söndag 30 november 2008

dag nittioåtta -vecka 28+0, kärlek...

Idag har vi kommit till ett viktigt datum, dagen då 28 hela veckor är bakom oss och vi kliver in i den 29:e. Från nu är det ungefär 90 % (ökar dagligen) överlevnadschans om bebis vill ut och även om det bara är uppskattade siffror så låter de bra i mitt sargade öra.

Jag ser fram emot våran kontroll på onsdag. Är lite rädd för utvecklignens art, framförallt vad gäller den över min kropp (tapp), men hoppas Mini har ökat i vikt så som h*n bör ha gjort.
Tycker det känns helt otroligt fantastiskt, underbart och härligt att det finns en bebis på dryga kilot i min mage nu! Vändningarna är inte längre helt friktionsfria och det är inte sällan jag ser en kroppsdel, svårt ännu att avgöra vilken dock, som sveper förbi därinne från sida till sida.
Det är så magiskt det här och större blir det helt enkelt inte. Att vänta barn, att få vara gravid. Jag är salig och tacksam över att jag fått den gåvan ännu en gång.
Mina tankar går till er som mot er önskan ännu inte fått uppleva det eller som aldrig får chansen...
Även om jag gjort det här förut och på många sätt känner mig extremt gammal i gamet är det ändå som för första gången och det är det ju också, första gången jag kommit så här långt. Första gången procenten faktiskt talar för mig, för oss och en levande baby vid resans slut.
För varje dag som går, för varje rörelse jag känner blir jag än mer förälskad i mitt lilla barn. Den källan ur vilken känslan kommer verkar vara bottenlös för jag anade aldrig att jag kunde känna så mycket igen och bara mer och mer.
Var redan lite småbetuttad i äggen ska erkännas, som odlades i mig under sprutperioden i maj och sen dess har det bara exploderat. Dagen, min födelsedag, då ett 4-celligt toppenembryo fördes tillbaka in i mig var i det närmaste övernaturlig, trodde då det var morfinet som myste med mig men det hände något redan då, mitt i mantrat -fastna, stanna, fastna, stanna... sprakade det till.
En logisk röst sa mig nån gång att hålla igen lite, inte känna så mycket, så snabbt, för att skydda mig själv så det inte gör så ont ifall nu historien åter upprepar sig.
Jag lyssnade en sekund eller två, kanske tänkte efter för en stund men sket sen fulständigt i vad det var jag hade hört. Här ska älskas! Jag ska älska mitt barn så mycket jag orkar och så tidigt jag kan. Jag är sådan, jag gör så. Vet inget annat. Och vill det sig illa kommer inte förlusten vara lättare att hantera bara för att jag vägrade oss den kärleken då det faktiskt fortfarande var bra.

Nu har vi 28 veckor bakom oss och det är många kvar som vi hoppas älskade Mini ska stanna i min mage. Gärna nio till.
Sedan ska jag viska kärlek i ditt varma öra.
Mamma älskar dig, lilla barn!


Trevlig första advent till er alla!

23 kommentarer:

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Och jag verkar vara ett tydligt bevis på att det går att ha helt utplånad tapp och vara öppen utan att det för den skull bekommer bebis ett dugg ;-)

Nä, vi är i så totalt olika situationer, och jag hoppas verkligen att du ska hålla ihop helt och hållet länge till.

Vi kan väl säga att jag istället för att ta dina sammandragningar tog din tappförkortning?

emmy sa...

v 29. Det är sjukt långt ju! Snart är du där min bästa vän var när hennes bebis bestämde sig att titta ut (eller snarare hennes havandeskapsförgiftning bestämde att ungen skulle ut) och han fyller snart 1, är precis som vilken ettåring som helst. V 29...! Wow.

Anonym sa...

Har läst din blogg ett tag nu...håller tummarna för er och önskar er lycka till!

Vonkis sa...

När jag läste om att se kroppsdelar när barnet vänder sig kom jag att tänka på en sak min mamma berättat om när hon väntade mig.

Nu är jag helt hopplös på att komma ihåg siffror och datum men hon var i alla fall rätt långt gången och låg i sängen och vilade. Plötsligt känner hon att jag börjar vända mig i magen, tittar på den och ser mitt ansikte glida från under vänster bröst och ner mot magen. Först blev hon rätt rädd, kan jag förstå, men sedan tyckte hon att det var häftigt att ha sett mitt ansikte redan.

Fru Dale sa...

Har följt dig ett litet tag nu och hoppas innerligt att allt ska gå vägen. Jag har själv genomgått ett antal ivf behandlinger med tre friska och underbara barn som resultat. Kommer så väl ihåg min tvillinggraviditet för tre år sen och hur magiskt det var att komma över de där första 30 veckorna. Med tvillingar är ju risken ganska stor att man föder för tidigt men som tur var gick jag tiden ut och båda vägde över 3kg var.
Lycka till nu och ha en trevlig första advent!

