lördag 1 november 2008

dag sextionio -i väntan på evert

Vid ett ska den dyka upp, min efterlängtade duschpall. Sitter i morgonrock och flottigt hår och bara väntar. Så skönt med en riktig dusch. Senaste dagarna har det bara blivit min egen raggarvariant i nedre regionen och under armarna. Allt annat har fått ge sig till tåls.
Som en symbolisk handling bränner Marcus min forna pall i öppna spisen. Bort med det gamla in med det nya.

Idag tänker vi på de som inte finns bland oss längre. Jag skulle vilja gå till minneslunden, tända ljus och lämna någon krans. Får tänka hemma istället och tända vackra änglaljus till minnet av...
Solen skiner, det är kallt och riktigt vackert väder ett sådant som får en att le brett även inomhus.
Känns som att de är hos oss, våra saknade. Nära.


I eftermiddag blir det film. The Happening.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ja tänk att man kan uppskatta en dusch så himla mycket! Efteråt känns det som man nästan blir en vanlig människa som vandrar bland dom "vanliga" = människor som inte är bundna till säng/soffa/SATC...

Enjoy när pallen kommer!

//Ia

Anonym sa...

Jag har aldrig upplevt detta du skriver ang amning, nu är mina barn vuxna, men ändå!Kanske vissa förespråkar mer nu för tiden. Men det finns de som inte vill eller kan av olika anledningar också, då är det nog trist o höra en barnmorskas argumenterande! Med dotter boende i England, där amning inte alls är så stort som här, ser man att barnen mår fint ändå! Med en ledighet på 12 veckor, är det många som knappt ammar alls! Pappaledighet existerar inte heller, o dagis kan kosta 8-10.000 per månad! Så vi har det bra här! Jag vet de som inte ammar som lever med skuldkänslor, o då har det gått för långt! Var o en ska göra det den vill! Det viktigaste är väl att man får ett barn, sen brukar det andra ordna sig! Kram /M

Anonym sa...

Hej,
jag läser din blogg varje dag och håller tummarna hårt hårt för er och Mini.

Om du vill tända ett virtuellt ljus så kolla in den här siten: http://www.gratefulness.org/candles/enter.cfm?l=sve

Hoppas duschen kändes bra!

/Jenny

Anonym sa...

Hej Jonna! Jag läser din blogg och gläds med dig för varje dag som går. Kommer att fortsätta hålla tummarna för er. När det gäller amning så är mitt råd att inte fundera så mycket över det. Jag har själv två barn; har haft turen att kunna amma båda men vet också att det inte är alla förunnat. Lägg inte ytterligare börda på dig själv genom att oroa dig för amningen; du är beundransvärd för att du kämpar som du gör. Jag önskar dig ALL lycka. Kram!

Pia sa...

Hej på Er!

Jag var i vår minneslund här i Gbg och tände ljus för vår Neo. Passade på att tända ett för Era små änglar också.
Kram Pia