på äventyr

Precis hemkommen efter en tur ute i det fria. Vi rullade runt kvarteret, tog en fika på café och rullade sedan vidare in på Konsum.
Så man kan väl lätt så här i efterhand påstå att jag är relativt färdigrullad för ett tag.
Får nog förbli strängt liggande nu. Åtminstone tills nästa gång.





Det var spännande att få komma ut. Var väldigt tveksam innan, fick lite ångest och hade nog backat ur helt om inte min förste skjussare pushat mig som han gjorde.

Resans betyg, helt subjektivt efter min erfarenhet som gravid och tillfälligt rullande.

Vår lägenhet som är helt utan trösklar och med breda dörrar får högsta betyg (se film från igår) ur rullstolssynpunkt, så länge man inte behöver använda toaletten vill säga och helt enkelt kan tänka sig att för alltid stanna inomhus. Stort minus för pyttehiss med idiotiskt utformad dörr som gör det omöjligt att få in något som är bredare än 50 cm (bye bye barnvagn).
Som tur är kan jag resa mig upp, stå (hur många rullstolsbundna kan det?) och gå vilket jag alltså fick göra tills vi var ute, där färden väl började.
Minus för första delen av (trädgårds)gatan där man gröpt ur någon typ av avloppsledningar i trottoaren så vattnet kan rinna iväg. Väldigt gropigt och skakigt vilket direkt ledde till onda förvärkar som höll i sig. Varför detta vet jag inte, för efter ett ca 20-30 tal meter på samma gata var det åter fritt fram.

Skafferiet. Vår första hållplats.
Omöjligt att ta sig in sittandes i stolen, fick åter resa mig upp och gå upp för tröskeln och öppna dörren samtidigt som Marcus släpade upp rullisen. Väl inne fanns det dock gott om plats för både parkering och för att åka runt om man hade varit på det humöret. Toaletten var stor och jag hade lätt fått med mig min stol, men körde på zombiehaset istället, trots djävulskt ont i blygdbenet (japp, dags igen).
Sköna caféstolar i vanliga fall, men hade till min ökade rumpvolym och gravida kroppshydda önskat mig den ännu skönare varianten som stod på "hyllan" vid fönstret och alltså inte var tillgänglig för mig, eller någon annan med foglossning, än mindre den ständigt rullstolsbundne.
God kaka, smaskig toast (köpte med hem) och trevlig personal.
Men stort minus alltså för hög tröskel och avsaknad av ramp och endast mauellt fungerande dörr.

Konsum. Vår andra hållplats. Eller håll och håll. Fick vara still alldeles för kort tid för Marcus finner det tydligen inte alls lika roande att titta på alla färska pastasorter som jag gör efter att inte fått besöka en affär sen augusti.
Ingången var kanon, självöppnande dörrar och lång och slät ramp som man lätt gled uppför. Väldigt släta golv som jag gärna testar en rallykörning på framöver och relativt bra med plats i gångarna, tills vi överraskande mötte en massa andra som dök upp bakom de tvära hörnen och vägrade först för en kort (som kändes oändligt lång) stund att backa. Fanns ingen plats att vända för oss och bakifrån hade det redan packats på med folk så reverse fanns inte på kartan. Till sist flyttade dock människorna på sig, men får ändå ett minus för sin "jag-kom-faktiskt-först-här-inställning". Nästa gång ska jag ha en skylt på mig där det står: BACKA, jag kan inte!
En sak som jag frågar mig, hur handikappvänlig än Konsum säkert är och vill vara, är hur man får ner saker från de enormt höga hyllorna om man sitter i rullstol och är och handlar själv? Fråga andra om hjälp? Personalen (som finns var)? Ha med sig en egen lång griptång? Tänkte på detta redan i augusti då jag är från början är kort och hade redan då svårt att sträcka mig och inga hjälpmedel fanns till hands.

En liten videohälsning från juuulmustshopping.
Pratar jag verkligen sådär jämt?

Då så. Det var nog det hela från min premiärtur ute i friheten.
Luften får ett stort plus för att den var så frisk.

Komma ihåg till nästa gång: Filt att ha på benen som blir väldigt kalla snabbt när de inte arbetar.

God kväll, från en gladare finnjonna.