söka jobb

Är ju deltidsarbetslös nu. 20%. Min bästa medicin enligt honom, min soon-to-be-fd-husläkare. På två dagar har jag bombarderats med information om mina skyldigheter som arbetssökande. Jag har mottagit ett femtontal papper och två brocshyrer i ämnet. Jag har svarat på frågor om min nuvarande arbetssituation, mina mål, mina kunskaper och om min motivation. Jag ska skriva ut ytterligare tre blanketter från nätet som jag måste fylla i och skicka tillbaka. Jag måste kontakta FK och få intyg som ska vidarebefordras och jag måste... och jag måste... och jag måste... Och allt detta redan innan jag ens ska börja söka jobben.
Får andnöd och domningar i underarmarna bara jag skriver om det här. Egentligen är ingenting nytt. Ungefär som att begrava sina alldeles för små barn snabbt blev en otäck vana, är det här nåt jag kan och har gjort förut. Minns att det redan då var tufft. Var stressad till tusen även om jag var ännu var oskadd, med formen i toppform om man jämför med status just nu och gjorde precis allt jag skulle. Frågade ändå till sist min hetsiga arbetsförmedlare om han tyckte att jag skulle säga upp mig från mitt 80%-iga arbete för att hinna vara arbetslös resten av tiden och då backade han äntligen lite och jag slapp söka-jobb-kursen i den karusellen då.
Nu är jag där igen. Ofrivilligt inslängd. Och karusellen snurrar.
Jag är yr.