färdtjänst sedan jag blev sjuk, men det är ju ingen poäng. Tur vi har råd att lägga en del pengar på taxi när jag skall till viktiga grejer som sjukhus och så som man inte bara kan ställa in. Med min mage och bristande knipförmåga är ju liksom tanken att jag skall ta mig så fort som möjligt mellan hem och det ställe jag skall till. Då funkar det ju inte att sitta och vänta eller åka runt halva stan med andra människor.
Åh så underbart! Och Mini växer så det knakar där inne i värmen:)
Stor kram!
Så glad för er skull, fortsätter med min tummhållning, och tackar de högre makterna än en gång.
Kram Chili
Åh vad glad man blir när man läser din blogg idag;)!!! Sååå skönt att allt är just "oförändrat" dvs bra!!! Håller tummarna vidare ska du veta. Nästan så jag kommer och skjutsar till kommande besök *asg* för färdtjänsten är ju inte att lita på *suck*...
Sköt om er!
Kram
Bättre nyheter kan man inte få..
Glad jag blir att läsa att allt är som det ska. :)
Mini börjar bli riktigt stor nu också. Tänk vad många månader du har gått (legat ett bra tag också). Det är inte så långt kvar tills du får krama din lille krabat. :)
Borde vi inte alla ta och hjälpas åt och göra ett riktigt ryck nu med insamlingen till Läkare utan gränser? Ett fredagsryck ..
Kram.
Hej Jonna! Vill bara säga GRATTIS!!!!! Lycka till dig, bebisen och Marcus. Mycket hälsa för hela familjen!
Jag känner så igen mig så du vet inte... Min första dotter föddes i vecka 28 och orsaken kunde aldrig fastställas, så nästa graviditet gick jag bara och väntade på att vattnet skulle gå. Fick även då en dotter, som visserligen föddes för tidigt, men som inte överlevde av andra orsaker och så ett missfall direkt på det.
Så min sista graviditet var, precis som jag gissar att din är, en enda plågsam väntan. Först väntan på svar om hon hade samma svåra genetiska sjukdom som sin döda storasyster (risk på 1:4), och sen en ohyggligt påfrestande väntan på att passera den för mig magiska vecka 24, och sen vecka 28 (som min äldsta dotter är född i). Ett evigt springande på toa för att kolla efter blod eller fostervatten, ständigt ångestfyllt känna efter sparkar och rörelser. Hysteriska färder till förlossningen för att jag inbillade mig att jag hade ont, eller för att jag inte tyckt mig känna fosterrörelser. Försökte se lugn ut för att inte skrämma upp maken också. Älskade orden "normalt" och "oförändrat".
Ibland är jag förundrad över att jag har förståndet i behåll!
Så jag följer din blogg nu, med en svagare variant av samma isande känsla i magen som när det var jag själv som var gravid. Jag återupplever alla känslor när jag läser, men ändå med den distans som tiden gett mig. Jag hoppas så innerligt att det går bra för er!!
Skönt att allt såg bra ut - detta ska nog gå bra tror jag!
Ang. färdtjänsten. Vet inte om det är annorlunda i Norrköping men här i Stockholm kan man får något som kallas "sjukresor". Det får man av läkaren/landstinget, inte av kommunen. Då ringer man sen ett särskilt nr som sen beställer en helt vanlig taxi, men en sån som kan ta betalt i sjukresor. Kanske något för dig?
Skönt att höra. Bra jobbat!
Grattis! Skönt att kunna vila i tryggheten om det oförändrade.
Jaa vad underbart skönt! Hurra, hoppas ni får en lugn och skön helg nu!
Bra att du berättade om elaka BM för din läkare, någon måste ju ta henne i örat.
kram!
Ring och skäll på "Förseningskassan",eller som jag brukar säga "Förnedringskassan". Det brukar jag göra och det är alltid befogat!
Önskar er all lycka!
Skicka en kommentar