onsdag 11 mars 2009

jag skulle inte ha skrivit...

Såklart blev det ingen sömn alls inatt. Vid fyra somnade han för att sova i trekvart och sen skrika igen. Stackars lilla killen. Och hans mamma. Varje vaken stund ville han till bröstet så att vara med pappa kändes inte som en lösning, eller som en lösning med skrik och garanterat ingen sömn för någon. Så vi kämpade på genom natten. Inte kul med varfylld ond äckelböld och en massa medicin i kroppen som samtidigt försökte däcka en, men det gick.
Sen var det morgon och skrikandet och tuttandet fortsatte. En liten promenad ute medan jag försökte, lyckades inte, sova, gav honom lite vila, men sen var det tröstlöst igen.
Gud så jobbigt det kan vara alltså. När inget hjälper. Eller jo bröstet då. Men efter ett dygn av nästan konstant tuttande... Nä det är verkligen ingen hit. Fast jag tröstar mig med att det antagligen, förhoppningsvis (snälla, snälla låt det vara det) handlar om ett utvecklingssprång. Älsklingen blir ju fem veckor imorgon och ett sådant ska komma ungefär då och i samband med det mängder av extra gråt och "klängighet" som går över efter några dagar-en vecka.

Nu fann han i alla fall lite ro här på eftermiddagen och sov en stund, liksom hans mamma. En timmes sömn på ett dygn och jag känner mig som piggast i världen. Typ. Hade jag inte haft bölden skulle jag garanterat skakat de lurviga till någon dålig låt.
Skönt att min mamma är på väg hit (Marcus jobbar) och ska stanna över natten. Vad jag förbannar de dryga trettio milen oss emellan nu, hade klart varit smidigare med kortare avstånd.
Men men.

Nu ska jag jag på toa, med honom i selen :-)

27 kommentarer:

Anonym sa...

Ville bara säga att han är ofantligt söt!!! Själv väntar och väntar jag på vår plutt, +3 dagar idag...

O bär du hur mkt du vill i selen, jag bar vår dotter jättemkt, både i sjal och sele och tycker det är helt perfekt. Klart han vill vara nära mamma, varför neka honom det vid 4 veckors ålder?

Kram på dig!!

Anonym sa...

En superbra bok att läsa under den första tiden:
Växa och upptäcka världen- sju utvecklingssprång undet barnets första levnadsår av Hatty van de Rijt Frans X Plooij
Där står det vid exakta veckor vad som händer, när dom är klängiga, när det går över osv...stämmer skrämmande bra!
Står givetvis massa mer och kommentarer från läsares egna erfarenheter.

Anonym sa...

Stackars er och stackars, stackars lilla killen! Det kan inte vara kolik då?
Jag tror med all säkerhet att din mamma erbjuder sig att ta Milo Santino och att du sover i natt. Tacka JA!
Håller tummarna att det blir bättre å det snaraste.

Har jag förretsen tipsat om Knattetimmen? P4 Radio Sthlm. Du kan lyssna på webben oxå. Superbra programm. Jag har lyssnat sammanlagt i tre år nu (två mammaledigheter). Jag har lärt mig massor.
Kram Jonna och sov gott gumman! Och du:-Ta ingen skit!! Som Grynet sa.

Anonym sa...

En sak slog mig just då jag läste ditt senaste inlägg. För oss som följer dig och din lilla familj genom bloggen så känns ni väldigt nära, man delar ju er vardag och ert liv tillsammans. Uppgångar och nedgångar. Och just nu lycka i stora mått. När då kommer en tung natt så önskar man att man kunde hjälpa till, avlasta. Hoppas att du känner hur mycket ditt bloggande betyder.

Anonym sa...

Jag har en 11 veckors baby som har kolik. Hennes skrik minskade till 80% när hon fick akupunktur. Och hon började sova på nätterna peppar peppar!
Ett litet tips från en kolikmamma

Linuxtjej sa...

