Anna utmanade mig för ett tag sen. Jag antar det var den här utmaningen som går ut på att berätta vad jag hade för mig för 5, 10, 15 och 20 år sedan, som jag alltså härmed antar (igen). Anna är själv på Maldiverna och gottar sig med sin man. Hoppas de har en underbar resa!
Då så. Vi kör.
5 år sen (2003), om ett halvår, september 17:e, träffar jag mannen i mitt liv. Det blir kaotiskt men underbart. Jag jobbar på mitt högst tillfälliga jobb som jag är kvar på än.
10 år sen (1998) gick jag en teater/dramautbildning i Gävle, drack rödvin med en annan Anna och sökte till teaterlinjen på Marieborg här i Norrköping. Jag kom in.
15 år sen (1993) mådde jag inge vidare, även om jag låtsades som det. Var sjukt skoltrött och i den vevan ändrades också planerna. Jag skulle inte längre bli kirurg. Började istället gå på krogen, med väskan full av falska stämplar.
20 år sen (1988) var jag 11 år och okysst, om man inte räknar gången med Pekka och ett antal lager gladpack över mun och tunga. Jag var inte den enda som han lärde upp.
Jag utmanar kaki, tovan, smultron, lerneby, fertilitetsturisten, redan nämnda anna och så en tredje anna
10 kommentarer:
Även om jag inte direkt känner mig så utmanad, så antar jag den ändå. :)
5 år: Nybliven sambo (med samma kille jag var nybliven sambo med för 10 år sedan) och livrädd. Jobbade som brevbärare och trivdes inte alls med det.
10 år: Nybliven sambo och helt överlycklig och galet kär. Började studera på en IT-utbildning, och jag tyckte då att det var hur kul som helst (även om glädjen fort dog ut).
15 år: 21 år och ångest. Levde ett liv (drogfri) mitt ibland vänner med drogmissbruk, våld och kriminalitet. Grät mig till sömns varje kväll.
20 år: 16 år och rädsla för att gå hem. För att bli psykiskt misshandlad.
Fanns ingen ork till skolan. Inga vänner. Ingen trygghet hemma. Ensamt och tungt helt enkelt.
Tack anna! Det är alltid spännande att höra andras historia.
Utmaningen antagen!
Här är mitt svar!
Utmaningen antagen
Jag härmar anna och tar utmaningen också, bara för att det är så kul
5år: Levde på två mackor om dagen för att jag fick inget socialbidrag för de ville att jag skulle flytta hem men det ville varken jag eller min mamma. Hade pratik på min gamla gymnasieskola som elevassistent och vantrivdes och visste inte alls vad jag ville göra men sökte till marieborgsfolkhögskola och kom in på linjen skrivande och bildande som var en katastrof sett rent ur utbildningssyfte. Alla mina vänner hade antingen flyttat från stan för att plugga eller så var de ute på resor "för att finna sig själva"
Däremot hade jag det året precis blivit officelt tillsammans med D och det var det enda som var bra och gjorde att jag orkade hålla mig liv.
10år: Hänge jag med antingen med ett så kallat kickersgäng utanför filmstaden för att jag var kär i ledaren och hade en förkärlek för att sparka/ha sönder saker...
eller så var jag med en grupp med tjejer som var alldeles för tjat för att vara hälsosam.
Mina föräldrar separerade och tillslut så skiljde de sig och helt plötsligt blev vi fler som skulle räknas in i familjen och kontakten med min pappa upphörde i fem år.
Jag mådde kass av flera anledningar och började bli deprimerad, gick och prata med kurator som inte hjäpte och önskade, bad om att jag skulle få dö och tillbringade all min tid att gömma mig för att kunna gråta, en gråt som kändes som den aldrig skulle ta slut.
15 år: Blev mobbad för att jag var tjock, alldeles för lång och hade glasögon. Hade inga vänner och gör mitt första planerade självmordsförsök med brev och allt. Kämpade med skolan tills en dag när jag fick veta att jag var dyslektiker och vad det innebar.
Min pappa råkar ut för en arbetsolycka som skadar honom för livet och vårt liv och ekonomi blir aldrig den samma, mina föräldrars äktenskap går utför och mina syskon lever rövare och råkar illa ut.
20 år: Hade precis upptäckt tv.
ens underbar värld. Lekte mycket i skogen, letade efter trollen och samlade på stenar.
Jag antar utmaningen! Roligt :)
För 5 år sedan var jag otroligt lycklig och tillfreds med livet. Jag fick mitt tredje barn och var precis på rätt plats i livet just då.
För 10 år sedan levde jag som i två skilda världar. Ena veckan ägnade jag mig åt min dotter och nästa var jag mycket med kompisar och ofta ute på krogen. Jag var singel och hade alu-anställning på en tidskrift. Jag hade fick ett första-hands kontrakt på lägenheten.
För 15 år sedan fick jag mitt första barn och det var fantastiskt. Sommaren 93 var jag ganska nedstämd. Jag hade tappat bort mig själv. Jag gör nog det ibland...
För 20 år sedan röstade jag för första gången. Jag sprang på konserter och fester, lärde känna en massa människor. Blev kär och sårad. Gick sista terminen på social-estetisk. OCH jag var faktiskt på praktik i en vecka på Marieborgs teaterlinje!
Åh, nu fick jag världens nostalgikick!
Taget, och nedplitat! :o)
Gladpack..? :-)
Tack alla för att ni delar med er! Fantastiskt rolig och sorglig ibland är promenaden längs memory lane. Tack igen.
rana: Japp gladpack. Var länge rädd för killbaciller ;-)
Utmaningen är sent om sider antagen...
Kram!
Skicka en kommentar