lördag 22 november 2008

dag nittio! -superjonna

Alltså nu går det undan, på nåt plan åtminstone. Känns oftast inte så men sen när jag ser det i skrift så här, 90 dagars vila och här är vi än, då bekommer det mig plötsligt. Vilken bedrift! Heja mig! Och fler dagar ska det bli. När 100 är passerade ska jag äta tårta!
Idag är det vackert vinterväder. Himlen är självsäkert blå och solen skiner, jag anar en kyla i luften där ute, blundar och kan riktigt känna hur gott den luktar och smakar.
Har lugnat mig en aning (jättemycket) vad gäller tappförändringen igår och väljer tillit idag, om och om igen. Jag litar på min kropp, på sjukvården, på läkarna. Jag väljer att göra det för alternativet är jobbigare att bära.
Så klart att vi kommer vila många dagar och veckor till, jag och Mini, vi ska vila tills vi inte behöver längre och sen ska min bebis ut ur tryggheten i mig till tryggheten i min famn. Jag kommer alltid älska och vårda mitt barn, var h*n än är.
Eftersom allt ska gå bra från nu och framåt (jag väljer tillit!) så kommer jag få rullas ut om en dryg vecka! Helt otroligt. En av drömmarna jag haft kan -ska (jag väljer tillit!) snart bli verklighet! Och just nu slog det mig att min 100:e dag i vila/sängläge kan kanske få firas sittande i rullstol en snabbis ute i friheten på ett närliggande café! Oj oj oj, nu blev jag svettig. För mycket och för nära plötsligt att se fram emot. Men så härligt!

Nu ska jag fortsätta ladda inför duschen. Jag älskar min evert, men så ont den gör i benig rumpa. Fast det är skönt efteråt och nu med bara tio dagar till hundra får det göra hur ont det bara orkar, jag och Mini ska ut och rulla snart!

Heja oss!

12 kommentarer:

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Nu ligger du i min blogrulle på bloggkoll (eller bloglovin eller vafan det hetr nuförtiden). Gillar din blogg. Gillar nerven den berör. Och oron, hoppet och sorgen.

I natt gick jag i barndom själv. Det var nog det jobbigaste inlägget jag skrivit hittills. Mest för att jag var nykter när jag gjorde det.

Kika gärna förbi. Längesen jag såg dig kommentera.

Kram på dig och Marcus,

Klaus

Anonym sa...

Klart det kommer gå bra det här! Det känner jag så starkt att det kommer göra. Vad underbart när du får komma ut i det härliga friska vintervädret! Följer din blogg och alla starka känslor. Tänker på dig och Mini varje dag. Stor kram S!

Carro sa...

Själv är jag nu u vecka 10+5 och mår sååå illa och är såååå trött. Fattar inte hur jag kan påverkas så. Jag sover mer än mina barn 2 och 4 år gamla. Jag lägger mig 20:00 det gör de också, men jag sover middag - det gör inte barnen. Tur att de är så duktiga så de kan se på tv medan mamma sover en timmer (minst). Men vilken glädje idag! Vi berättade för barnen om att det kommer bli tre barn i familjen.... och vilken glädje för 4-åringen. Hon fick sen den äran att ringa släkten och berätta. Vilket ljus i illamåendemörkret. Vintervädret är sannerligen också ett ljus i illamåendemörkret. Hur har du själv haft det med illamående och gravidtrötthet? Foglossning har du va´? Det bävar jag för, fet hade jag med Tildaälsklingen som är äldst och det var så hemska smärtor som började i gravvecka 18 så det höll ju i sig en stund.... men sen när de väl kommer ut är de ju värda varje sekund av lidande!

Anonym sa...

Hoppas du får en personligt utprovad rullstol, kanske med fin dyna som passar till benig rumpa. Inte sånt där uråldrigt skräp de brukar låna ut från sjukhusen.
/Den havandeskapslediga arbetsterapeuten i Malmö (din mage ser ut att vara lika stor som min fast jag är 10 veckor före...)

Meryl sa...

Grattis till 90 dagar!!
Hejja dig! Hejja er!
kram!!

Anonym sa...

Låter härligt med en rullstols"promenad" till en mysigt fik eller något. Hade läkarn varit det minsta oroliga för din tapp så hade rullstolen varit ett minne blott! Så försök att koppla av nu, även om det är svårt! Håll ut:-) Och till bebisen: håll ii!
Kram
AnetteJ

Anonym sa...

Hej!

Tänkte på dig när jag såg de här kuddarna från Tempur.
www.tebu.se, titta under fliken gravid.

Kram Maria

Anonym sa...

Heja Jonna!
Följer din blogg dagligen och håller alla tummar och tår :).
Kram!

Anonym sa...

Ta en handduk och ha som kudde på evert. Har jag på min pall. Lite skönare för rumpan!
TrasselElin

Madde (maddepladder) sa...

Heja er, hurra, hurra, hurra!

Jag vet inte varför jag hurrar man jag kunde inte låta bli. =)

KRAM

Mamma Russin sa...

hej jonna...
jag har nyss hittat till din blogg och har kollat in till din nu ett par dagar och är rätt fast på vad du skriver.. jag har gråtit mig igenom dina inlägg om dina små.. jag beklagar eran sorg.. du skriver så fin, rent och rakt.. eftersom jag gått igenom en mest liggande graviditet jag med för ett par månader sedan så känner jag igen mig lite i vad du skriver... jag var iof inte liggande för fara för barnet utan för att jag inte kunde gå eller stå pga fogglossning i bäckenbenet.. och bebisen vägrade komma ut.. vart tillslut efter många tårar igångsatt i vecka 40+4.. ut kom en stina på närmare 5 kilo.. jag kommer att hejja på dig nu.. i dina veckor som är kvar.. hejja hejja.. glöm inte ditt val... tillit..:)
kram till dig och mini..

Helena sa...

Tänk, när Mini är född och ni kommit hem springer nittio dagar förbi fortare än du hinner blinka! Då kommer du att önska att du kunde bromsa tiden lite istället :)