Jag vet att inte alla gillar napp; men du har inte funderat på det? Nappar är en bra lösning om lillkillen har ett stort sugbehov. Det löste en del av gråten för min dotter, för man ibland behöver man vila. En napp och ligga i mammas famn kan vara också funka. Marcus kan också ta på sig en tröja med din doft, så kanske han blir lite lugnare, om det nu är mamma som bara funkar att bli lugn hos? Jag vet inte...

Linda sa...

ler åt det sista. toa med barnet i selen. när mina småtjejer var så små som milo santino (för ett år sen ungefär) - alltså tvillingar så ammade jag ofta medan jag satt på toa. allt går!!! tuttandet blir ju såklart bättre. mitt tips är att låta honom tutta så mycket det går. kan du ligga och amma så kan du ju sova samtidigt? det gjorde jag. när jag dubbelammade fick min man palla upp mig ordentligt i fåtöljen här hemma och så sov både jag och barnen där ibland. ganska ofta första månaderna. stor mammakram!

Anonym sa...

Hej! Du har det jobbigt just nu Inte pigg själv o lilla killen som inte är på humör.Man kan bara hoppas att det blir bättre. Tur att mormor kommer o hjälper till när det behövs. Hoppas ni får sova o det blir en ljusare dag i morgon. Natti natti.....zzzzzzzzzzzz

Anonym sa...

ta det lugnt, de första tre månaderna är ett fullständigt kaos ibland..med amning, sömn och allt annat, jag lovar det blir snart bättre:) då kan man riktigt börja njuta..hmm..fast om jag tänker efter så saknar man den där första tiden mycket ändå:)

Ms Spider sa...

Pumpa ut? Kan det funka? Då kan Marcus mata på natten så du får sova lite. Det går att göra det till en nära och varm upplevelse även utan "äkta" bröst. Och utvilade (någorlunda) mammor är en praktisk och bra sak...

mrsjones sa...

hej vännen! jobbigt med ond böld! hoppas du snart får bukt med den.

mitt tips är låna/köp en bröstpump, den har räddat mig och sömnlösa nätter när lillan bara vill äta o vara vaken. Då får hon i sig tillräckligt med mat för att sova längre. Ett annat plus är att pappa kan hjälpa till med matningen. Hon tar tutte lika bra som flaska.

massa kramar till er och fina killen!!

Anonym sa...

Ni funderar inte på att flytta närmare mormor och morfar?
kramar Marie

Anonym sa...

Jag förstår verkligen att bebisen är med på toa! Likadant med min äldsta tjeja som precis som er lilla prins ville vara nära jämt. Förstoppning vart mammastraffet men vad tar man inte?

Jag minns att jag läste i en bok att efter två och en halv månad är man lite i fas och har rutiner. De som kan klara det säger jag bara "GRATTIS" till, för jag kan säga att rutinerna kom typ när tjejan började dagis. Och det är inget större fel på henne idag kan jag säga (4 år i maj)! Pigg, glad och trygg. Och hjälper sina kamrater. Trots sjåpande mamma och ammande hela dagarna.

Har blivit stammis på din blogg, du skriver så verkligt att man både skrattar högt och får lov att blinka till emellanåt. Glad och varm blir man när man berörs så av er och er vardag!

/Elin

Anonym sa...

He,he. Kommer ihåg när min största var ca 6 månader och jag satt på toa med henne i famnen och hon somnade...
Där satt jag med brallorna nere och ett barn jag absolut inte ville väcka:-) Det var ingen lätt sits att ta sig ur, kan jag lova...

Kan tillägga att trots at jag bar henne i princip hela tiden i 8 månader så är hon väldigt självständig idag.
Det finna andra saker att träna på när man är en månad gammal än sin självständighet.

Anonym sa...

Glömde att skrivaen sak.
Ni tror inte att gråten kan bero på magont pga din antibiotika? Det hände min bebis när jag fick bihåleinflammation medans jag ammade.

Mummel sa...

De växer, de små liven, och växande liten behöver mera käk, så det blir till att tutta oftare så att "produktionsmaskinen" anpassar sej till ökat behov...

Det behöver inte vara "värre" än så. Och det kommer att hända igen...

