Han sov en väldigt kort stund där i eftermiddags, så även om jag hade försökt hade jag antagligen inte hunnit somna själv. Försöker jag i alla fall intala mig nu när jag likt en mentalpatient med halvslutna ögon gungar fram och tillbaka med kärleken gnyende i bärselen.
När väl Marcus hade åkt iväg igen och jag maratonammat i någon timme fick älsklingen plötsligt jätteont i magen. Han skrek och skrek. Vet inte vem av oss som hade mest ont, men det kändes verkligen som om jag skulle brista mitt itu. Så hemskt det var. Jag som trodde koliken var väck. Eller på väg dithän. Inget jag gjorde hjälpte. Tog efter tröstlöst vaggande en promenad och några minuter lyssnade jag på tystnaden innan det fortsatte igen. Min älskade kille. Aj aj vad det smärtade i mammahjärtat.
Nu är det alltså efter ännu en långamning och hans mage verkar, ta i trä, må lite bättre och han är någorlunda lugn i selen. Jag vet inte hur det blir i natt men låtsas som alltid om kvällarna att vi båda kommer få sova gott och länge just denna som kommer. Vi får se.
Tack för alla kommentarer och råd!
Det verkar som att det är rätt vanligt med små sömnvägrare och att detta antagligen (förhoppningsvis) går över snart. Ser tröst i det. Tills dess är det bara att härda ut antar jag. Testa lite knep och hoppas på det bästa.
Vad gäller samsovning. Jag har ju varit väldigt rädd för det tidigare, men kapitulerade i några nätter där i början när han inte ville annat än att sova nära nära. Nu ammar jag ibland liggande på sidan när orken inte finns för att sitta upprätt, men han vill längre aldrig somna efteråt. Efter någon minut blir det skrik och jag måste ändå upp. Dessutom har jag aldrig lärt mig att slappna av i den ställningen så att jag skulle kunna sova, så därför är det amma i soffan framför diverse TV-program som oftast gäller för oss. Tyvärr. Låter som himmelriket det där att amma "i sömnen". Kanske vi lär oss det en vacker dag.
15 kommentarer:
Jag kan inte heller sova i amningsställning.
Vi sömnfobiker brukar ju inte vara experter på att somna direkt.
Men det hjälper mig väldigt mycket att inte behöva gå upp när jag har ammat.
Amningen drar ju igång en hormonstorm som gör att man blir trött och dåsig och jag kan nästan somna när jag ammar, och om jag sedan lyckas lägga ner bebisen utan att han vaknar kan jag använda dåsigheten för att somna. Men ska jag upp och gå och lägga bebisen i en säng då är det kört. Därför rekommenderar jag samsovning.
Jag tycker det är först nu som liggamning funkar, nu när han är snart 4 månader. I början blev det en massa spill och obekväma ställningar som du säger och framför allt så var han tvungen att rapa efter och då var jag ju ändå tvungen att gå upp! Nu har han inte alls samma rapbehov längre och då kan han somna om, Och jag med!
Kram
Trasselelin
hej antar att du fått mängder av tips och råd, vill bara upplysa om vad jag märker när du skriver dina inlägg kring sömn, ni går upp och ammar vid tvn, en tanke som dyker upp är om du ammar honom i sängen liggandes eller det som passar bäst kommer han så smånigom lära sis att på natten sover vi inget annat, tv ger en hel del stimuli till en så liten bebis, han tar in allt vilket kan bidra till att han är orolig.
På natten sover man inget annat!
Vill poängtera att jag är fast övertygad om ifall detta funkar för er fortsätt om inte gör ngt annat.
Har själv varit inne i samma sväng och vet hur desperat man kan bli.
Tänk på att ju mer du stimulerar honom desto svårare blir det för honom att varva ned.
Ta hand om dig.
Har ni funderat på att ge Milo bröstmjölk eller ersättning i flaska (kan rekommendera Avent flaskorna som min Lilleman klarade av att dricka från redan vid 1 månads ålder) så att du kan få sova sammanhängande en hel natt. Jag lovar att du skulle vara som en ny människa efter 5 timmars sammanhängande sömn. Min sambo fick ta 1 natt per vecka med flaskmatning med bröstmjölk så jag fick vila ut när Lilleman var spädis. Om inte Marcus är hemma kan kanske mormor komma eller ni åka dit.Du måste få vila för att orka vara en bra mamma. Kram
Jag lider med dej, det är verkligen tufft med en liten som har ont och är orolig. Ta all hjälp du kan få och våga be om hjälp så att du kan få kanske ett par timmars avlastning. Du är en alldeles perfekt mamma till bebben i alla fall. Nu känner jag ju inte dej alls, men får så gärna höra av dej så kommer jag med tåget och kör lite vagn om du vill! ;) Kram!
Jag har använt mycket men långt ifrån ALLT ur Barnaboken, men mycket av saker man funderat över finns faktiskt där. Allt från handfasta råd om sömn & mat till hur man ska hantera ersättning/välling & nappflaskor (som man tycker BORDE stå på paketen men icke).
Min Trollunge fick dignosen mjölkallergi på BVC, jag kom hem & läste Barnaboken & höll på att riva ur sidorna om mjölkallergi som Anna skrivit (hon menar på att det inte finns). Men "tanten" fick rätt, det var ingen mjölkallergi, trollungen var HUNGRIG! Hon flaskmatades över en helg för att min bröstmjölk skulle hinna bli mjölkfri & hon har väl aldrig ätit så mycket (då mjölkfri ersättning) & aldrig tidigare varit så nöjd. När jag gick tillbaka till amningen igen så blev det katastrof igen. Efter 3 månaders amning gav jag upp & tog till flaskan & har sedan dess haft den glada lilla unge som Trollungen egentligen är!
