söndag 9 november 2008

dag sjuttiosju -farsdag

Idag firar vi alla pappor som är värda att firas. Jag hoppas ni har såna, finns nog tyvärr för många både mammor och pappor som inte är värda sin titel ens för att då inte prata om att bli firade.
Min pappa är bäst! Skulle gärna bakat en kaka och bjudit på, men det fick räcka med ett sms. De är i Finland och hälsar på hos släkten idag, men jag hoppas jag får chansen att åtminstone koka en kopp kaffe till honom nästa helg då mamma kommer hit. Har jag tur så tittar pappa förbi med.

Sen har jag ju en till bästa pappan här hemma. Marcus.
Jag har gjort mitt bästa de senaste två åren och försökt "fira" honom så gott det har gått men smärtan och känslan av amputering har alltid hängt i luften eftersom barnen saknats. Men i år är första gången farsdag är för oss och vi faktiskt har ett nytt litet liv nära och med det framtidshopp och tro. Marcus är idag pappa till en bebis vars hjärta slår, även om det ännu är i mig.
Mini körde igång med firandet redan i natt strax efter tolv med en dansuppvisning utan dess like. Det skulle buffas och knuffas åt höger och vänster, upp och ner, runt, runt, allt medan pappa stolt tittade på. Kan inte tänka mig en bättre present!
Jag hoppas för egen del att nästa morsdag blir den bästa någonsin, med ett litet varm barn i famnen. Har haft en halvbra hittills, den 2006. Åt tårta och skrattade tills vattnet gick, vilket fick firarhumöret att skrumpna något, så det finns lite att ta igen där med.

Idag skänker jag en extra tanke till alla pappor som mist sina barn eller som längtar efter ett!

4 kommentarer:

Jessica sa...

Så fint Jonna :-).

Har pussat grattis till min man idag. Han är pappa till en hund, en katt (husse eller pappa, därom tvistar de lärde), två embryos som inte blev och till "Lilla livet" i frysen...

Jag hälsar grattis till Marcus också!

Helena sa...

Här hemma har vi genom en gemensam överenskommelse skippat både morsdag och farsdag, vi firar bara våra egna föräldrar dessa dagar och har inte tagit upp traditionen att våra barn ska fira oss.

Jag vet inte riktigt varför, men jag har alltid tyckt att det känts så fånigt att bli firad på morsdag. Fast jag är ju naturligtvis tacksam över att jag faktiskt fått bli mamma. Kanske borde jag hitta på någon helt egen tradition där jag firar detta faktum istället för att _bli_ firad. Tål att fundera på :)

Anonym sa...

Jag har också en pappa här som har ett barn i himmeln, fick fira morsdag då vår lilla Gabriel var i himmeln. Han dog då moderkakan lossnade i vecka 36, han var helt klar och fin men dog på 3 sek.
Men visst är man mamma och pappa!!

Jag har också en blogg jag skriver av mig i: www.gabrieldahljonsson.bloggagratis.se

Jag följer dig och mini med spänning
Carina

Anonym sa...

Jag har en finfin pappa som fick sina favoritkakor bakade idag :-) Dottern tog sparslantarna och köpte en liten present till sin pappa med, som jag inte bor med. Det var viktigt det där för henne, att få köpa den alldeles själv.