Frida sa...

Tappen kan man aldrig lita på. Min var kort från början och öppen en lång tid i slutet men det kom ingen bebis för det! Femton dagar efter beräknad förlossning kom lilla gumman ut. Blir nog samma sak den här gången. Och då kanske vi ses där uppe på sjukan för vi ska nämligen ha barn ungefär nästan exakt samtidigt som er!

Johanna sa...

Tack för dina tankar idag. Jag är mitt i sprutperioden för tredje försöket med IVF. Svårt att hålla hoppet på topp, men du hjälper mig. Tack!

Anonym sa...

Jag är så glad för Er skull!
Antar att tanken svindlar om hur denna tid kan komma att se ut om ett år....

Kämpa på sista, nu räknar vi ner advent med Er.

/my

Anonym sa...

Härligt för varje vecka som passerar nu!! Jag tyckte drottning Silvia i en intervju uttryckte sig så sant! Tror det var i samband med hennes tredje barn. Hon sa att för varje barn man får så öppnas en ny dörr till ens hjärta..bättre kan man inte säga det tycker jag! Hoppas ni har en fin advent, Kram Maggan

Rebecka sa...

Jippijippijippijippi!

Anonym sa...

GRATTIS till 28 veckor! Efter att själv ha åkt in o ut på förlossningen under vecka 25-27 så vet jag vilken lättnad det var när jag väl passerade den magiska 28-veckorsdagen.

//Ia

Marresmamma sa...

Någon smart sa en gång att love is all you need ;) Så älska på du! Ingenting blir ju sämre för det?!

Mill sa...

Åh, vad glad jag blir för din skull! Kram från en annan blivande mamma i Norrköping.

Anonym sa...

Du skriver så fint.
En ny vecka poch för var dag som går är förutsättningarna bättre.
Allt gott önskar jag er denna advent - tänk till nästa år...
Ditte

Anonym sa...

Se där ja! rullstolsturen ser ut att ha varit trevlig :)
Vad fint skrivet om kärleken till mini! Ser fram emot inlägget om er nyfödda sötskrutt om sisådär 9 veckor. Min syster fick sin son i v28+. Han vägde då runt 1500g. Han klarade sig fint och är idag 6 år och en frisk kille!

Jessica sa...

grattis till den ny veckan med 90%! stora kramen till dig som också var så modig o tog dig ut i går!

Moooi sa...

Vilket "kärleksbrev", blir alldeles tårögd. Tänk så lycklig Mini är som har en mamma som är så uppfylld av kärlek och längtan.

Anonym sa...

Hej Jonna och Mini!!
Är så glad för erat datum...alltså att ni kommit hit. Min son föddes i v 28+1 2007, han vägde då 1386g och var 39 cm...och den vackraste man sett. Allt gick väldigt bra och i dag är han en urcharmig 1,5 åring.
Jag hoppas Mini vill behaga ligga lite längre än så men jag vet vad du kan vänta dig nu ...så njut du har en underbar tid framöver. Grattis!!
Vill du se mitt charmtroll...kolla här http://mellan.bloggagratis.se/
Kram Kajsa

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Jonna.
Ang. ljudklippen så är det en ganska komplicerad historia.
Först fick jag be RIX FM ta ut dem till mig. Sen har jag konverterat dem tll mp3. Sen laddad upp dem på mitt företags server. Sen har jag laddat ner en widget för att spela mp3-filer på bloggen. Länkat till filerna på servern och sen var det biff.
Lätt va? ;-)

Kram,

Klaus

Tudorienne sa...

Bra jobbat Jonna! Verkligen skönt att du är så långt gången. Jippi!

Tina (Prematurbloggen) sa...

28+0 , det är stort. Grattis! :-)

Anonym sa...

Hej Jonna

Du behöver inte publicera det här, men när bebisen kommer så kan jag rekommendera att bära den i sjal. Jag bär min lilla två veckors-fis så nu och har tipsat kompisar vars barn har velat komma lite tidigare om att bära i sjal, vilket har funkat bra för dem också. Det är så härligt att få vara nära sitt barn när man är ute och går, samtidigt som det är praktiskt att slippa den stora vagnen. Även om vagnen också är bra ibland. Det finns en sida som heter www.sjalbarn.se där du kan läsa mer. Tänk att du är så nära att få träffa ert lilla barn nu. Undrar vad det är för en liten människa.
Kram från en sjalmamma

Anonym sa...

Jag känner er inte, men hoppas av hela mitt hjärta att det går vägen för er och Mini!