Tröttheten blir en integrerad del av livet!

Anonym sa...

Jag kommer i håg de där perioderna när lilleman bara låg och tuttade vid bröstet. Varje kväll funderade jag på om jag skulle börja med tillägg men så blev det aldrig.

De små har ju tillväxt perioder där de äter mer, det verkar som ert lilla mirakel går igenom en sådan. Brukar vara vid ca 2 månader.

Håll ut och strunta i alla måsten runt omkring med disk och sånt. Passa på att vila när plutten sover och stanna i sängen hela dagen om du vill. Man har den rätten när man har en nyfödd.. hihi

Hemmet Är Min Borg sa...

de låter lite som lillkillen har lite kolik, så hette de när mina tjejer var små, och då fick dem minofom eller miniform droppar,jag vet inte hur dem gör nu för tiden,för allt ändras ju, hoppas de går över
kraaaaaam

Anonym sa...

Vill bara tipsa om att det kan vara bra att kolla öronen också... Öroninflammation gör väldigt ont - speciellt om man ligger ner.

Troligen är det inte det, men om han fortsätter skrika mycket kan det kanske vara värt en kontroll.

Anonym sa...

Hahaha....gillade den sista kommentaren i ditt inlägg. En knäpp på näsan till alla moraltanter. Hoppas du blir bra i....ljumsktrakten snart.
kramis
Ps Har du provar miniformdroppar till hans mage

Anonym sa...

En pump, en flaska och en mormor. Kan det bli bättre? Bebis plus mormor i ett eget rum, mamma sover en helnatt.
Sedan är man fit for fight igen....:)

Anonym sa...

Hrm...
Marcus och Jonna bor där de bor.
De trivs!
Behöver inte uppmanas att flytta hit eller dit.
I så fall...på eget initiativ.
:-) Mohikanen.

Anonym sa...

Hej!
Du kanske kan prova med lite tillägg? Jag själv ammade hela tiden och trodde att min dotter fått i sig tillräckligt, men nej, så var det inte. Efter första flaskan tillägg sov hon en hel natt.
Då började livet på riktigt.

Anonym sa...

O era stackare! Vi hade det likdant då jag gick på medicin pga en infektion i bristningen. De sa att vår lille kille inte skulle påverkas, men det gjorde han. 3 dagar efter avslutad medicinkur var han som förbytt och sken som en sol dagarna i ända (o sov så klart på nätterna). Hoppas det blir bättre!
Kram!

Anonym sa...

Kära Jonna, jag säger bara håll ut! Min son var precis likadan i fem veckor. Sedan vände det över en natt nästan. Han blev glad det bekymrade uttrycket försvann. Efter dessa fem veckor sov han hela natten ända tills han var fem månader så än en gång, håll ut! Med första barnet hade jag otroligt svårt att slappna av och somna när hon sov men med andra barnet var det lättare. Försök att ta varje chans att vila, det är viktigt att Milo Santino sötnos har en mamma som mår bra.
Många kramar

familjen sa...

Vår dotter var en liten klängapa redan från födseln, eller om det var vi som gjorde henne till det pga allt kånkande. Men det var så mysigt. Ångrar ingenting (nästan) att vi bar mycket på henne. Visserligen "straffar" det sig senare, dvs att man har ett barn som aldrig vill vara själv + att man inte KAN bära på en 1 åring som väger 14 kg. TUNGT!
Den smällen kommer senare & jag tycker det var värt varenda bärande minut när hon var liten. Så mysigt & så gosigt.
Man ska ta dagen som den är & inte fundera på konsekvenserna så mycket, dem kommer ändå som ett brev på posten.
Jag hade min lilla i babybjörnen på toaletten, när jag lagade mat & hon sov (sover) alltid emellan oss.

Allt har sin charm!
Milo Santino är verkligen en riktig sötnöt!

Frida sa...

Ville bara rekommendera "Växa och upptäcka världen" av spädbarnsforskarna Hetty van de Rijt & Frans X. Plooij. Men det var det redan ngn som gjort! Kram på dig