onsdag 26 november 2008

dag nittiofyra -mitt liv som hund

Man kan bara låtsas så länge. Idag höll det i sig i fyra timmar innan jag gav och gick upp. Försökte länge intala mig både om att snart så kommer den, sömnen, igen och nej, jag har inte ont, fullt medveten hela tiden om att inget av det stämde, men att ge efter för alternativet, vilket det nu var, fanns inte. Då.
Nu sitter jag här och har börjat intala mig om att kanske, kanske jag blir trött snart ändå och får sova lite mer, men har redan börjat tvivla.
Ska dock låtsas lite till.

När jag var liten, under fem, hade jag många kompisar. Trodde jag åtminstone och väljer att fortfarande tro. Det var på den tiden alla barnen skulle leka ihop, ingen fick lämnas utanför, så vi lekte. Allihop.
Trodde jag.
Ja jag lekte i alla fall. Sen att de svenska barnen kanske inte alltid var så glada i att den där finska ungen hela tiden skulle vara med kan jag bara så här i efterhand spekulera om, då var jag nöjd över att få vara med och leka.
Jag var glad som barn, tyckte om att leka, även om jag till en början innan jag lärde mig svenska tyckte att dom pratade så konstigt. Men sen gick det bättre.
Jag fick nästan alltid vara husdjur. Det var kul, gillade djur.
En gång när mamma genom fönstret sett att jag ganska länge stått helt ensam på alla fyra i lilla lekparken utanför frågade hon vad jag gjorde. "Vi leker" hade jag svarat "jag är hund och familjen har åkt på semester". Mamma försökte få mig att sluta leka men jag stod kvar ett bra tag till. Vi lekte den ganska ofta, ibland fick jag vara en fågel och stå och vifta i sandlådan och det var kul tills dom aldrig kom hem från sin semester och då brukade jag ge upp och göra det, gå hem.
För man kan bara låtsas så länge.

11 kommentarer:

Rebecka sa...

säkert den bästa lilla hund som fanns.
jag brukade vara radio när vi lekte, satt bakom dörren och sjöng. inte så dumt det heller.

Anonym sa...

Godmorgon! Tänk inte så mycket på att Du måste somna vid en viss tid på kvällen,det fungerar inte,tvärt om.Jag är en "glad"pensionär och lyssnar på radion om nätterna(bra program om nätterna,bla.Karlavagnen) och somnar när jag somnar.Behöver ju inte passa någon tid och vara pigg nästa dag.Det bara stressar Dig och Du kan slumra en stund på dagen.För att inte störa Marcus kan Du använda hörlurar.Det gör jag när jag är borta eller har nattfrämmande.För övrigt. Läser Marcus och Din blogg varje dag. Tycker ni båda är två fantastiska ungdommar och jag känner med er.Önskar Er all lycka. Många kramar/Rigmor.

Anonym sa...

Åh... känner igen mig i det du skriver eftersom jag också var lite annorlunda som liten innan jag var helt haj på det svenska språket... gör lite ont i hjärtat att läsa.
Ang sömnen, har du testat mental träning för sömnbesvär? http://www.veje.nu/produkter.php?todo=snabbsok&sokord=b%E4ttre+s%F6mn Har jag använt när jag har haft svårt med sovandet...
Hoppas du får en bra dag. Markus hemma hos dig va? Min resande man fick lov att ta sig en bilturné till Göteborg/Malmö pga SJ. Hur mycket kan ett företag strula!? (du har ju skrivit om det många gånger nu)
Tjing tjing. /Jonna

Annika M sa...

Usch - sömnlöshet är INTE roligt. Även jag sov dåligt under mina graviditeter, trots att jag bara led av foglossning, halsbränna, nästäppthet och så f-bannat ont så att det inte gick att ligga åt något håll. Bar inte alls på din oro.
Jag fick kommentarer som "det är bara bra att du tränar dig inför vad som komma skall". Haha.. NOT. Hade varit bättre om man kunnat vila och sova som gravid. För att sedan orka med vakennätterna. Så det så.
Tänker på er och önskar er all lycka!!!!

Anonym sa...

Barn kan vara väldigt grymma. Tyvärr.

En gång hade jag barnkalas och hörde en kompis ropa från fönstret på andra våningen. När jag tittade upp fick jag en spann vatten över mig...

Jag antar att det är så det är och att alla får sin släng av sleven någon gång. Men att man mycket väl kan ha haft det bra som barn ändå!

Jag har förresten hört att det ska vara lite mildare väder nu i några dagar - så lycka till med rullandet på fredag!

/ Joanna

Anonym sa...

Man ska inte skratta åt beskrivningar av elakhet och utanförskap även om den är bara för stunden, men jag kunde inte låta bli så förlåt för det, men tack för du fick mig le, var första gången idag!:-)
//Elvina

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Jonna.
Omröstningen pågick bara igår.
Tyvärr.

Kram,

Klaus

Anonym sa...

Jag håller med Rigmor. Det bästa är att inte försöka sova när det är så där utan göra något annat istället.Läsa eller lyssna på radio./Agneta

Imsavimsa sa...

Oslagbart insomningstips: räkna från 100 baklänges, bara på utandningar. Om du tvekar eller kommer av dig börjar du om från 100 igen. Om det är för lätt, byt språk, tex engelska eller nåt annat som du kan sämre än ditt modersmål. Jag har aldrig kommit ner till 0 ännu, det gäller bara att komma på att göra övningen så somnar du garanterat.

Åsa D sa...

Åh vilken söt historia :)
Mvh Åsa

Anonym sa...

Jag får en bild framför mig, om hur ett ensamt barn står och leker hund och de andra har gått iväg och lekt något annat.

Men, det som jag tror är viktigast i detta är att du inte uppfattade det som utfrysning, att du faktiskt tyckte att du hade roligt.

Känner så igen detta, själv fick jag vara med om jag gick lite bakom de andra och jag accepterade, bara för att få vara med.

Som förälder till ett barn som blir utanför är det tufft, ibland svårare än för barnet själv.

Hoppas att sömnen återkommer i långa drag.

/K