I natt (läs vid fem) fick Mimmi en flaska ersättning och lite tutte på det. Hon sover än. Gott förmodar jag.
Hade ju tänkt lägga amningen helt på hyllan nu när älsklingen blivit 6 månader, har minskat rejält på sistone och upplever henne som mycket nöjdare nu när hon blir ordentligt mätt också på natten. Ja eller natten, vällingen som hon får på kvällen (19:30 igår) verkar hålla henne mätt till morgontimmarna och det är ju bara kalas!
Fast så var vi ju på BVC igår.
Tänkte fråga lite angående det här med ersättning och hur mycket man ska ge det nu när jag inte ammar (så mycket) längre och hon ännu inte börjat äta några mängder mat. Fast läkaren hann före.
-Ammar du.
-Ja lite.
-Duktig mamma som ammar.
-Fast hon får rätt mycket ersättning nu.Har inte så mycket mjölk.
-Amma mer. Så mycket du kan. Jättebra att du ammar.
-O...ok.
Så var liskom den diskussionen över. För vem vill inte vara duktig och göra det bästa för barnet som ju alltid verkar vara att amma (?) enligt vårdpersonalen.
Minns på BB med Mimmi, i amningsstartgropen, när barnmorskorna (helt fantastiska i övrigt) frågade hur länge jag hade ammat Milo och jag svarade 10 månader.
-Åh, vad duktigt! blev reaktionen nästan uteslutande.
Tänkte då att bäst jag inte säger nåt om hur bröstvårtorna blödde mot slutet, för det är nog inte så duktigt eller att jag nog inte hade tänkt amma så länge denna gången. Eller kanske jag borde göra det, för vem vill inte vara duktig och göra det bästa för barnet som ju igen tydligen var att amma. Fast tänk om det inte går lika bra nu? Tänk om jag inte har mjölk så det räcker? Tänk om det börjar blöda igen, efter två månader?
Sa inget om min oro utan nickade bara leende och kände att jag i alla fall hade varit duktig då.
Jag tycker det är jättebra med amning! För mig. För min barn. Det har funkat kanon för det mesta, jag har haft mjölk och i det stora hela är barnen nöjda.
Men.
Varför är det nån enorm hysteri kring det bland vårdpersonal?
Om jag nu var så duktig med mina tio månader av amning, hur är hon som inte alls kunde amma? Eller inte ville? Det måste bli lite mer avslappnat inställning till det här med mammatuttar och mjälken i de för amningen funkar inte för alla. Det är inte bäst i alla lägen.
Som sagt -någon vill men inte kan, en annan vill inte ens (av vilken anledninge det nu mår vara) medan den tredje både kan och vill och alla är precis lika duktiga! Det finns ersättning och rent vatten hos oss och våra barn mår bra av det med.
Har ju skrivit om det tidigare, men Mimmi är mycket mer nöjd än Milo var i den här åldern. Hon har sovit hela nätter emellanåt sedan drygt två månaders ålder och har inte haft ont i magen så som jag upplevde att Milo hade rätt länge. Milo ammade jag ju, i princip hela tiden, medan Mimmi äter mer sällan, fast mer regelbundet och också mer då hon gör det. Både min mjölk men också ersättning (framförallt på kvällarna).
Nu säger jag inte att ersättning är bättre än mammas mjölk, med facit i handen borde jag ha ammat Milo mer regelbundet istället för hela tiden så hade kanske det onda inte uppstått (men hur lätt är det att veta med första barnet när rådet hela tiden var att amma, amma, amma så ofta han vill) och då hade kanske hans sömnvanor varit annorlunda och han nöjdare, såsom Mimmi verkar vara med kombinerad amning och ersättning/bara ersättning.
Jag ska framöver avveckla det här med tuttandet. Vill flyga till Rom först för på planet är det smidigt att kunna erbjuda tröst bara så där. Men sen. Och jag kommer vara precis lika duktig som jag var då eller som du.