Min Trollunge har även farit fram här hemma efter principerna i upptäckaren & arbetaren bla, hon har sovit i eget rum sedan 4 månader & hon är långtifrån en otrygg tjej. Hon är mest framåt i de barngrupper vi tillhör, glad, sprallig, busig & förstår otroligt mycket. Hon har lärt sig klappa fint istället för att nypa/riva allefter Annas metoder & hon är artig & säger "ta ta", så söt så när man ger henne något.
Läs, fundera, läs lite till, ta de bitar som passar ditt mammahjärta & NJUT av resultatet!
Kram till dig & Milo
har du provat att bära honom med hans mage mot din underarm? Förstår du hur jag menar? De fick vi rådet att göra när M va liten och hade kolik. Fungerade faktsikt väldigt bra. Men de blir tungt efter en stund. Har ni provat minifoam droppar? Kram
Hej!
När jag fått mitt första barn satt jag också och tittade på tv vid nattamning. Men sedan fick jag en känsla av att han (och jag själv) piggnade till för mycket av det - ljuset, ljudet. Satt sedan i mörkret och det tyckte jag gjorde skillnad. Inte så roligt men du kan ju testa.
hej jag vill bara tipsa om en sovgunga som finns,min vännina har den och hon tycker den hjälper massa, sen hon börja använda den på sin lilla Tilda så har båda fått mer sömn, den heter Sovgunga, och säljs på en butik som heter Knodd i Sthlm. FInns troligtvis i andra butiker med. MVH Steffi
hej där! Kul att läsa om hur allt går med er och skrutten. (Fast jag blir lite kall när jag minns de sömnlösa nätterna och hur maktlös man känner sig när barnet har så ont.) Så mest vill jag säga att jag är ett knallade uppslagsverk när det gäller magknip och eventuella allergier, bara att fråga om det är något. Vi blev hela tiden bortmotade med att allt var så himla vanligt och normalt, men jag tog saken i egna händer och luskade rätt på östergötlands mest framstående allergiläkare. Han är otrolig, och jättebäst mot stackars föräldrar. ;) Må väl, och maila om det är något jag kan hjälpa till med. sweetbabyjo@live.se
Snälla söta duktiga fina Jonna. Alla vet att du älskar din son över allt annat mer än ditt eget liv. Men gumman det är okey att klaga. Även om man känner en tacksamhet utöver det vanliga när livet varit så motigt tidigare. Sök hjälp innan du svimmar gumman. Gå till BVC och säg att du snart stupar. DU FÅR KÄNNA UTMATTNING. Gå inte omkring och gå på knäna tills du svimmar. Jag har fem barn så som du beskriver ska det inte behöva vara. Det känns lite som om du ber om ursäkt för att du känner att det är asjobbigt eftersom du äntligen har ett barn i dina armar. Men jag lovar. Ingen klandrar dig för att du söker hjälp. Prata allvar med dem på BVC och säg att du inte har sovit en natt på sju veckor. De finns för din skull. Du måste vara rädd om dig. Det finns bara en Milo Santino men det finns bara en Jonna också. Tusen kramar.
Apropå sovgunga som någon nämner så har jag spanat på en babyhängmattan på www.glimmabutik.se
Kanske vore ngt?
Hej Jonna ,
Som du beskriver det har jag oxå upplevt med min lille skrutt och han var min fjärde , jag har tipsat om akupunktur innan har du tänkt på det mer ?? Sen kanske du vill kolla upp ev ko mjölksallergi ,om du verkligen ska försöka att äta mjölkfritt så får du läsa på allt du äter (vi fick gå till en dietist på sös ) jobbigt men jag härdade ut i ett år sen fick det vara nog med amningen , när Alex skulle testa på vanlig bebis gröt när han var 4 mån så fick han jätte eksem runt munnen + att han fick svårt att andas och jag in direkt till sjukan och det visade sig att han var kraftigt komjölsallergisk , inte konstigt att han hade haft ont och skrikit nästan jämt.Men då var han så bestämd på att han skulle ha tuttemjölk så den mjölkfria vällingen totalvägrade han inte god ... Men nu när han var två så fick vi göra en test på sjukan och det är nu ok det är vanligt att det växer bort just vid 2 års åldern,vi fick sitta och testa med glass där först en ml sen efter 5 min 2 ml osv innan så hade dom naturligtvis tagit blodprov och sett att det var ok,
När han var 4 mån (efter vi hade fått reda på att han var komjölsallergisk) så provade vi akupunktur, vi såg resultat direkt han pruttade på hela kvällen och bara log gissa om man var glad !
Det är vår lilla historia!! Ha den i tanke !
Kramar och all kärlek till er
Goda vänners lilla son låg allra bäst på någons arm, med huvudet i handen och rumpan i armvecket, på mage. Så ville han bli omkringburen, det lindrade hans lilla mage. Tur att vi var några stycken som kunde komma dit och hjälpa till och bära.
Nu fyller lillgrabben fem. År. Och är världens rackartuss som har mig lindad runt sitt lillfinger... Så det går över!
Det här med att amma liggande är inte så lätt, jag gjorde det först med mitt tredje barn. Är dock jätteskönt när det fungerar.
Min son mådde bra av att bli buren på mage så som Ann-Katrin beskriver.
Ett annat sätt som hjälpte var att jag satt i soffan med sonen liggande på mage tvärs över mina ben och jag hoppade med benen, inte allför försiktigt. Man märker ju vad de mår bra av, prova dig fram.
Snart kommer det här att gå över och du kommer knappt att minnas hur jobbigt det var, men det kanska inte är någon tröst just nu.
Skicka en kommentar