att göra slut

Idag har dagen kommit då jag måste säga det. Kan inte dra ut på det längre. Har ju gått och tänkt i dessa banor ett bra tag nu och äntligen är det dags. Även om det känns nästan olidligt svårt. Fast som det är nu är det inte schysst mot någon av oss.
Jag har börjat träffa en annan också så jag måste inse vad det kommit till och göra det enda rätta -slut. Måste säga att vi inte längre kan fortsätta som förut. Men det är ju så svårt.
Och hon så snäll.
Min nya terapeut säger att det inte är anledning nog att fortsätta relationen och att jag måste tänka på mig själv och givetvis har han rätt. Som alltid. Jag sökte mig ju till honom för att det liksom hade låst sig med min gamla snälla kurator.
Våra möten har under senaste månaderna i princip bara innehållit:
snälla kuratorn (sk) -Hur är det idag då?
jag (j) -Jaa, som det brukar vara.
sk -Det är jobbigt?
jag -Mmm, det är det.
sk -Jag förstår...
Och där någonstans fastnar vi och kommer inte längre. Dessutom vill jag inte längre sitta i ett rum som angränsar till salen där jag för ett drygt år sedan krystade ut min Liten. Hela den där våningen börjar jag få nog av nu. Bara elände som händer där. Från döda barn till cellförändringar. Visst har det varit bra att prata med någon, men nu vill jag göra annat. Jag vill känna förändring. Vill kunna komma vidare och bort från elaka väggarna med minnen av blod och annat jag helst vill glömma. Och bara att jag sökte mig till min nygamla kognitiva terapeut antyder att jag är en bit på väg enligt honom och det känns jättebra.
Men nu måste jag alltså göra slut med min snälla kurator.
Jag vet inte om jag ska säga som det är -Jag har träffat en ny så vi kan inte ses mer.
Eller om jag ska lägga fram det lite mer pedagogiskt -Det är inte du, utan jag...
Jag får se hur det utvecklar sig i eftermiddag. Förhoppningen är ju att vi efter detta ändå kan vara "vänner"och jag kommer nog ha lite kontakt med henne framöver också, hon är ju snäll och min länk till läkarna som utan denna länken är helt onåbara och så länge mina celler jävlas med mig behöver jag hennes hjälp.



Snälla celler, var bra nån gång.