tisdag 8 februari 2011

dear Zachary

Kan inte sluta gråta.
Såg en bra och fruktansvärt gripande men också hemsk dokumentärfilm nyss på ettan. Missade ni, se reprisen när den går eller kolla SVT play, bör finnas där snart.
Dear Zachary är en film, ett brev, till en liten pojke som ännu inte är född om hans mördade pappa, skapad av pappans kompis Kurt.
På vägen intervjuas gamla kompisar, släkt och familj till fina pappa Andrew. Alla vill vara med och hälsa till lilla Zachary som sen föds och lever sin första tid med mordanklagade (mördar)mamman som av någon mystisk anledning får ha sonen mellan varven då hon är fri(!) i väntan på rättegång och hans fantastiska farföräldrar som älskar honom så det gör ont i en själv.
Det är en sån fin och kärleksfull hälsning till den lille pojken tills något händer som gör att filmen blir till en annan, fast fortfarande densamma.
Så här efteråt när man inte kan få tårfloden att sina, vill man inget hellre än att tänka -det är bara på film. Fast det är det ju inte.
Lilla Zachary.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Såg också filmen, därför kan jag inte sova nu. Svullna röda ögon och alldeles tom. /Karin

Anonym sa...

Håller fullt med dig, har aldrig sett ngn värre dokumentär i hela mitt liv. Fantastisk och så fylld av kärlek, men samtidigt så jävla fruktansvärd.

Kram Kicki

f.d barnmorska sa...

Jag missade filmen och har nu sett den på Datan, man förundras över hur det är möjligt att överleva som dessa 2 underbara människor gjorde. Samtidigt blir man inte ett dugg förvånad över all ondska som finns i Världen, var finns rättvisan, var finns empatin, denna person hade ju såklart en störning och borde ha tagits om hand omgående, men istället så straffade hon farföräldrarna på detta grymma sätt. Heder och dessa 2 personer som orkat kämpa sig vidare. Men nog kom det en tår från mig och jag var nog inte ensam om den tåren.....

Anonym sa...

Den här dokumentären verkar som något jag iaf ska kolla på! Ska kolla om repris alternativt SVT play.
Ha en bra dag! Här skiner solen från klarblå himmel, nu ÄR det snart vår!
Kram från Maggan1

Gråa musen sa...

Gud vad jag grinade. Samtidigt känns det som om det goda ändå regerar. Tänk så mycket värme som fanns omkring honom. Fruktansvärt att det ändå gick som det gick. Hoppas att de får eller har fått till en lagändring så att det inte kan ske igen :-( Vad det måste vara trångt där uppe nu så mycket fina små änglar som bor där.

Anonym sa...

Ni måste bara se "Dox: Dear Zachary". Helt fantastisk. Finns på SVT Play sju dagar framåt.

Ela sa...

Fantastisk dokumentär. En bild av livets ytterligheter, porträtterat mestadels genom Zacharys farföräldrar som verkar vara hårdare än sten men ändå genomfyllda av kärlek. Vackert mitt i allt elände.

Jenny sa...

Så oerhört stark dokumentär. Jag grät hejdlöst och har fortfarande svårt att hålla tillbaka tårarna när jag tänker på den. Så sorgligt. Man önskar att allt bara var en film och på låtsas.

Liss sa...

Såg också det igår kväll. Jag hade svårt att sova efteråt. Så hemskt....

Anonym sa...

Jätte fin och sorglig dokumentär som inte lämnar något öga torrt..

om ni går in på hemsidan dearzachary så kan ni se vad som hände sedan... Otroliga far-föräldrar.... kram

Anonym sa...

Har sett dokumentären nu. Vad säger man? Tårarna kom fram i ögonvrårna och Kicki säger det jag känner, liksom fd barnmorska och också Gråa musen. Deras ord står även för vad jag känner och som Karin skriver "jag känner mig alldeles tom".
Kram Maggan1

FC sa...

Såg den också och tårarna svämmade över. Fastnade vid TV'n och blippade mig till detta. Tar mig igenom en veckas sängläge och har tänkt på alla dina veckor i sängen och kan då tycka liiite mindre synd om mig själv när jag har tråkigt - jag får ju av allt att döma komma upp sedan även om det väl inte är helt säkert att det blir så länge.

iamannahoj sa...

Jag snubblade in i den i början men orkade inte se. Den kändes för tung just då. Fast det är kanske värt det ändå? Jonna, jag gillar verkligen din blogg förresten! Jag
är inne varje dag och tycker att era barn är så söta! Åh jag vill också ha barn! : ) En dag.. en dag! Kram!

Anonym sa...

Hej Jonna, såg dokumentären igår kväll efter ha läst din blogg. Helt otroligt gripande, jag kunde verkligen inte sluta gråta. Gör så ont i hjärtat att sådant händer på riktigt alltså. Det måste ha blivit en lagändring efter det, annars är det sjukt! Tänk att det ens är möjligt! Stor kram, Frida!

Linda sa...

Hade jag vetat hur den slutade så hade jag aldrig sett den. Som nybliven mor är man fortfarande vidöppen. Usch vad den var jobbig!

Anonym sa...

Jag tänkte: Det där blir nog inte bra när den lille pojken föredrog sin farmor istället för den mordanklagade mamman vid barnkalaset...det var ju det som ledde till att hon mördade till slut-hon kunde inte klara av ett nej för människan var ju helt galen i sig själv,och fick nog vårdnaden bara för att hon var läkare.Totalt gripande dokumentär