20 kommentarer:
vart tog resten av din text vägen???????? Carro W
Tänkte på en annan sak du har aldrig skrivit något om matkrångel..... vad äter Milo? Är dina barn alltid matglade, undrar lite eftersom det varit ett rätt stort bekymmer här i vårt hus - med de fyra......
Skönt i alla fall att läsa om att även ni har "nattbekymmer" och att era också är kvällspigga. Våra snart 2- åringar har aldrig hittills somnat före 22-23 på kvällen och vaknar sen ändå vid 7 plus vaken nån gång på natten med.... suck, men skönt att läsa om att man inte är ensam!
Kram Carro
Har två barn och har inte kunnat amma någon av dem. Kan säga att de många gånger varit friskare än de barn i vår närhet som ammats! Gör vad du känner och bry dig inte om tyckarna!! Kram Maria
Vad glad jag blir att du tar upp denna fråga. Jag har två barn.... Min son är nu 7 år men med honnom så funkade inte ammningen, efter 3 veckor med hysteriskt skrikande vid bröstet och misslyckanden så gick jag över till att flaskmata honom. Alltid lika nöjd när jag tog fram flaskan, i 3 månader pumpade jag ur bröstmjölk och sedan började jag med ersättning. I november föddes äntligen vår dotter. Denna gång fungerar amningen och hon tar bröstet + nappflaska! De första 2 månaderna gjorde det så fruktansvärt ont att jag höll på att svimma de första minuterna när hon sög. Nu gör det inte lika ont men det ända som passar oss är att ligga och amma, har provat att sitta men jag känner mig inte bekväm. Den 22 feb är hon 3 månader, jag tänker kämpa på att amma tills hon är 5-6 månader, det räcker för oss ! Hälsningar Ingrid
Min mamma har alltid sagt till mig att så länge barnen är nöjda så ska man köra på den linjen. Bröst eller flaska spelar ingen roll så länge mor och barn mår bra. den linjen har jag följt, men som du säger så kan en del vårdpersonal bli lite hysteriska kring detta.
Hej, vill bara tipsa om en jättebra blogg där bla detta med amning tagits upp flera ggr. I det här inlägget har författarinan länkat till sina övriga inlägg i amningsdebatten. Jag tycker hon skriver på ett mycket bra och nyanserat sätt:
http://skrietfrankarnfamiljen.blogspot.com/2011/02/dn-tipsar-om-skriet-amningsrekommendati.html
Jonna, du har helt rätt, det behövs verkligen en mer avslappnad inställning till amning. Och jag tycker det är upprörande hur vissa inom mödra- och barnavården fortsätter att sprida myter om vilka fantastiska hälsovinster det finns med amning. Det finns helt enkelt inga vetenskapliga bevis för detta. I alla fall inte enligt professor Agnes Wold:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1735160/hon-trottnade-pa-lognerna-om-amning
jag vägrade först sluta amma för man skulle ju amma. sedan orkade jag inte ens försöka för jag hade ju inte sovit på ett år och var rädd att det skulle bli än värre. har vi turen att få ett till barn kommer jag vara mycket med avslappnad och inte lyssna så mycket till hysterin. ersättning är lika bra om det gör oss alla piggare och gladare.
Det handlar verkligen inte om att vara duktig. Precis som du skriver. Det du bestämmar är det rätta för just dig och dina barn. I den situation just du befinner dig. Två av mina barn har fått bröstet tills de var 10 mån. Vid tredje barnet fick jag hjärnblödning och han matades av sin pappa i tre mänader. De hade ju ett försprång som var jättefint där och då. De rvå andra är var jag också jättesjuk när jag fick så de har heller aldrig fått något annat än flaska. Känner mig rätt duktig att jag och mina kids överhuvet är vid liv. Så som sagt. Har provat båda formerna och jag är tacksam att man kan välja. Även om just jag kanske inte hade något val. Så är det upp till var och en. Den som först fick flaskan och inget annat är flaskan är idag en vuxen elitidrottare och mår som en prins. En av dem som helammades är den enda i släkten som är allergisk. Så... Hur man än vänder sig så sitter arslet därbak.
