lördag 15 november 2008

dag åttiotre -god dag

Ännu en helg i raden av många. Känns till skilnad från oftast rätt bra.
Just nu doftar kycklinggrytan från spisen himmelskt och snart blir det till att äta. Jag har det bra med mamma här som sällskap, kock och alltiallo, orkar inte längre ens känna minsta skuld för att jag inte kan bidra med något, utan bara sitter eller ligger i väntan på att få allt serverat och det är bra så.
Marcus åt en croissant med marmelad för mig till frukost och den var så god! Han har det bra där borta och det glädjer mig. Jag fantiserar försiktigt om våra framtida resor med ett litet barn och det blir för varje dag lite lättare att göra. Vi pratade en stund om skötbord tom häromdagen mamma och jag, även om det ännu är som att tala om någon annan. Men man måste få drömma så drömmer det gör jag.

Ha en bra dag.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Stort grattis till siffran 99!

/ Joanna

Susanne sa...

Drömma får man och längta du på som bara den!

Ewa Ä sa...

Hej Jonna!
Tänk vilken gullig mamma du har. Inte ska du känna skuld. Du ska vila och må gott för dig och mini. Pappa Marcus kan vara i Rom och ha det bra, han kommer ju hem igen till er. Res dit i tanken det gör dig gott. Har aldrig varit där, det verkar underbart. Ta vara på er..kramar

Grebban sa...

Inte ska du behöva känna skuldkänslor av att inte göra något. Du bär ju på ett barn. Det är väl något om nåt. Det är ju inget Marcus klarar av. Så var stolt med det du bidrar och njut av denna underbara upplevelse.

Och passa på och kör lite med mamma nu när hon är där. Du fick säkert springa små ärenden åt henne när du var liten så nu är det hennes tur.

Vad gäller resor framöver kommer de säkert att bli många.

Kramar till Familjen.

Anonym sa...

Hej Tokfia!
Du gör ju massor! Glöm inte att du gör det viktigaste jobbet i världen, du är Minis mamma. Till mig skänker du hopp om att det går att få barn att det är värt att försöka igen. Men framförallt har du bevisat för mig att man får ha sorg och saknad och att man får prata högt om änglabarn. När jag föddes gav min Pappa min mamma en silver ring med en stor blomma på jag har nu fått en av min man till minne av Krumeluren. Det känns så bra och rätt, det hade inte hänt om du inte skrivit så fint om att du är mamma till barnen som inte finns.
Gabriella- krumelurens mamma

(har idag bränt mig i ansiktet när jag tittade på volvo ocean race här i Kapstaden. Så nu skickar jag solen vidare till dig hoppas du känner hur den värmer.)