helgen

Igår var jag hemma hos en nyflyttad vän och monterade ihop hennes säng. Eller vi gjorde det tillsammans. Värsta bästa teamworken!
Jag gick över med min älskade skruvdragare under armen, kände mig lite kaxig efter veckans sängframgångar, tills jag insåg att ritningarna saknades. Men ett antal svettiga nafs senare var sängen till sist uppe och stabil så in i skogen. Hoppas jag. Det lär ju hon annars märka och jag höra om.
När jag kom hem möttes jag av en annan svettig syn. Min Marcus, i full Italienmundering med flaggan som en slängkappa knuten runt halsen, sprang omkring och skrek ramsor i ren lycka. Italien är tydligen i EM! Och Panucci ett namn att minnas.
Lördagen igår var en bra dag.

Söndag är som söndag är. Dagen innan måndag och jag gillar det inte alls. Denna söndag känns lite tyngre ändå och jag vet inte varför. Titt som tätt påminner jag mig om lyckan att ha friska celler, och det är verkligen en lycka, får inte glömma.
Förra söndagen hade jag inte ens det, eller visste i alla fall inte om det än. Och förbaskade måndagen närmade ju sig då också med lika stora steg som den gör idag. Ändå väger idag så mycket mer.
Men mina celler mår bra, får inte glömma.