Amning eller inte, det är frågan!
Vissa inom barnhälsovården är supereentusiastiskt FÖR amning, nästan så det går till överdrift. Visst är det bra med amning, men det bästa är att man som förälder och barn hittar ett mat-sätt som fungerar för alla. Det kan inte få vara ett tvång att amma, alla har inte mjölk tillräckligt och att amma i tid och otid tär på krafterna för både mamman och barnet. Mimmi är 6 månader, det är inte något konstigt i att hon får tillägg eller välling nu. Du märker ju själv att hon håller sig mätt längre och är mer nöjd.
Jonna, lyssna till dig själv och till Mimmis nöjdhet, så blir allt bra! Men som sagt fanatiker finns det inom alla områden, så också inom amningsområdet.
Ha det gott! Kram Maggan1
Min son är uppvuxen på ersättning då jag inte kunde amma. har faktiskt aldrig hört något negatvit om det förutom från svärmor då som inte förstår bättre.....Tycker att amningshysterin blivit mindre och bvc personal inte lägger sig i lika mycket. Men alla bvc sköterskor är ju olika såklart.
Det är klart att du ska ge lillan ersättning/vällning om det funkar för er.
Håller med om att det är en konstig kommentar. Jag ammade sonen i nio månader förra gången, men hade väldigt få problem förutom mjölkstockning några gånger och blåsor en gång. Ser det inte som att jag var duktig, det var väl snarare sonen som var duktig som alltid tog bröstet rätt. Är det någon som är duktig så är det väl de som försöker trots sår och smärta. Tror jag inte att jag skulle göra… Och att ge upp amningen för att gå upp mitt i natten och fixa ersättning istället för att bara dra upp tröjan och fortsätta sova, det är väl duktigt!
Gu vad bra skrivet, jag känner verkligen igen mig även om jag bor i Frankrike. Varje gång jag vänt mig till barnavården för råd kring hur man ska få det att funka med blandad matning (amning +ersättning) då jag inte haft mjölk så det räcker har jag bara fått kommentarer typ, "bara amma vidare du så ska du se att det löser sig". Har varit på vippen att lägga av helt med amningen ibland bara för det eftersom ingen vill ge några bra råd och det bara blivit hattigt att blanda...men jag kämpar vidare...Men varför desssa amningsintegrister? Är inte det viktigaste att barnet och mamman mår bra???
Ja det är väl smart att amma när du är i Rom sen kan du trappa ner det är inte så kul att amma när tänderna börjar komma :)
Tycker också man ska få göra som man vill utan andras pekpinnar men det är inte alls säkert att Milo hade sovit bättre eller haft mindre ont även om du hade ammat/flaskmatat mer regelbundet. Min dotter ammade jag och hon smååt jämt men hade inga problem med magen och sov jättebra. Min pojke däremot sover som en kratta och har ont i magen. Har prövat att bara amma lite och ofta och prövat att mata mer regelbundet och med ersättning. Inget hjälper och det är väl bara olika. Och att kolikbarn äter ofta och får mer ont av det stämmer inte alls tror jag. I så fall hade det ju bara varit att mata mer sällan och skriken hade slutat. Även om du fortsatt att bara amma Mimmi så hade hon kanske sovit bra ändå. De är ju väldig olika de små..
Vilken bra blogg om ammandet! Har inga barn själv, men släkt och vänner som haft små, och det var olika metoder för alla.
Jag ville bara säga att gör som känns bäst för DIG, men det gjorde du ju själv i dina avslutande ord!
