Det blev i alla fall hela två stycken nästan två timmars sovpass inatt mellan tolv och två och tre och fem vilket inte är illa pinkat alls för att vara jag. Lite trist att amningen tajmade sig så knepigt att vi missade american idol som går mellan 3:20-4:40. Undrar vem som åkte ut. Lilla killen sov lite till eftr fem, men med väldigt korta intervaller vilket inte gav utrymme för insomning för min del.
Är sjukt trött nu men har inga tankar på att gå och lägga mig. Marcus är hemma en sväng och fick såklart Milo Santino att somna genom att gunga honom i mjukliften, något jag inte orkar. Borde gått och lagt mig jag med för att ladda inför när han åker igen och killen garanterat väljer att vaka vidare. Men jag funkar inte så. Känner mig fruktansvärt stressad just nu och bara tanken på att blunda ger mig en lättare dos av ångest. Jag har väl sagt att jag en längre tid lidit av en form av sömnfobi, något som inte känns som den klockrenaste formen av skräck i dessa tider, men vad göra?
Det är inte synd om mig.
Bara nästan.
Fast inte mer än om någon annan.
Nu ska jag läsa i Barnaboken.
Förresten, han fyller sju veckor idag :-D
18 kommentarer:
Grattis till Milo i dag !
Vet precis vad du går igenom.
Vår tredje son gjorde likadant.
Sov aldrig. Man gick ju på knäna.
Men med lite medicin i vällingen så sov ha lite i allafall. (vi drogade honom)
Idag är han 15 år och världens underbaraste kille, men han har aldrig haft ett stort behov av sömn.
Åh, jag känner igen mig i nästan allt som du skriver. Hade faktiskt svåra sömnstörningar även efter att lillen hade börjat lära sig att sova på natten. Låg vaken och liksom väntade på att han skulle vakna, i panik på något sätt. Sov kanske 2-3 timmar per natt och kunde inte sova på dagen. Jag var ett vrak.
Barnaboken är ett hett tips. Efter en månads stenhård barnaboksanda så sov han faktiskt bra. Inte helt perfekt 12 timmar i streck men tillräckligt för att man skulle vara människa på dagen.
När han blev runt 6 månader trillade poletten ner och sedan dess har han sovit som en prins.
Jag kan lätt säga att jag ÄLSKAR Anna Wahlgren :D För var skulle jag ha varit idag utan hennes råd? När man frågade BVC fick man inga handfasta råd utan bara "det går över när han blir lite större". Men Anna säger ju hur man ska göra och till min häpnad fungerade det.
Sen beror det ju lite på hur man lyckas ändra sin inställning. Skriker han för att han är ledsen eller skriker han för att han är förvirrad för att han inte KAN somna. Det var jobbigt men beviset kom ju redan efter första dagen vi började med vagningen, han sov.. Alldeles själv i en heeeeeel timme!! Utan att sova PÅ mig eller vid bröstet. Jag var helt förundrad och chockad och förvirrad, vad skulle JAG göra nu då? Han sover ju??
Men nog om det. Jag hoppas att det där med sömnen löser sig för er, på ett eller annat sätt. Jag håller tummarna!!
Kämpa på Jonna! Undrar lite vad sovfobi innebär men jag kan relatera till dig, sömnbristen börjar ju redan i graviteten och tydligen runt vecka 32 som jag befinner mig i nu. SÅ JÄVLA befriande att läsa din blogg där någon ärligt skriver om graviditet och föräldraskapet. Jag har haft det tufft psykiskt nu under gravitieten, det känns så otroligt stort ju närmre vi kommer, men jag har ännu inte hittat någon tidning eller bok som beskriver det jag känner. Allt som beskrivs är en rosaskimrande dröm om växande mage och fysiska förändringar (med undantag för gravidtidningen där ni medverkade då). Oj, vad jag svamlar men allt jag egentligen ville säga var ju tack, tack, tack...
M.S i Malmö
Åh, jag vet precis vad du pratar om, och hur jobbigt det är när man är mitt upp i det. Och man är så in i dödens trött, men samtidigt så lycklig över sitt lilla underverk. Det enda jag kan trösta dej med att denna jobbiga, trötta tid är över på ett nafs. Det känns inte så just nu kanske, men en dag tittar du tillbaka och ser det hela som en parantes i allt det andra underbara. Ha det gott och all lycka till er. Kram Vivi
Har också världens finaste baby:), två dagar yngre än er. Vill bara säga att jag känner med dig och vet hur det kan kännas, men framförallt att jag verkligen uppskattar att du delger verkligheten och inte förskönar eller "glamoriserar"(vilket vissa andra mammabloggare verkar göra). Själv försöker jag tillåta mig ibland att tycka det inte alltid är så roligt UTAN att få dåligt samvete gentemot min baby, vilket inte är så enkelt men; kärleken minskar ju inte för att man ibland vill bryta ihop, eller hur? Vi mammor (& pappor!) gör det bra!
