torsdag 27 november 2008

inside information

Kanske är det så att tack vare dagens tävling ramlar det in lite nya läsare eller kikaförbiare här hos mig och i så fall -Välkommen!
Det är lätt att efter de senaste inläggen få uppfattning om mig som en trött och trög telefonfobiker som snackar bajs och fiskar efter röster och inte så mycket annat gör. Men den uppfattningen är, om än sann, inte helt fullkomlig. Såklart.
Lite kort info om mig finns att läsa till höger och så kan man ju kolla runt bland etiketterna nedanför om något verkar intressant och i så fall läsa mer.

Den här bloggen är alltså min, finnjonnas, vår käre son Dantes som föddes förtidigt och dog och lilla Litens, ett sent mf i v 17 men för oss ett efterlängtat och älskat barn. Bloggen är också Minis, älskade bebis som nu efter många år och IVF äntligen växer i min mage och ska så göra i förhoppningsvis i många veckor och månader till.
Men den är också er. Ni läsare är en stor och viktig del av den här bloggen, utan er hade jag lika gärna kunnat gå tillbaka till skrivbordlådans dagbok i papper.

Jag skriver alltså förutom min graviditet och det konstanta påtvingade viloläget därav, om sorg, saknad och längtan efter barn. Men också den enorma glädjen bebis i magen just nu ger mig och om roliga saker som finns och händer och peppar upp mig! Jag är glad över de små sakerna i tillvaron som griptången eller min inbillade promenad i Rom.
Ibland tar jag tom små steg ut i den andra verkligheten och tycker till om nåt därute som tex detta eller varför inte detta.
Och så som den modemedvetna (?) tjej jag är är det ju oundvikligt att jag snubblar in på modeområdet titt som tätt.

Så där ja, en liten guidad inside-tour över vem och vad jag finnjonna är. Upp till er att fortsätta läsa eller kika runt hos nån annan.

Tack för besöket!

4 kommentarer:

Jannike sa...

Hörde dig på radion och det lät som hjärna och mun va synkad:-) Min röst har du redan och kan säga att din blogg har blivit lite av ett beroende för mig. Blir så glad för er skull för varje dag som smiter förbi och håller tummarna för att allt ska gå vägen. Och skulle du mot förmodan få för tidigt (vilket jag é skeptisk till me alla kontroller) så ska du se att det me löser sig. Jag har ett eget lite bevis på det här hemma.

Ankan sa...

Jag har varit med om ungefär samma sak, och jag blir lite bisarrt nyfiken på hur tidigt Dante föddes. Jag vet inte riktigt varför... Och du kanske inte vill prata om det heller.
Jag födde en kille i v.25 som dog, men har nu 2 välmående grabbar! :)

Madde (maddepladder) sa...

Det va verkligen en bra sammanfattning av din blogg! :) Känns som de orden jag läser på Katerina Janouchs blogg ibland passar väldigt bra in; Glädje och sorg bor i samma påse.

KRAM

Carina sa...

Jonna, min lilla gurka ( det kallar jag folk som betyder mycket för mig) Du kämpar och jag följer dig varje dag och alltid med tårar och med övertygelse om att det denna gången ja då jävlar ska det funka. Vi är så många som följer dig och du har blivit en del av vårt liv, jag kör en hejarklassramsa Forza Jonna Alléz Alléz Alléz.