Duktigt Jonna ;)
Kram Louise
I media har det ju dykt upp hintar om att ersättningen inte är alldeles bra alla gånger. Kan orsaka glutenallergi o dyl i förlängningen, samt kan även innehålla mindre nyttiga ämnen. Tror att det är det vårdpersonalen börjar bli medveten om. Om jag kunde göra om skulle jag ammat mina barn längre än jag gjorde. Tror på återgång till basic, amma till de kan äta mosad mat. Med det inte sagt att jag på något sätt ser ner på de som inte kan amma, sånt händer tyvärr.
Jag jobbar som kurator på en vårdcentral och på bvc. Med risk för att bli hemsökt måste jag bara kommentera detta. Jag gillar att förstå varför saker och ting är som de är. Tycker inte om svar som "det är bäst" eller "man bör". I olika sammanhang har jag ifrågasatt denna amningshysteri inom vården. Senast i möte med bland annat barnhälsovårdsöverläkaren (modiga jag) mest för att jag vill förstå. Och jag förstår fortfarande inte. För hans svar var lika svävande som alla andras. "Viss forskning tyder på att det är gynnsamt", "man tror ju att barnet får viktiga antikroppar, fast det får ska de ju få med sig från magen ändå" osv. Alltså. Det är mysigt när det funkar. Det är uppenbarligen ganska gott och sannolikt nyttigt (om inte mamma lever alltför osunt). Men så vitt jag förstår inte mer än så. Jag morrar inuti. För alla mammor som jag träffar som är så trötta och ledsna och besvikna på sig själva. Som skäms för att pappa får e flaska på natten. Nästa gång jag får möjlighet ska jag fråga varför man inte kommit på bättre smärtlindringsmetoder vid förlossningar.
/ Hon som tänker fortsätta fråga varför
Tycker du ska följa det du känner är bäst själv för dig och dit barn.
Jag kunde inte amma sonen pga att han inte kunde lära sig rätt sugteknik. Alltså var det inte mitt fel. Fast det kändes så eftersom det kom kommentarer från höger och vänster så om: Du vet väl att amning ärdet bästa för din son? Varför ammar du inte? Alla ammar, då bör du göra det med. SUCK
Sonen har bla en lindrig utvecklingstörning som vi fick veta när an var 11 år. Innan hade han andra diagnoser. Så de la till denna diagnos efter en ny utredning. Där har vi varför amningen inte fungerade.
När dottern föddes förra sommaren hade jag bestämt mig för att prova å se hur det fungerade med amningen. Hade delat upp det i olika mål. Första var att lyckas amma 1 månad, som förlängdes till 3 månader och jag klarade av amma helt i 4 månader och sedan delammade jag i 2 månader till. Så totalt 6 månader fick hon tutte. Å, jag är super nöjd med detta resultat.
Svävande svar jag med fått när det gäller ersättning mm. Men vår privata barnläkare gav oss ett bra svar. Prova dig fram öka vart eftersom. Ge flaska då hon vill ha. Fungerade bra. Det gör det än.
Har tre barn och har inte ammat något av dem. Försökte med första som föddes med hjärtfel. Pumpade så hon fick den första mjölken sen blev det ersättning för jag orkade inte hålla på med att koka alla delar till pumpen och allt annat också då det tog evigheter att få i min dotter maten. Har inte ammat mina två yngre barn heller. Mina barn har alltid varit bland de friskaste både i dagis och skola. Även dottern som blev hjärtopererad när hon var 1 år gammal. Mina barn har inte heller några allergier.
Att amma är säkert det bästa och smidigaste men det är inte alltid det fungerar och då är det bra att det finns alternativ!
Jag har bara stött på en enda som varit stirrig över detta med amningen och det var när första dottern föddes, men då visste hon inte att jag tänkte sluta amma utan hon var galen, sprang in till mig och slet ut brösten och försökte ¨få dottern att äta! Det förstörde mycket inför nästa barn tror jag!
Skicka en kommentar