Hej! Det är jobbigt att inte få tillräckligt med sömn, men det kommer bli bättre hoppas jag.Du kommer säkert få fler timmar på natten .Men nu när Milo är 7 veckor börjar han säkert vara vaken mer på dagen.
Goda råd: Jag brukade lägga mina söner på en mjuk
filt på golvet - de verkade må prima - ju äldre de blev hade de tillfälle att utforska "världen".När det började bli lite gnälligt var det dags för den sköna sängen.Barn tycker både om närhet o fritt kunna sparka med benen(Jag hade inga katter - men de kan väl vid det tillfället vara i något annat rum.) Katter gillar ju när det rör på sig o lille Milo får inte bli riven.Lycka till!
Varför inte en stor krok i taket över er säng? I den hängs en korg så kan man bara vagga på tills han somnar...eller vagn...kör över en tröskel så det guppar....och så lite sång till det.....
Oslagbart....har prövat på 4 barn...:)
hej Jonna. läser med förtjusning din blogg och tycker den är som en vitamininjektion. Men förstår att du är vansinnigt trött och slutkörd. Har själv varit i samma sits och det blir inte bättre av sig själv. Min bot var att jag började med öronakupunktur. Helt fantastiskt. Resultat efter en bahandling var att stressen och oron liksom rann av mig. Dessutom inga biverkningar som kan skada Milo. Att du mår bra är ju en förutsättning för att Milo ska må gott.
Var rädd om dig
Barnaboken ÄR finfin!! Allt funkar=) Gjorde mej lite tuffare! Sova bör man...sen! Linda (som också är vaken jämt!!=))
Vet inte omdu läser så mycket i min blogg just nu? Men min sömn har totalt kolappsat efter att Mini kom. Ångesten gör att jag inte kan njuta av min bebis. Så jag har gett upp och äter sömntabletter varje kväll. Propavan som jag efter ett par dagar inte blir det minsta groggy av.
Jag sover när Mini sover, men har inga som helst problem med att vakna när någon av barnen behöver mig.
Jag tänker att barnen förtjänar en mamma som inte är dysfunktionell av trötthet och ångest.
Jag har tjatat om det här förrut och jag kommer att göra det igen. Men du lyssnar så klart bara på det du vill.
Stora kramar!
Mm grattis på Milo!
Ett tips bara....Ta Barnaboken med en stor nypa salt...enligt henne är all närhet dålig och att sova i samma säng är det sämsta man kan göra...typ
kramar
Jaha, nä någon sömnfobi visste jag inte om. Fast jag tillkom som läsare mer mot slutet av din graviditet med Milo Santino...
Själv älskar jag att sova. Det är så jäkla skönt och mysigt! Kram!
Ja hu...det är inte konstigt om du känner att du håller på att bli tokig. Man måste göra det lätt för sig, de flesta sover ju med barnen i sängen och sover och ammar samtidigt. Det tjänar man mycket sömn på, och han sover säkert bättre med mamma nära.
Hellu Jonna!
Skulle den här sovgungan som Hannah skriver om kunna va nåt för Milo (lägger min röst på Milo som tilltalsnamn :))?
http://www.mama.nu/blogg/hannahs-blogg/2009/03/26/sovgunga-for-mig/index.xml
Men vad ska vi hitta på till dig?
:( Du behöver ju sova. Juh.
Kram!
Hej Jonna,
jag har ett tips till dig att lyssna på när du har sovproblem, är ute och går, sitter och ammar eller när du vill - Knattetimmen - den går att ladda ner på nätet och det finns många matnyttiga tips :-)
Knattetimmen är ett radioprogram som sänds på P4 radio Sthlm med Louise Hallin, barnmorska och terapeut, och Malin Alfvén som är barnpsykolog svarar på lyssnarnas frågor i direktsändning.
Suveränt bra! Säg till om du vill ha en länk till där alla program från förra året finns och årets!
Kram
http://www.ehdin.com/?id=86
Linda
Grattis till lilla Milo! Han är verkligen "världens sötaste"! Barnaboken är jättebra, men jag kompletterade med "Sova hela natten kuren" som jag köpte från Anna Wahlgrens hemsida. Den beskriver lite mer detaljerat. Den kom efter bara ett par dar hem i brevlådan. Nu sover min lilla tjej varje natt, det är som ett under! Kan verkligen rekommendera dig att prova!!
Kära Jonna, känner så väl igen mig i mkt av det du skriver, har en flicka på 3 år och väntar nästa barn i juni. Vill bara höja en liten varning till Barnaboken.
Anna Wahlgrens metoder kanske passar vissa barn, men långt i från alla, dessutom finns det forskare som säger att hennes metoder kan göra barn otrygga, o det är ju det sista man vill att ens barn ska bli. vet att du säkert får massor av tips men oftare än vad man tror har man som mamma svaret inom sig, bättre att lyssna inåt än till Wahlgrens metoder.
Kram /Frida
Skicka en kommentar