vattenbrist

Nervöst gick jag precis på toa. Hade hållt mig in i det sista.
Skulle egentligen inte ha druckit av mitt medhavda vatten förrän till lunchen men ändå åkte det ner några klunkar i förtid. Vatten är ju så gott när man inte bör dricka det och en nervös Jonna är en törstig Jonna så vad göra. Nu slank det ner och ut skulle det sen, inte långt senare, den andra vägen.
Saken är att vattnet här på jobbet är avstängt hela förmiddagen vilket försvårar i princip allting. Framförallt toabesöken. Åtminstone envisas vi med att tro det. Jag förberedde några flaskor igår som står vid handfaten så det finns att skölja händerna med, men ändå blir jag nervös när jag ska dit. Vet inte varför. Kissa kan man ju även om spolandet är ur funktion. Den andra varianten får man snällt vänta med eller om det blir akut springa till cafét här brevid och göra även om man kanske inte ska säga till dom varför man är så himla sugen på deras kaffe just idag.
Jag sitter här och tornar i mitt krypin likt kaptenen på ett sjunkande skepp. Helt ensam. Alla kollegor har tagit sovmorgon. "Kan inte vara där om det inte finns nåt vatten!". Allting liksom stannar när vattnet gör det i några timmar och jag kommer att tänka på miljonerna av våra medmänniskor som kanske aldrig eller efter väldig mycket om och men möjligen har tillgång till en liten skvätt rent vatten. Någon gång. Ibland. De kan inte välja vägra jobbet eller något annat om vattnet inte infinner sig.
Hur bortskämda är vi inte här egentligen?
Jag skäms faktiskt. Riktigt mycket skäms jag när jag hör hur jag själv helt i onödan ännu en gång vill gå och skölja händerna från något inbillat smuts.
Fast denna gång sitter jag kvar och låter smutsen gro.